tisdag 31 mars 2009

Blodgivarideologi krävs mot näringslivets rofferi

Visserligen skriver väl alla om bonusar och VD-löner just nu, så vad har jag att tillföra? Men jag kan inte sluta grubbla över att vi som jobbat ideellt eller politiskt eller de som är hårt arbetande generaldirektörer eller statsråd - att vi/de skulle ha jobbat hårdare om vi haft högre lön? Nej, det skulle vi inte!

Varför är det så annorlunda för näringslivets toppar? Måste man enbart tänka på pengar, för att man ska bli en bra VD? Ja, utifrån aktiebolagslagen ska man tänka på företaget. Kanske man bara kan rekrytera människor som även för sin egen privata del bara har pengar i skallen? Är det alltså omöjligt att hitta människor med en moralisk kompass - om själva grejen är att man ska tjäna pengar? Visserligen ska man göra så att företaget tjänar pengar, men kanske den personligheten kräver en person som även är likadan för sin privata del?

Nej, jag tror inte det - inte om samhället ska överleva. De bästa VD:arna i fortsättningen måste vara sådana som har både personlig moral och allmännyttans intresse som en grund för att arbeta, även om företaget ska tjäna pengar. Kanske de bästa direktörerna blir de som har en hög lön, men ändå inom det begripligas gräns? (100.000- 200.000 kanske?)Tänk om det skulle bli pinsamt med att ha för hög lön! Det skulle visa att man var en girigburk utan moral..

Tänk på blodgivarna! Tänk hur man diskuterat ersätttningsnivån där. Om man gav för stora ersättningar så skulle det kunna locka personer som bara vill tjäna pengar, men som kanske inte är så lämpliga blodgivare. Nu får man lite ersättning som "tack- för- hjälpen"- men ingen blir blodgivare av det skälet.

Dags för blodgivarna att bli framtidens direktörer!

lördag 21 mars 2009

Hälsofasciststaten närmar sig...

Idag läste jag en recension i DN om en ny roman som kommit ut i Tyskland av Juli Zeh.
Hon har skrivit en bok om vad som kan hända 2057, där samhället blivit ett paradis av hälsa och trygghet men också med total kontroll. Den liknar tydligen Aldous Huxleys "Du sköna nya värld". Hon har låtit kroppsfixeringen öka och fått det till att 2057 är det en lagstadgad plikt att sköta sig.

I boken njuter tydligen de flesta medborgare av livet, men de lever i en diktatur där man har allt under kontroll. Även hur man själv ska dö.

Det är en sorts protest mot vad som kan hända när man lägger allt ansvar för hälsan på individen och sen att samhället hakar på den synen.

Bara recensionen gör mig glad! Jag är usel på tyska men jag blev nästan inspirerad att köpa den ändå, innan den blivit översatt till svenska. Kanska kan jag knaggla mig igenom den?

Under flera år har jag i inlägg och föreläsningar försökt ta upp den här tråden, vad händer med oss om vi bara är kropps- och hälsofixerade? Och vad händer med vår människosyn? Med vårt samhälle? Varje gång jag tagit upp det har det känts som om folk är lite förvånade, inte avståndstagande - men stumma på något sätt.

OM nu den här boken är bra, kanske den kan bli en väckarklocka? Ibland måste saker uttryckas i romanform, för att fantasin och känslorna ska vakna.

Så nu håller jag tummarna för en snabb svensk översättning. Och att alla som jobbar med folkhälsofrågor börjar fundera över hur de goda tankarna kan leda käpprätt fel.Som det ser ut just nu är det just hälsofascismen som växer sig stark och det solidariska samhälle, som är hälsans viktigaste förutsättning, är inte på tillväxt.

tisdag 17 mars 2009

Hallå Folkhälsoinstitutet- våga analysera!

Igår hade Folhälsoinstitutets generaldirektör en artikel på DN Debatt om tobaksbrukets minskning. Det var mycket glädjande siffror som hon nu kunde presentera om utvecklingen. Alltfler slutar röka. Det var bara ett fel i artikeln - var fanns analysen? Var fanns funderingarna kring hur man nu ska fortsätta det framgångsrika arbetet?

Att arbeta mot tobaksbruk handlar bla. om vetenskapligt utprövade metoder när det gäller att motivera individen att sluta röka och ge stöd så att rökslutet fungerar. Det är inte särskilt kontroversiellt! Även om inte ens det görs i tillräcklig utsträckning på t.ex. våra vårdcentraler.

Men att arbeta mot tobaksindustrins försåtliga metoder, som går ut på att få fler personer att börja röka - det kräver politiska insatser och inte vetenskapligt pedagogiska metoder.

Alltså: Det är ingen slump att så många människor slutat röka sedan det blev tobaksfritt på krogen t.ex. Det var en åtgärd som handlade om politik och politiska beslut. En offentlig miljö där så många ungdomar träffas blev rökfri. Det är klart att det påverkade hur många som började röka och hjälpte dem som ville sluta. Men det beslutet var inte självklart, det togs i stark konflikt med tobaks- och restaurangbranschen. (nu har restaurangbranschen ändrat sig)

När jag läste artikeln från FHI igår blev jag besviken. Varför står det ingenting om analyser kring VARFÖR alltfler personer fimpar eller inte börjar röka? Varför finns ingen analys om vad som bör bli nästa steg, inte minst hur de personer som idag mår sämst och samtidigt röker mest- hur de ska kunna få hjälp att sluta?

De åtgärder man väljer handlar lika mycket om politik som vetenskap. Då måste Folkhälsoinstitutet bidra med sin analys kring utveckligen. Jag vill inte ha en lös "tyckar- myndighet". Men jag vill ha en myndighet som vågar analysera mot bakgrund av den kunskap man har, vågar dra slutsatser- så att de politiska beslutsfattarna får ett bra beslutsunderlag och därefter kan ta en politisk debatt med varandra och med olika intressen.