torsdag 25 september 2008

Hälsan bortglömd i regeringsdeklarationen

I årets regeringsdeklaration finns folkhälsa eller att främja människors hälsa inte med. Inte med ett enda ord. Kanske är jag snäll om jag säger att regeringen "glömde" det - för antagligen handlar det om en medveten prioritering. Vårens folkhälsoproposition fick tydligen räcka, trots att det som verkligen påverkar folkhälsan är att ett hälsotänkande genomsyrar hela politiken och inte bara hänvisas till något hörn i bortersta korridoren som pryds med glada affischer på tränande personer.

Riksdagen beslutade också i vintras att ställa sig bakom de fyra principer som EU-kommissionen föreslagit som grund för unionens hälsostrategi 2008-2013. Två av principerna handlar om att god hälsa är mer värd än rikedom och att hälsofrågor ska integreras i all politik.

Att god hälsa ska prioriteras före rikedom är intressant, därför att det belyser ett viktigt samband som sedan länge är känt i folkhälsokretsar - men verkar okänt i många politiska kretsar; nämligen att en ökad BNP inte alls är någon garant för en bättre folkhälsa. Däremot tycks ett annat samband finnas; en god folkhälsa brukar gynna ekonomin. Alltså: här behöver man inte tvista om hönan eller ägget. Det är uppenbart att man i fattiga länder ska börja med sådant som direkt gynnar hälsan, framför allt för kvinnor och barn. Och det handlar om hälsovård men också om utbildning för kvinnor. Av det brukar också följa en bättre ekonomi.

Att EU tar fram en god hälsa före rikedom, vilket också den svenska riksdagen ställt sig bakom, borde förpliktiga! Det handlar om politiska prioriteringar och inte bara vackra ord som inte betyder något. Att den svenska regeringen i regeringsdeklarationen inte med ett enda ord nämner att en god hälsa oftast är det människor prioriterar högst, att hälsan är mycket ojämlikt fördelad även i vårt land - vilket är högst påverkbart med politiska insatser - det är intressant och samtidigt beklämmande. Säkert kan regeringen på en fråga säga att deras insatser "syftar" till en god hälsa. Men varför nämner man det inte? Jag tror inte på att det är så självklart att man inte ens behöver säga det.

Jag tror att hälsan ligger långt ner på den politiska prioriteringsskalan. Det är mer pengar för staten och mer pengar i vissa människors plånböcker som är prioritet ett. Och det behöver inte betyda att hälsan förbättras! Tvärtom, det kan t.o.m. leda till att ojämlikheten i hälsan förstärks.

Trött blir jag, trött på att man i politiska sammanhang fortfarande inte förstår att en god folkhälsa aldrig kan uppnås om man inte prioriterar det före kortsiktig materiell tillväxt.

måndag 1 september 2008

Ge barnen en röd tråd

I regeringens satsning på föräldrastöd och deras upprag till FHI, så talas mycket om "värme och ramar". Flera av de metoder jag sett, man kallar det verktyg eller "verkstan" för att hjälpa föräldrar att sätta gränser och bli bättre uppfostrare - saknar jag det viktigaste, att ge barnen en syn på livet som gör världen begriplig.

Att sätta ramar i vår tid i form av att plocka undan grejer, sätta skorna rätt i hallen m.m. tror jag helt enkelt är en rätt meningslös uppfostrargärning, jag tror inte det hjälper barnen särskilt mycket att förbereda sig för att bli vuxna som världen ser ut idag. Tids nog kommer de som vuxna att fixa det där ändå, det är rätt opraktiskt i längden att snubbla över skor.

Det är en svår uppgift att i dagens läge ge barn "riktiga" uppgifter, där de verkligen känner att de behövs, att de gör nytta. När jag var barn var jag tvungen att springa hem från skolan på direkten för att hjälpa min mamma (som ar svårt polioskadad) att gå på toaletten - det var flera årtionden före de personliga assistenternas tid. Jag fick koka potatis och värma mat så att vi skulle få någon middag. Det var inte alltid så kul, men jag kände mig BEHÖVD. När jag själv fick barn var det svårt att ge dem uppgifter där de verkligen kunde känna att deras bidrag var viktigt på riktigt. Om de inte diskade, så kunde ju jag faktiskt göra det... Jag erkänner att jag misslyckades lite med det där. Och när min pappa var liten fick han rensa rovor och plocka potatis - det var på "riktigt". Vad är på "riktigt" idag? Där behöver vi hjälpas åt!

Min poäng är: kan man ge barnen riktiga uppgifter och inte låtsasuppgfiter, då är det viktigt. Annars blir det bara en sorts auktoritär uppfostran, att man ska göra saker bara för att de vuxna tycker så.

Däremot, vilket det pratas mycket mindre om, är det viktigt att ge barnen en röd tråd - eller OK en blå tråd- som hjälp på livsvägen. Vad jag menar är att bästa sättet att förhindra psykisk ohälsa i ungdomen, förutom kärlek förstås - men det tycks inte räcka i vår förvirrade värld, det är att försöka göra världen begriplig. Att det som händer på ett ställe på jorden har att göra med hur vi beter oss, att politik och livsåskådning och orättvisor och motstridande budskap - allt hör ihop. Jag tror många barn växer upp med ett stor främlingsskap inför "samhället". Förr fanns fasta regler och auktoritärt styre, men i det samhället kunde barnen se var makten fanns - och de kunde också revoltera mot det som var fel. Makten var synlig.Kanske skapade det inte samma psykiska förvirring som idag. Men det samhället vill vi ju inte ha tillbaka!!!!!!!!!!!!!!!!!

Därför måste vi som föräldrar försöka förmedla vår tro på livet, vår syn på hur världen ser ut och fungerar. Så att de ser ett sammanhang, att deras liv hör ihop med helheten. De behöver sedan inte tycka som jag, men då kan de protestera mot min världsbild, som åtminstone hänger ihop för mig. Om föräldrarna duckar eller inte själva ser någon helhet, ja då är det kanske inte så konstigt om den psykiska förvirringen blir extra stor under tonåren. Och allra störst blir den för flickor, antagligen därför att de möts av flest motstridande budskap och ett könsförtryck som ibland är försåtligt och svårt att förstå.

Så det där med ramar, ta inte så hårt på "skorna". Fundera mer på vilka livsramar, vilken världsåskådning du ger dina barn. Och den världsåskådningen kan förstås inte förmedlas av regering, riksdag eller "barnverkstäder". Det kan bara du själv. Men jag tror det vore bra om de som nu ska utveckla föräldrastödet ger föräldrar kurage att stå för sina värderingar. Det är bättre för barn att få protestera mot en värdering man inte gillar, än att växa upp på ett gungfly.