fredag 26 oktober 2007

Bort med barnuppfostrande Nanny-typer!

Häromdagen vaknade jag till att den första undersökningen nu kommit som visar att medelklassföräldrar under de sista åren börjat ruska och ta mer hårdhänt i sina barn än tidigare.En trolig orsak är att man förtittat sig på engelska Nanny-program. Samtidigt börjar nu en rad svenska kommuner införa föräldrastöd i form av lightvarianter av det synsätt som finns i de programmen. Föräldrastöd behövs! Och cirklar och samtal! Men på flera håll införs ju nu ganska stelt uppbyggda program som egentligen är anpassade efter barn eller familjer som hamnat i stora svårigheter.

Att i dagens Sverige gå tillbaka till uppfostringsmetoder som vi borde ha lämnat, känns sorgligt och beklämmande. Samtidigt kan vi konstatera att barn sedan 80-talet har fått en mycket, mycket bättre kontakt med sina föräldrar än tidigare generationers barn. Och finns det något som är ett gott skydd mot framtida ohälsa så är det goda relationer med sina föräldrar.´Ska vi nu börja ruska och skaka bort den nyvunna goda kontakten?

onsdag 3 oktober 2007

Hälsa hos funktionshindrade förutsätter bättre rehabilitering

Traditionellt har man ansett att folkhälsopolitik handlar om att främja hälsa, rehabiliteringsfrågor har därmed oftast fallit utanför det arbetet.

Jag har just varit på en konferens på Sätra Bruk om funktionshinder och hälsa. Där framgick mycket tydligt att en bra rehabilitering vid sjukdom eller olyckor är en förutsättning för att behålla hälsan. Den som får en skada/funktionsnedsättning ska inte bara rehabiliteras så långt möjligt kring den nedsatta funktionen - det handlar också om att på bästa sätt leva med sin funktionsnedsättning.

Därmed blir rehabiliteringsfrågorna centrala. Om jag haft en hjärtinfart är omställningen till att förändra mina levnadsvanor otroligt central - för att inte en ny hjärtinfarkt ska uppstå. Den som fått skador genom ett olycksfall måste få hjälp med att inte snebelasta andra organ i kroppen, få stöd till att genomföra fysisk aktivitet på ett nytt sätt, kanske äta på ett annat sätt - om man inte får den hjälpen så kan man går ner sig i annan ohälsa helt i onödan. Många lever hela livet med en funktionsnedsättning, då blir en "fortlöpande rehabilitering" en viktig möjlighet att behålla hälsan.

"Folkhälsomänniskor" måste därmed bli mer intresserade av att inkludera personer med funktionsnedsättningar i sitt arbete. Och inte tänka: "De är ju redan sjuka".
Och "handikappmänniskor" måste börja tänka i folkhälsotermer. Hur kan vi främja hälsan, stärka det som är friskt och skydda mot onödig ohälsa hos dem som har någon sjukdom eller funktionsnedsättning? Alltså flytta fokus lite från det som inte fungerar till det som fungerar, och stärka det.