Folkhälsan mot mördarkapitalet

Igår kväll såg jag ett reportage om tobakens barn, de barn som boktstavligt jobbar ihjäl sig i en vidrig miljö på tobaksfälten. Jag har svårt att tänka mig någon värre skurk här i världen än tobakskapitalet. De sprider död och sjukdom omkring sig, både bland de som blir rökare, de som vistas i rökiga miljöer och hos dem som ska framställa deras produkter. De som för krig kan åtminstone intala sig själva att de kämpar för en "god" sak. Men vad kämpar tobaksindustrin för? Blott och enbart att bli rika, sko sig på andras sjukdom och död. Hur försvarar de sitt handlande? Alla korrupta människor som jobbar på olika håll inom denna mördarindustri, men som faktiskt har ett val att jobba nånannanstans? Nu när västvärlden minskar sitt rökande, så satsar de allt för att den fattiga världen ska bli rökare.Som om tredje världen behöver drabbas av denna ohälsa också.

Fast samma mentalitet, att bli rik på någon annans utsatthet, finns ju också hos t.ex. de som fixar mobillån till människor som inte kan betala tillbaka och där man gör det till ockerpriser. Dessa välskräddade herrar syntes också i min TV igårkväll. Samhällsansvar? Vad är det? Även de är ett hot mot folkhälsan, att bli fattig och fastna i lånekaruseller är minst lika farligt för hälsan som att hoppa över några motionspass.

Eller spelindustrin? Som sätter klorna i unga människor och kan göra dem till spelberoende för livet. Ett beroende som ingen tar sig igenom med hälsan i behåll.

Och så har vi skönhetsindustrin, godisindustrin, alkoholindustrin....

För att inte tala om alla som av ekonomiska skäl förstör vår miljö med olika gifter och besprutningar. Inte nog med att miljön förstörs, de produkter vi sen ska sätta i oss blir mindre hälsosamma. Imorse läste jag att det kanske räcker med färre frukter om dagen om de är ekologiskt producerade, eftersom de innehåller så mycket fler näringsämnen.

Ibland känns debatten om folkhälsofrågor så fjuttig. Nån har fixerat sig vid vilket matfett man ska äta, nån annan säger att sju glas vin i veckan är nyttigt - fast dricker man åtta så är man genast i riskzonen och bör tänka sig för, nån får panik av att barnen på dagis nån enstaka gång fått en godisråtta....

Hoten mot folkhälsan finns i hög grad bland de som vill tjäna pengar på att människor blir sjuka och dör. Och som alltid drabbas den som redan är fattig värst av den typen av cyniskt vinstbegär. Den insikten måste vi hela tiden vara medvetna om när vi pratar levnadsvanor på individnivå.

Så här skrev min pappa i en liten vers i slutet av 70-talet:

Kapitalism

Mjölkersättning
åt turkiska barn
ger barnen skada-
företag vinst.

Tabletter mot magbesvär
ger människor invaliditet-
företag vinst.

Tobak med mycket tjära
säljs i u-land
utan varning
ger människor skada -
företag vinst.

Helig är vinsten
människoliv intet.


Ibland undrar jag om världen verkligen går framåt? Eller går vi bara runt, upprepar alla gamla misstag, drivs av samma begär, där humanismen bara är en liten tunn fernissa? Så får man förstås inte tänka, för utan framtidstro tappar människan hoppet och utan hopp tappar man hälsan.... Fast idag har jag en sån dag!

"Hälsotrend" kan vara farlig

I veckan kom en högst alarmerande rapport om att ungdomar som går på gym i Stockholm har en mycket högre användning av alkohol, knark och anabola steroider än andra ungdomar.Siffrorna var närmast chockerande.

Kanske säger det något om att det alltid lurar en fara i att vara för kroppsfixerad, att gränsen mellan vad som är sunt och osunt är hårfin. På 30-talet hade kroppsidealen en anstrykning av fascism, det var också då man började med tvångssteriliseringar för att "människomaterialet skulle förädlas." Att tala för mycket om att det är farligt att bli överviktig kan idag resultera i t.ex. ätstörningar - inte minst därför att det kommersiella samhället samtidigt blåser på med skönhetsideal som är fullständigt osunda. Det är förstås inte av "hälsoskäl" som ätstörningar uppstår, men delvis därför att det blir ett sådant starkt fokus på kroppen och att man måste kunna kontrollera den.

Det finns en stark koppling mellan begreppen "hälsa och skönhet". Det är en livsfarlig koppling om man nu inte menar att man blir vacker av att man mår allmänt bra. Men så banalt är inte det kommersiella budskapet. De ungdomar som nu går på gym, samtidigt som de använder mer droger än alla andra, är ett sorgligt exempel på detta.De tillhör uppenbarligen en kultur där det viktigaste är att kunna visa upp en snygg kropp,det är utansidan som räknas.

Då har just det farliga sambandet mellan hälsa och skönhet blivit övertydligt. Man tror att det är "hälsosamt" att "se" snygg ut.

Jag är övertygad om att alla som arbetar med hälsofrågor måste ta sig en allvarlig funderare över de budskap man sprider om matvanor och fysisk aktivitet. Bidrar folkhälsoaktörerna också till denna förvridna syn på hälsa? Motverkar man sitt eget syfte? Ger den starka betoning som nu sker på våra levnadsvanor, istället för på våra olika livsvillkor, ytterligare en skjuts åt detta felaktiga hälsotänk?

Framtiden ser mer otäck ut om den ska befolkas av välgymmade missbrukare som till varje pris vårdar sitt utseende, än om de överviktigas skara ökar något och inte alla rör sig så ofta som är hälsosamt. När mina barn var små fick jag alltid frågor av typ "Vad väljer du, att vara blind eller döv?" och tusen liknande frågor. Om det faktiskt är så att de missbrukande gymungdomarna är ett resultat av våra egna hälsobudskap om kroppen - ja då väljer jag en drogfri ungdomsgeneration utan ätstörningar, till priset av lite övervikt.

Bort med barnuppfostrande Nanny-typer!

Häromdagen vaknade jag till att den första undersökningen nu kommit som visar att medelklassföräldrar under de sista åren börjat ruska och ta mer hårdhänt i sina barn än tidigare.En trolig orsak är att man förtittat sig på engelska Nanny-program. Samtidigt börjar nu en rad svenska kommuner införa föräldrastöd i form av lightvarianter av det synsätt som finns i de programmen. Föräldrastöd behövs! Och cirklar och samtal! Men på flera håll införs ju nu ganska stelt uppbyggda program som egentligen är anpassade efter barn eller familjer som hamnat i stora svårigheter.

Att i dagens Sverige gå tillbaka till uppfostringsmetoder som vi borde ha lämnat, känns sorgligt och beklämmande. Samtidigt kan vi konstatera att barn sedan 80-talet har fått en mycket, mycket bättre kontakt med sina föräldrar än tidigare generationers barn. Och finns det något som är ett gott skydd mot framtida ohälsa så är det goda relationer med sina föräldrar.´Ska vi nu börja ruska och skaka bort den nyvunna goda kontakten?

Hälsa hos funktionshindrade förutsätter bättre rehabilitering

Traditionellt har man ansett att folkhälsopolitik handlar om att främja hälsa, rehabiliteringsfrågor har därmed oftast fallit utanför det arbetet.

Jag har just varit på en konferens på Sätra Bruk om funktionshinder och hälsa. Där framgick mycket tydligt att en bra rehabilitering vid sjukdom eller olyckor är en förutsättning för att behålla hälsan. Den som får en skada/funktionsnedsättning ska inte bara rehabiliteras så långt möjligt kring den nedsatta funktionen - det handlar också om att på bästa sätt leva med sin funktionsnedsättning.

Därmed blir rehabiliteringsfrågorna centrala. Om jag haft en hjärtinfart är omställningen till att förändra mina levnadsvanor otroligt central - för att inte en ny hjärtinfarkt ska uppstå. Den som fått skador genom ett olycksfall måste få hjälp med att inte snebelasta andra organ i kroppen, få stöd till att genomföra fysisk aktivitet på ett nytt sätt, kanske äta på ett annat sätt - om man inte får den hjälpen så kan man går ner sig i annan ohälsa helt i onödan. Många lever hela livet med en funktionsnedsättning, då blir en "fortlöpande rehabilitering" en viktig möjlighet att behålla hälsan.

"Folkhälsomänniskor" måste därmed bli mer intresserade av att inkludera personer med funktionsnedsättningar i sitt arbete. Och inte tänka: "De är ju redan sjuka".
Och "handikappmänniskor" måste börja tänka i folkhälsotermer. Hur kan vi främja hälsan, stärka det som är friskt och skydda mot onödig ohälsa hos dem som har någon sjukdom eller funktionsnedsättning? Alltså flytta fokus lite från det som inte fungerar till det som fungerar, och stärka det.

Gigantiska inkomstöverföringar till de som har det bäst- och Carolas tänder ramlar ut

Ja så underlig är världen. I dag hade Expressens löpsedel en jätterubrik: "Carolas nya tänder ramlar ut". Samma dag som regeringen presenterar en budgetproposition som kommer att innebära en gigantisk inkomstöverföring till de som har det bäst ställt - på bekostnad av dem som är sjuka och arbetslösa. Ja, föräldralediga och pensionärer får också mindre.

Det är ju fullständigt obegripligt hur vissa familjer kommer att tjäna ofantligt mycket - åtskilliga tusen i månaden - samtidigt som man har mage att strama åt för dem som redan lever på marginalen. Dessutom ska man i ett penndrag - tror man- förbjuda arbetsgivare och arbetstagare att teckna kompletterande sjukförsäkringar. Man måste alltså omförhandla en massa avtal - annars blir det enbart en vinst för arbetsgivarna. I ett annat penndrag genomför man nya "stationer" i sjukförsäkringen, efter 3-6 månader ska du prövas om du kan utföra ett annat jobb på HELA arbetsmarknaden. Om du nu teoretiskt skulle kunna bli receptionist i Kiruna, men råkar vara snickare i Malmö - så vad händer då? Förlorar du din anställning? Och samtidigt är nog chansen att du blir receptionist i Kiruna rätt liten.

Nej, o nej, vi ska inte förändra LAS, hörde jag en moderat riksdagsledamot säga idag på en konferens. Men hur ska ni lösa det då? Det ska en utredning klara till 1 januari, sa han. För det ska träda i kraft 1 juli nästa år. Och så var det med andra förslag också, som låter effektiva - men som förutsätter gigantiska förändringar av systemen, som t.ex, avtalsförsäkringarna. Snacka går ju, teoretiskt kan man göra mycket- men sen då, hur ska det genomföras i praktiken????

Piskor behövs på sjuka och arbetslösa, annars anstränger dom sig inte alls. Morötter, feta sådana, används istället för dem som redan har det bra. Jag fattar snart ingenting. HUR kan dessa förslag presenteras utan ett fullständigt ramaskri i befolkningen? Ser man inte vad som är på gång? Och vad händer med folkhälsan om klyftorna ökar? Alla kurvor från andra länder visar samma sak: när inkomstskillnaderna ökar så drabbar det folkhälsan och medellivslängden.

Men Expressen gjorde alltså nyhetsbedömningen att Carolas nya tänder var viktigare...

Bryr sig inte moderaterna om att främja hälsan?

Ja man kan ju undra. Jag har just läst en debattartikel i dagens Svenska Dagblad av sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (m). Hon berättar om det nya ersättningssystemet för primärvården i Stockholm. Hör här: "Om en mottagning har hög andel med patienter med ohälsa och stora behov kommer många besök att medföra hög ersättning. Vid bättre hälsa blir det färre besök och mindre resurser till mottagningen." Först kan det ju låta bra, men....

...vad står det egentligen? Jo det står att doktorn premieras med mer pengar om han/hon tar emot många patienter många gånger. Och det betyder i sin tur att ett längre samtal kring en patients livssituation kan man hoppa över. Det lönar sig mer att patienten kommer med sitt höga blodtryck ena dagen, sina blodfetter nästa, sina sömnproblem den tredje, sin oro den fjärde osv. Fast alltihop kanske hör ihop med hur personen lever och den allmänna livssituationen.

Ett längre samtal som kan innebära en helhetssyn, att stimulera till andra mat- och motionsvanor, kanske samarbeta med någon annan aktör som kan bryta isolering - ja något sådant skulle kunna innebära att patienten blir mycket friskare på sikt. Och behöver besöka doktorn alltmer sällan. Men det innebär att den doktorn får mindre pengar av landstinget! Alltså lönar det sig att "stimulera" fortsatt ohälsa. För den moderata Filippa skriver ju det: "Vid bättre hälsa blir det färre besök och mindre resurser till mottagningen".

Jag diskuterade det här med några läkare häromdagen. De jobbade i ett annat landsting med ett liknande ersättningssystem. De här läkarna ville verkligen jobba förebyggande, så de tog sig tid med vissa patienter och pratade igenom situationen. Men de kände att deras arbetssätt kanske inte uppskattades av en del kollegor - kollegor som istället tog emot så många patienter som möjligt, för det gav mer pengar från landstinget. De läkarna räknade "pinnar" i statistiken, de läkare jag pratade med ville få friskare patienter på sikt - och det lönade sig inte alls i pinnstatistiken.

Att arbeta hälsofrämjande är alltid långsiktigt. Att kamma hem kortsiktiga vinster kan bli riktigt dyrt i längden, både ur hälsosynpunkt och ur en samhällsekonomisk aspekt.

Fetman eller fattigdomen?

I morse läste jag ännu en artikel om fetmabomben i USA, att den kan bli ett hot mot deras tillväxt. Eftersom diabetes och hjärt-kärlsjukdomar kommer i spåren på fetman. Kanske kommer också medellivslängden att sjunka. I en liten bisats fanns en annan fundamental sanning med: det är de fattigaste grupperna som blir mest överviktiga. Den onyttiga maten är också billigare.

Återigen är vi där: det är klass och social tillhörighet som är de viktigate faktorerna för vår hälsa. Men det är mycket lättare att glömma det, hänvisa till individens eget ansvar som borgerliga politiker älskar att göra - och blunda för de sociala sammanhang människor lever under. Därmed kan man fokusera på övervikt och fetma - symptomen istället för orsaken. Precis som vi brukar göra: vi fokuserar på sjukvården istället för det som är hälsofrämjande. Vi lagar och plåstrar om och den som opererar blir hjälte.

Den som pratar klassfrågor blir knappast hjälte. Politiska förändringar,som utjämning av våra levnadsvillkor, är knappast något som står i fokus idag. Tänk att de fattigaste inte förstår sitt eget bästa! Tänk att de inte kan äta nyttigare och motionera mer! Så låter det idag. En liten grundkurs i t.ex. sociologi kanske inte skulle skada om regeringen fick gå???