.... då tror jag vi skulle må bättre! Mantrat "vi är alla lika" tror jag har försvårat väldigt mycket. Självklart har alla samma människovärde och alla har behov av mat, sömn och viss kärlek. Men sen...??
Eftersom vi tror att alla är lika, så tror vi att alla är precis som vi själva. Redan där blir det problem, inte minst med relationer. "Hur kan han göra så..."? Då tror vi att han tänker som jag själv och avsiktligt sårar mig. Men om han inte tänker som jag? Redan här har vi en källa till oändliga och onödiga relationsproblem.
Eller värre: måste alla ha lika många kromosomer? Idag läste jag en artikel i Svenska Dagbladet av professor Svante Linusson, som anser att landstinget i Stockholm närmar sig nyfascism när man nu tar beslut om att införa nya tester under graviditeten för att upptäcka Downs syndrom. Han varnar - med rätta anser jag!- att det börjar ringa varningsklockor från Europas mörka historia om utresningar av icke önskvärda. Och hans poäng är ju att alla olika sorters människor behövs.
Man kan alltså fråga sig om vår normalitetssyn gör oss förblindade, att bara de som "är som vi" har rätt att leva eller har möjlighet till ett gott liv.
Jag vet inte själv hur många gånger jag blivit utskrattad, retad eller missförstådd genom att jag har några "problem" - där jag inte är "normal". Att sätta en karta framför mig eller en bruksanvisning är fullständigt meningslöst. Jag blir svettig, fär hjärtklappning och känner mig som en idiot- för jag klarar inte av det. Och jag klarar absolut inte av att montera ihop något.
Hur många gånger har jag inte kommit för sent till något genom att jag gått vilse? (inte i djupa skogen utan på gator).Ja, det är oräkneligt många.Min orienteringsförmåga handlar bara om att jag kan hitta på redan kända gator. Att jag aldrig trivts i skogen handlar antagligen om det, fast jag har fått för mig att skogsluffning är trist.
Eller hur många har jag sårat genom att jag har väldigt svårt för att känna igen ansikten? Många gånger har jag underhållt bekantskapskretsen med mina historier när jag gjort bort mig, men egentligen är det ett dagligt problem som jag måste stå ut med (och helst också omgivningen).
Hur många filmer har jag sett där jag inte fattar ett dugg, därför att jag blandar ihop alla ansikten och får ingen handling? Jag har trott att jag är okoncentrerad, därför att jag inte är "intresserad" av sådana filmer. Det är ju inte sant - grunden är att jag inte känner igen dem och då blir det ju tråkigt.
Det är först de sista åren jag insett att min bristande orienteringsförmåga, min spatiala oförmåga och mina svårigheter att känna igen ansikten inte är mitt FEL, jag är sån. Men om normalitetsbegreppet är att "alla" ska vara likadana, då bemöts jag med misstro och då är jag "fel".
Nya barnuppfostringsmetoder av amerikanskt/brittiskt snitt går också ut på att få barn att uppträda "normalt". Kanske är det dags att förbjuda Pippi Långstrump igen? Hon refuserades ju först, undrar om hon inte skulle anses opassande idag också av de främsta förespråkarna för lydiga och normala barn?
Det är samma sak med sexualiteten. Om vi utgår ifrån att alla är hetereosexuella, då blir allt annat "onormalt". Så här kan man fortsätta uppräkningen.
Och i hälsosammanhang räknar man Dalys ... hur många årsförluster av liv man anser att olika funktionsnedsättningar innebär. Allt utgår från en normalitet som inte finns.
Tänk om vi vände på det! Vi är alla olika! Då skulle ingen bli upprörd över att jag inte känner igen dom. Då skulle inte många vilja "utrensa" barn med Downs syndrom. Så spännande livet skulle bli om varje människa verkligen fick vara unik och vi fick möta henne så - utan förutfattade meningar.
onsdag 28 november 2007
tisdag 20 november 2007
Folkhälsan mot mördarkapitalet
Igår kväll såg jag ett reportage om tobakens barn, de barn som boktstavligt jobbar ihjäl sig i en vidrig miljö på tobaksfälten. Jag har svårt att tänka mig någon värre skurk här i världen än tobakskapitalet. De sprider död och sjukdom omkring sig, både bland de som blir rökare, de som vistas i rökiga miljöer och hos dem som ska framställa deras produkter. De som för krig kan åtminstone intala sig själva att de kämpar för en "god" sak. Men vad kämpar tobaksindustrin för? Blott och enbart att bli rika, sko sig på andras sjukdom och död. Hur försvarar de sitt handlande? Alla korrupta människor som jobbar på olika håll inom denna mördarindustri, men som faktiskt har ett val att jobba nånannanstans? Nu när västvärlden minskar sitt rökande, så satsar de allt för att den fattiga världen ska bli rökare.Som om tredje världen behöver drabbas av denna ohälsa också.
Fast samma mentalitet, att bli rik på någon annans utsatthet, finns ju också hos t.ex. de som fixar mobillån till människor som inte kan betala tillbaka och där man gör det till ockerpriser. Dessa välskräddade herrar syntes också i min TV igårkväll. Samhällsansvar? Vad är det? Även de är ett hot mot folkhälsan, att bli fattig och fastna i lånekaruseller är minst lika farligt för hälsan som att hoppa över några motionspass.
Eller spelindustrin? Som sätter klorna i unga människor och kan göra dem till spelberoende för livet. Ett beroende som ingen tar sig igenom med hälsan i behåll.
Och så har vi skönhetsindustrin, godisindustrin, alkoholindustrin....
För att inte tala om alla som av ekonomiska skäl förstör vår miljö med olika gifter och besprutningar. Inte nog med att miljön förstörs, de produkter vi sen ska sätta i oss blir mindre hälsosamma. Imorse läste jag att det kanske räcker med färre frukter om dagen om de är ekologiskt producerade, eftersom de innehåller så mycket fler näringsämnen.
Ibland känns debatten om folkhälsofrågor så fjuttig. Nån har fixerat sig vid vilket matfett man ska äta, nån annan säger att sju glas vin i veckan är nyttigt - fast dricker man åtta så är man genast i riskzonen och bör tänka sig för, nån får panik av att barnen på dagis nån enstaka gång fått en godisråtta....
Hoten mot folkhälsan finns i hög grad bland de som vill tjäna pengar på att människor blir sjuka och dör. Och som alltid drabbas den som redan är fattig värst av den typen av cyniskt vinstbegär. Den insikten måste vi hela tiden vara medvetna om när vi pratar levnadsvanor på individnivå.
Så här skrev min pappa i en liten vers i slutet av 70-talet:
Kapitalism
Mjölkersättning
åt turkiska barn
ger barnen skada-
företag vinst.
Tabletter mot magbesvär
ger människor invaliditet-
företag vinst.
Tobak med mycket tjära
säljs i u-land
utan varning
ger människor skada -
företag vinst.
Helig är vinsten
människoliv intet.
Ibland undrar jag om världen verkligen går framåt? Eller går vi bara runt, upprepar alla gamla misstag, drivs av samma begär, där humanismen bara är en liten tunn fernissa? Så får man förstås inte tänka, för utan framtidstro tappar människan hoppet och utan hopp tappar man hälsan.... Fast idag har jag en sån dag!
Fast samma mentalitet, att bli rik på någon annans utsatthet, finns ju också hos t.ex. de som fixar mobillån till människor som inte kan betala tillbaka och där man gör det till ockerpriser. Dessa välskräddade herrar syntes också i min TV igårkväll. Samhällsansvar? Vad är det? Även de är ett hot mot folkhälsan, att bli fattig och fastna i lånekaruseller är minst lika farligt för hälsan som att hoppa över några motionspass.
Eller spelindustrin? Som sätter klorna i unga människor och kan göra dem till spelberoende för livet. Ett beroende som ingen tar sig igenom med hälsan i behåll.
Och så har vi skönhetsindustrin, godisindustrin, alkoholindustrin....
För att inte tala om alla som av ekonomiska skäl förstör vår miljö med olika gifter och besprutningar. Inte nog med att miljön förstörs, de produkter vi sen ska sätta i oss blir mindre hälsosamma. Imorse läste jag att det kanske räcker med färre frukter om dagen om de är ekologiskt producerade, eftersom de innehåller så mycket fler näringsämnen.
Ibland känns debatten om folkhälsofrågor så fjuttig. Nån har fixerat sig vid vilket matfett man ska äta, nån annan säger att sju glas vin i veckan är nyttigt - fast dricker man åtta så är man genast i riskzonen och bör tänka sig för, nån får panik av att barnen på dagis nån enstaka gång fått en godisråtta....
Hoten mot folkhälsan finns i hög grad bland de som vill tjäna pengar på att människor blir sjuka och dör. Och som alltid drabbas den som redan är fattig värst av den typen av cyniskt vinstbegär. Den insikten måste vi hela tiden vara medvetna om när vi pratar levnadsvanor på individnivå.
Så här skrev min pappa i en liten vers i slutet av 70-talet:
Kapitalism
Mjölkersättning
åt turkiska barn
ger barnen skada-
företag vinst.
Tabletter mot magbesvär
ger människor invaliditet-
företag vinst.
Tobak med mycket tjära
säljs i u-land
utan varning
ger människor skada -
företag vinst.
Helig är vinsten
människoliv intet.
Ibland undrar jag om världen verkligen går framåt? Eller går vi bara runt, upprepar alla gamla misstag, drivs av samma begär, där humanismen bara är en liten tunn fernissa? Så får man förstås inte tänka, för utan framtidstro tappar människan hoppet och utan hopp tappar man hälsan.... Fast idag har jag en sån dag!
torsdag 15 november 2007
"Hälsotrend" kan vara farlig
I veckan kom en högst alarmerande rapport om att ungdomar som går på gym i Stockholm har en mycket högre användning av alkohol, knark och anabola steroider än andra ungdomar.Siffrorna var närmast chockerande.
Kanske säger det något om att det alltid lurar en fara i att vara för kroppsfixerad, att gränsen mellan vad som är sunt och osunt är hårfin. På 30-talet hade kroppsidealen en anstrykning av fascism, det var också då man började med tvångssteriliseringar för att "människomaterialet skulle förädlas." Att tala för mycket om att det är farligt att bli överviktig kan idag resultera i t.ex. ätstörningar - inte minst därför att det kommersiella samhället samtidigt blåser på med skönhetsideal som är fullständigt osunda. Det är förstås inte av "hälsoskäl" som ätstörningar uppstår, men delvis därför att det blir ett sådant starkt fokus på kroppen och att man måste kunna kontrollera den.
Det finns en stark koppling mellan begreppen "hälsa och skönhet". Det är en livsfarlig koppling om man nu inte menar att man blir vacker av att man mår allmänt bra. Men så banalt är inte det kommersiella budskapet. De ungdomar som nu går på gym, samtidigt som de använder mer droger än alla andra, är ett sorgligt exempel på detta.De tillhör uppenbarligen en kultur där det viktigaste är att kunna visa upp en snygg kropp,det är utansidan som räknas.
Då har just det farliga sambandet mellan hälsa och skönhet blivit övertydligt. Man tror att det är "hälsosamt" att "se" snygg ut.
Jag är övertygad om att alla som arbetar med hälsofrågor måste ta sig en allvarlig funderare över de budskap man sprider om matvanor och fysisk aktivitet. Bidrar folkhälsoaktörerna också till denna förvridna syn på hälsa? Motverkar man sitt eget syfte? Ger den starka betoning som nu sker på våra levnadsvanor, istället för på våra olika livsvillkor, ytterligare en skjuts åt detta felaktiga hälsotänk?
Framtiden ser mer otäck ut om den ska befolkas av välgymmade missbrukare som till varje pris vårdar sitt utseende, än om de överviktigas skara ökar något och inte alla rör sig så ofta som är hälsosamt. När mina barn var små fick jag alltid frågor av typ "Vad väljer du, att vara blind eller döv?" och tusen liknande frågor. Om det faktiskt är så att de missbrukande gymungdomarna är ett resultat av våra egna hälsobudskap om kroppen - ja då väljer jag en drogfri ungdomsgeneration utan ätstörningar, till priset av lite övervikt.
Kanske säger det något om att det alltid lurar en fara i att vara för kroppsfixerad, att gränsen mellan vad som är sunt och osunt är hårfin. På 30-talet hade kroppsidealen en anstrykning av fascism, det var också då man började med tvångssteriliseringar för att "människomaterialet skulle förädlas." Att tala för mycket om att det är farligt att bli överviktig kan idag resultera i t.ex. ätstörningar - inte minst därför att det kommersiella samhället samtidigt blåser på med skönhetsideal som är fullständigt osunda. Det är förstås inte av "hälsoskäl" som ätstörningar uppstår, men delvis därför att det blir ett sådant starkt fokus på kroppen och att man måste kunna kontrollera den.
Det finns en stark koppling mellan begreppen "hälsa och skönhet". Det är en livsfarlig koppling om man nu inte menar att man blir vacker av att man mår allmänt bra. Men så banalt är inte det kommersiella budskapet. De ungdomar som nu går på gym, samtidigt som de använder mer droger än alla andra, är ett sorgligt exempel på detta.De tillhör uppenbarligen en kultur där det viktigaste är att kunna visa upp en snygg kropp,det är utansidan som räknas.
Då har just det farliga sambandet mellan hälsa och skönhet blivit övertydligt. Man tror att det är "hälsosamt" att "se" snygg ut.
Jag är övertygad om att alla som arbetar med hälsofrågor måste ta sig en allvarlig funderare över de budskap man sprider om matvanor och fysisk aktivitet. Bidrar folkhälsoaktörerna också till denna förvridna syn på hälsa? Motverkar man sitt eget syfte? Ger den starka betoning som nu sker på våra levnadsvanor, istället för på våra olika livsvillkor, ytterligare en skjuts åt detta felaktiga hälsotänk?
Framtiden ser mer otäck ut om den ska befolkas av välgymmade missbrukare som till varje pris vårdar sitt utseende, än om de överviktigas skara ökar något och inte alla rör sig så ofta som är hälsosamt. När mina barn var små fick jag alltid frågor av typ "Vad väljer du, att vara blind eller döv?" och tusen liknande frågor. Om det faktiskt är så att de missbrukande gymungdomarna är ett resultat av våra egna hälsobudskap om kroppen - ja då väljer jag en drogfri ungdomsgeneration utan ätstörningar, till priset av lite övervikt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
