torsdag 7 oktober 2010

Tänker regeringen skrota folkhälsopolitiken?

Det verkar så. Inte ett ord om folkhälsan i regeringsdeklarationen. Jo vi bör minska alkohol och narkotikaanvändningen, men det fanns under rättsområdet. Och vi har inte längre någon folkhälsominister. Har regeringen kanske missat att en av de största ojämlikheterna i vårt land handlar om de stora klass- och könsskillnaderna i hälsa och livslängd?

Rika 80+ är friskare än fattiga 65+. Det är 15 års skillnad i hälsa! Livslängden skiljer flera år mellan olika sociala grupper. Männen i Danderyd lever nio år längre än männen i Överkalix.

Det är fyra års skillnad i livslängd mellan män och kvinnor - fast för 30 år sedan var det 6,5 år och för 65 år sedan var det bara 2,5 år. Så glöm det där med biologi som främsta förklaring till könsskillnader - det handlar om sociala villkor.

En tredjedel av all ohälsa hos personer med en funktionsnedsättning är helt onödig, den har inte ett skvatt med funktionsnedsättningen att göra. Det handlar om sociala och påverkbara villkor.

På regeringens hemsida säger nu Maria Larsson, tidigare folkhälsominister:
"Lyckliga människor kan inte skapas med politiska beslut, men jag kan och vill stimulera goda vanor och motverka missbruk och stress för att fler ska må bättre."

Men vad är det? Det är klart att politiker inte kan besluta: Nu ska du vara lycklig! Men varför är man politiker om man inte vill försöka skapa ett bättre samhälle där människor mår bättre och har större möjligheter att känna lycka? Jag vill ha politiker i regeringen! Inte några predikanter för goda vanor. Då låter det som om de stora skillnaderna i hälsa mellan olika grupper beror på individens eget val av osunda levnadsvanor. Det låter t.o.m. som om stress var en liten vana som man kan terapeuta bort. (ja i viss utsträckning på marginalen går det). Men den största stressen finns ju hos arbetslösa och fattiga personer med en funktionsnedsättning.

En samlad folhälsopolitik som sätter hälsan före allt annat - och att det är politikens uppgift att se till att de stora skillnaderna i hälsa minskar- det kräver samhällsinsatser. Det handlar inte om upplysning till individen. Den typen av insatser ger mycket lite i förhållande till ökad jämlikhet. Och nu går samhället mot att klyftorna ökar. Det är som att beställa en sämre folkhälsa, alltså att fördelningen av hälsan blir allt mer ojämlik.