Att ramla omkull kan göra ont och skapa långvariga problem. Det är ett vanligt hälsoproblem, inte minst bland äldre. Och det känner vi till- även om skadepreventionen fortfarande är dålig, fast det går att göra så mycket.
Men att falla socialt och ekonomiskt, där pratar vi mindre om vilka hälsorisker det kan medföra. Jag tänkte på det idag när jag läste DN-debatt där TCO varnar för att globaliseringen kan medföra att medelklassen får en osäkrare tillvaro. De pekade på betydelsen av starka social- och arbetslöshetsförsäkringar när arbetsmarknaden blir osäker.
Till det skulle jag vill lägga till: ohälsan kan öka om det gör allt för ont att falla socialt och ekonomiskt. Ofta är vi nästan skadeglada över folk som haft det bra och som av någon anledning får det sämre. Ja vi tycker nästan "det är rätt åt dom". "Nu får dom allt känna på hur det är att inte ha det så fett".
Men om fallet inte handlar om svinrika personer som förlorar några slott och herresäten, utan om ganska vanligt folk som förlorar jobbet, så passar det väldigt illa med skadeglädje. Om villkoren nu ändras så att en sådan person på direkten tvingas ta ett jobb utanför sitt eget arbetsområde, på en annan ort och med betydligt lägre betalt - eller att man blir helt arbetlös till mycket låg ersättning, vad händer då med hälsan?
Sådana sociala fall påverkar hälsan starkt. Det handlar om självkänsla och "skam", något som är mycket ohälsosamt. Men det handlar också om att mycket snabbt ställa om sig ekonomiskt, sälja hus eller vad det nu kan vara. I USA har det här redan blivit ett allmänt diskuterat problem.
Internationalens ord: "Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli" är fantastiska ord. De inger hopp för den fattige, det kastar bort den personliga skammen och visar att tillsammans kan vi skapa en bättre framtid. Att se ljuset - att stiga- få det bättre, inget kan vara mer hälsosamt. Men att från ljuset gå mot mörkret, från att ha haft det mesta till att gå mot "intet" - den vägen är en riktigt ohälsosam väg.
Visserligen måste man kunna omfördela rikedomar, alla som en gång haft det bra ska inte vara skonade från att rättvisan kräver lite offer. Men nu handlar det inte om det- den nya regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen görs inte för att omfördela till dem som har det sämst. Och med artikeln i DN idag i åtanke, är det viktigt att fundera över vad som händer i ett land där den stora medelklassen av olika skäl får en osäkrare situation. Det är framför allt viktigt att förstå att samhället i det läget inte får montera ned de skyddsnät som just behövs när man faller. Om man slår sig alltför mycket vid fallet, kan ilskan mot den som knuffade ner en också bli väldigt stor. Så ökar otryggheten och tilliten i samhället än mer.
onsdag 14 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar