Hälsan bortglömd i regeringsdeklarationen

I årets regeringsdeklaration finns folkhälsa eller att främja människors hälsa inte med. Inte med ett enda ord. Kanske är jag snäll om jag säger att regeringen "glömde" det - för antagligen handlar det om en medveten prioritering. Vårens folkhälsoproposition fick tydligen räcka, trots att det som verkligen påverkar folkhälsan är att ett hälsotänkande genomsyrar hela politiken och inte bara hänvisas till något hörn i bortersta korridoren som pryds med glada affischer på tränande personer.

Riksdagen beslutade också i vintras att ställa sig bakom de fyra principer som EU-kommissionen föreslagit som grund för unionens hälsostrategi 2008-2013. Två av principerna handlar om att god hälsa är mer värd än rikedom och att hälsofrågor ska integreras i all politik.

Att god hälsa ska prioriteras före rikedom är intressant, därför att det belyser ett viktigt samband som sedan länge är känt i folkhälsokretsar - men verkar okänt i många politiska kretsar; nämligen att en ökad BNP inte alls är någon garant för en bättre folkhälsa. Däremot tycks ett annat samband finnas; en god folkhälsa brukar gynna ekonomin. Alltså: här behöver man inte tvista om hönan eller ägget. Det är uppenbart att man i fattiga länder ska börja med sådant som direkt gynnar hälsan, framför allt för kvinnor och barn. Och det handlar om hälsovård men också om utbildning för kvinnor. Av det brukar också följa en bättre ekonomi.

Att EU tar fram en god hälsa före rikedom, vilket också den svenska riksdagen ställt sig bakom, borde förpliktiga! Det handlar om politiska prioriteringar och inte bara vackra ord som inte betyder något. Att den svenska regeringen i regeringsdeklarationen inte med ett enda ord nämner att en god hälsa oftast är det människor prioriterar högst, att hälsan är mycket ojämlikt fördelad även i vårt land - vilket är högst påverkbart med politiska insatser - det är intressant och samtidigt beklämmande. Säkert kan regeringen på en fråga säga att deras insatser "syftar" till en god hälsa. Men varför nämner man det inte? Jag tror inte på att det är så självklart att man inte ens behöver säga det.

Jag tror att hälsan ligger långt ner på den politiska prioriteringsskalan. Det är mer pengar för staten och mer pengar i vissa människors plånböcker som är prioritet ett. Och det behöver inte betyda att hälsan förbättras! Tvärtom, det kan t.o.m. leda till att ojämlikheten i hälsan förstärks.

Trött blir jag, trött på att man i politiska sammanhang fortfarande inte förstår att en god folkhälsa aldrig kan uppnås om man inte prioriterar det före kortsiktig materiell tillväxt.