torsdag 26 juni 2008

Hälsa är inget partierna prioriterar

Jag roade mig med att gå in på samtliga riksdagspartiers hemsidor för att se vad de skrev om sin inställning till hälso/folkhälsofrågor. Dystert! Att dessa frågor inte tillhör något partis viktigaste fråga - ja, det visste jag väl. Men en liten, liten rubrik kan väl ändå frågorna vara värda? De flesta hemsidor har "A-Ö", vad partiet tycker i olika frågor. Nej då, inte ens där! Djuromsorg fick plats hos flera partier, men inte folkhälsa. Ett undantag fanns: Centerpartiet hade en liten rubrik och en liten skrivning, även om det inte var mycket och jag vet att de kan mer - så fanns i alla fall hälsa/folkhälsa på deras politiska dagordning.

På flera av de andra partierna kunde man få fram något om hälsa om man själv fyllde i hälsa/folkhälsa. Men då var det spridda skurar och en del ganska gammalt material. Inte ens kristdemokraterna, som innehar folkhälsoministerposten, hade den aktuella folkhälsopropositionen inlagd. Aktuellast material vid denna ifyllningsövning hade miljöpartiet.

Skärpning partier! Riksdagen har just behandlat den nya folkhälsopropositionen och där oppositionspartierna hade ganska många synpunkter. Men hur ska dessa frågor bli viktiga i landsting och kommuner om inte partierna på sina hemsidor ens orkar lägga in dem som en liten rubrik bland alla andra frågor?

Vad är viktigast i livet? Ja inte är det materiell välfärd - människor svarar nästan alltid: "Att jag och min familj får behålla hälsan". Mycket få svarar: "Tillväxt så jag får mer i plånboken och kan handla mer." Hälsa kan man definiera på olika sätt, det behöver inte nödvändigtvis innebära att man är pinfrisk. Man kan ha en kronisk sjukdom men ändå uppleva att man "har hälsan", eftersom hälsa ofta handlar om att "må bra" och ha kontroll på sitt liv.

Hur hälsan ser ut och hur den är fördelad i befolkningen är däremot grundläggande politiska frågor. Hälsa är bara till viss del ett resultat av individens eget val. Alltså: hur vårt samhälle ser ut avgör folkhälsan. Och hälsan är det människor värderar högst.HALLÅ PARTIERNA! Ni verkar ha missat något!

tisdag 17 juni 2008

WHO sätter fokus på samhällsförhållandena

Hälsoskillnader är inget naturligt tillstånd. De är påverkbara och det handlar om hur vi ordnar våra samhällen, sa Sir Michael Marmot på den Nordiska folkhälsokonferensen i Östersund förra veckan. Han är ledare för WHO:s Commission on Social Determinates of Health och professor vid University College i London. I höst ska de lägga fram sin rapport om hur man kan minska de sociala skillnaderna, men ännu ville han inte säga något om förslagen. Hans mardröm är att rapporten och arbetet blir en dammsamlare på bokhyllan efter allt hårt arbete.

Marmot visade flera exempel på stora hälsoskillnader. I Ryssland kan som exempel nästan hälften av befolkningen inte räkna med att uppleva sin 60-årsdag. Marmot betonade vikten av generella program för förbättrad hälsa som träffar alla samhällsgrupper. Vi kan inte bara fokusera på de fattigaste, utan hela samhället måste involveras. Det behöver inte heller alltid finnas ett samband mellan ökad BNP och mindre hälsoklyftor sa han. Förbättrad ekonomisk tillväxt leder inte automatiskt till en ökad livslängd och bättre hälsa.

Ofta när vi pratar om folkhälsofrågor så har vi den stora blandningen av stort och smått, från världspolitik till individens sovvanor. Därför är det lätt att folkhälsoarbetet upplevs som flummigt- det är allt och därmed blir det inte fokus på något. Och ibland sitter en ensam folkhälsoplanerare i en kommun som ska "fixa" folkhälsan. Det går ju inte.

Det Michael Marmot och WHO-kommissionen nu visar är att ett lands grundläggande fördelnings- och utbildningspolitik har en avgörande betydelse för folkhälsan. Det är politik på högsta nivå. Kanske folkhälsoabetets roll i dessa frågor blir just att visa sambanden - sedan måste politikerna ta ställning till vad man vill. Det är inte alls självklart att politiker vill prioritera sådant som gangnar hälsan om det eventuellt skulle stå i motsats till högre materiellt välstånd. Folkhälsopolitikens första fem målområden handlar mycket om just valet av övergripande insatser.

Övriga målområden handlar mer om våra levnadsvanor, även om där också finns starka kopplingar till t.ex. alkohol-,tobaks- och livsmedelsindustrin. När det gäller att förändra levnadsvanor så kan traditionella folkhälsoarbetare jobba mer praktiskt, med metoder som visat sig fungera.

Jag tror det finns en enorm spänning mellan det stora och det lilla. Folkhälsoforskarna och epidemiologerna måste hela tiden visa politikerna hälsans samband med de stora bestämningsfaktorna. Folkhälsoplanerna i kommunerna kan hjälpa till att "översätta" forskningens resultat till kommunpolitikerna.Sedan får politikerna dra slutsatserna. Men i det praktiska arbetet med levnadsvanor är det "lättare", där behöver inte politiken alltid lägga sig i själva metoderna.

Hoppas nu att WHO-kommissionen leder fram till en riktig politisk debatt i Sverige. Att politiker på alla nivåer får upp ögonen för att den "vanliga" politiken har en alldeles enorm betydelse för hur hälsan ser ut. Och att där finns stora åsiktsskillnader. En sådan debatt skulle behövas ovanpå den folkhälsopolitiska propositon som nu antagits av riksdagen. Den propositionen lägger mer tonvikten vid det som individen kan göra själv och hur samhället kan stödja det. Det är både det stora, det som ligger utanför folkhälsopolitikens traditionella domäner, som avgör hälsoutvecklingen och det lilla, det som sker på individnivå. Och den grundläggande synen finns i vår folkhälsopolitik med de olika målområdena, men låt Marmot-kommissionen ge bränsle till en intensiv politisk debatt. Det är bara när frågor står på dagordningen som något händer- även om åsikterna går isär.