tisdag 8 juli 2008

"Att göra nytta"- är det verkligen bra för hälsan?

Så här mitt i sommarledigheten har jag börjat grubbla över vårt stora behov av att vara "nyttiga". Vad är det för gammal moral som präntat i oss att det är fult att vara sysslolösa? "Man måste ha något för händerna", som många kvinnor sagt och ständigt sett till att de haft åtminstone en stickning i knäet. Att bara "vara", tänka och ha det skönt i största allmänhet - nja, det är egentligen inte riktigt "fint" i praktiken.

Jag vet en äldre kvinna i min närhet som under många år nästan varje sommarkväll suckade lite och sa: "Så gjorde vi lite nytta idag också". Fast nyttan egentligen bestod av helt självpåtaget arbete, som att anlägga en ny rabatt eller plantera en buske på sommarstället. Jag som hellre ville använda ledigheten till att bara läsa, lata mig eller promenera, kände mig varje gång jag hörde det där om nyttan som en onyttig parasit. Fast mitt fritidsnöje bestod av böcker och att slappa och hennes av att plantera blommor - inget av detta var nödvändigt för vår brödföda. Det var olika syn på hur ledighet skulle användas.Men i vår kultur var hennes val "finare"- hon gjorde trots allt nytta.

Eller- så var hon så indoktrinerad av nyttotänkandet- att hon helt enkelt inte kunde slappna av.

Själv har jag under en tid haft mindre jobb än vanligt, jag har egentligen haft det helt underbart under denna "ledighet"- men samvetet gnager; Får jag verkligen njuta? Är det moraliskt?

Den som är arbetslös mår ofta dåligt. Den som är förtidspensionerad är nu definierad av regeringen att tillhöra "utanförskapet". Är det alltså bara arbete som är något värt, alltså det som anses som nyttigt? Är det den inställningen som i själva verket "skapar" utanförskapet?

De flesta av oss i vårt land behöver inte kämpa varje dag för att hitta mat för dagen.Kanske vi alltså skulle kunna tillåta oss att "bara vara" ibland, utan dåligt samvete för att vi inte snickrar eller stickar eller bakar? Eller vad är meningen med livet, att bara "göra nytta"- för vem och varför?

Mycket av vår hälsa tror jag handlar om detta. Vi mår bättre om vi känner oss behövda - men är det verkligen samma sak som att vi hela tiden måste vara "nyttiga"?
Kanske handlar en del av vår psykiska ohälsa idag om just detta; att vi känner oss värdelösa om vi inte gör nytta i vedertagen mening? Så otroligt mycket lidande i onödan!

Samtidigt som de stora världsreligionerna syftar till olika drömmar om paradiset, det kristna paradiset har jag alltid fått för mig handlar om att DÅ ska man få njuta-inte bara jobba i sitt anletes svett och i buddhismen ska man till slut uppgå i Nirvana, ett sorts tillstånd av ständig frid.

Eftersom jag tror att jag kommer att vara död när jag är död, så vill jag gärna få tillåta mig att känna den där friden och njutningen nu. DET tror jag dessutom är nyttigt för hälsan.