fredag 22 februari 2008

Fixera dig inte vid levnadsvanor!

Naturligtvis är det inte bra för hälsan att röka, att inte röra på sig, dricka för mycket alkohol eller bli för fet. Men! Det tål att upprepas att ohälsosamma levnadsvanor påverkar olika, dvs. om människan i övrigt mår bra är vissa levnadsvanor inte lika "farliga" som om man mår dåligt i största allmänhet. Visserligen är det djupt orättvist att den som är lycklig kan leva mer ohälsosamt än den som är olycklig, om man ska se på effekterna för hälsan. Men så är det. Eller som docent Margareta Kristensson uttryckte det på en konferens nyligen: "Om man nu måste röka så måste man se till att man är lycklig också."!

Ett bra "bevis" på de här sambanden är när professor Lars Weinehall, Umeå universitet, visar hur risken för hjärtinfarkt ser ut beroende på ett antal riskfaktorer och egenupplevd hälsa. Om man har två av riskfaktorerna rökning, högt blodtryck eller högt kolesterol så ökar risken för hjärtinfarkt med 2,7% om man upplever sin hälsa som god, om den inte är god ökar risken till 8,4%. Och har man tre riskfaktorer ökar risken till 4,3% om man upplever sin hälsa som god, men om man upplever hälsan som dålig ökar risken till 23,7%. Den egenupplevda hälsan är en viktig mätare på hälsan och kommande sjukdom.

Och bakom den egenupplevda hälsan finns förstås också sociala faktorer, om man känner sig behövd och kan påverka sitt liv, om man slipper oroa sig för ekonomin, om man har jobb, utbildning, vänner osv.

Det stämmer till eftertanke! När hälso- och sjukvården börjar prata alltmer om levnadsvanor, så gäller det att de använder sig av rätt förhållningssätt, utan minsta pekpinne. Om en persons huvudproblem ligger på den "sociala" arenan, så kan t.ex. beskäftiga kostråd bli ett slag i ansiktet.

Hela tiden, hela tiden måste man vara uppmärksam på de sociala bakgrundsvillkoren. Varje gång man glömmer det och förfaller till moralpropaganda kring levnadsvanor, så missar man grunden för en god och jämlik folkhälsa.

lördag 9 februari 2008

Att främja sjukdom - är det moderaternas budskap?

Nej, naturligtvis säger man inte så. Valfrihet och makt åt patienten är budskapet. "Vi politiker ska ta ett par steg tillbaka", som det moderata landstingsrådet Filippa Reinfeldt sa på en stor konferens om hälsa och vård häromdagen.
Det här att politikerna ska träda tillbaka, samtidigt som man fördelar skattebetalarnas pengar - det är ju inte sant! Man träder inte alls tillbaka, man bara omfördelar dem på ett mer orättvist och sjukdomsframkallande sätt. Filippa Reinfeldt presenterade de vackra poängerna med Vårdval Stockholm. Men hon undvek nogsamt att svara på följande problem:

1. Finns det inte risker att systemet gynnar friska 40-åringar på bekostnad av människor med större behov? Att det alltså gynnar människor som har valfrihet i praktiken och kan röra sig fritt över länet. Ekonomiskt har ju redan vårdcentraler i socioekonomiskt utsatta områden fått dra ner kraftigt på sin verksamhet.

2. Kan vården verkligen arbeta hälsofrämjande om man får mer betalt ju oftare de listade patienterna kommer på snabba besök? Om man istället har ett par längre samtal som leder till att personen tar itu med vissa saker som kanske framkallat ohälsan - och därmed behöver hon/han inte komma tillbaka till doktorn - då missgynnas den vårdenheten ekonomiskt av landstinget! Det ska löna sig för doktorn att patienten fortsätter att vara sjuk?!

3. Vad händer med områdesansvaret när allt hänger på den enskilda att välja en doktor fritt över länet? En av grundbultarna för en hälsofrämjande hälso - och sjukvård är ett gott samarbete med det omkringliggande samhället. Nu blir det bara "doktorn och jag" som gäller - men doktorn kan ju inte lösa alla problem!

4. Vad händer med alla andra aktörer inom vården; sjuksköterskor, undersköterskor, psykologer, kuratorer, dietister osv osv när teamansvaret försvinner? Hur kan hälsan främjas bara av en doktor???

Politikerna måste våga prioritera, man måste våga prioritera bort den snuviga resursstarka 40-åringens tillgänglighetsproblem till förmån för de som har större behov. Man måste våga göra ett ersättningssystem som gynnar teamarbete, som inte gynnar att patienten kommer tillbaka ofta - utan som gynnar att patienten håller sig frisk. Hur ska annars våra gemensamma pengar räcka till det som är viktigast?
I takt med att den medicinska forskningen kan göra alltmer, kommer efterfrågan på sjukvård att öka. Samtidigt som häloskillnaderna i befolkningen ökar. De stora sociala skillnaderna i hälsa och medellivslängd är egentligen den stora markören på att vi fortfarande har ett klassamhälle

Moderaterna är fega - men låtsas att man genomför en reform som stärker individens valfrihet. Man vågar inte säga att man omfördelar allas våra skattepengar på ett djupt orättfärdigt sätt.