fredag 9 april 2010

Regeringen måste ta i den ökade ojämlikheten i hälsan

Igår kom Statens folkhälsoinstitut med sin rapport till regeringen, om vilka lärdomar som kan dras för svensk del av det arbete som WHO:s oberoende kommission för hälsans sociala bestämningsfaktorer har drivit.

Den visar tydligt att en myndighet uppenbarligen inte kan föreslå politiska åtgärder mot ojämlikhet. Kanske ligger det i en myndighets grundläggande uppdrag; det är svårt att komma med tydliga, omdanande politiska förslag.Till viss del kan det också i det här fallet bero på feghet, man lyssnar så intensivt till det regeringen vill höra att man i princip bara för fram sådant som regeringen i huvudsak kan godta. (Man säger t.ex. att skatteavdraget för hushållstjänster kan inräknas som ett sätt att öka jämställdheten. Ett sådant påstående är en politisk flirt med regeringen och inget annat.)

Den referensgrupp som var knuten till arbetet i form av ledande experter, har tagit avstånd från FHI:s rapport av flera skäl. Man förde t.ex fram en mycket tydlig åsikt: att en parlamentarisk kommission måste tillsättas för att utreda just ojämlikheten i hälsan och föreslå politiska insatser. Det förslaget har inte FHI med i sin redovisning till regeringen. Mycket märkligt. Eller vill man bevara sin egen roll och vill inte ha några nya folkhälsotyckare?

Så var det även när den Nationella folkhälsokommittén startade sitt arbete 1997,som var en stor parlamentarisk kommitté och som la grunden för den nuvarande folkhälsopolitiken. Då vet jag att Agneta Dreber, som på den tiden var generaldirektör för FHI, var irriterad över att myndigheten inte fått uppdraget.

När man ska analysera och sedan föreslå åtgärder mot ojämlikhet, som bottnar i hur samhället ser ut - så krävs parlamentariker. Det kan inte tjänstemän eller forskare klara av själva. Eftersom det till slut handlar om värderingar om vilka politiska vägar man ska välja, för att uppnå en jämlik hälsa. Forskarna kan, som man har gjort i WHO:s kommission, hjälpa politikerna på traven genom att visa på tydliga samband mellan t.ex. satsning på generella välfärdssystem och bättre hälsa. Men till sist är det politiska ställningstaganden som måste till.

Tillsätt en parlamenatarisk kommission mot den ojämlika hälsan!