måndag 28 april 2008

Makten och hälsan

I regeringens nya folkhälsoproposition framhålls att man vill främja den enskilda människans intresse, ansvar och möjligheter att ta hand om den egna hälsan.Man lyfter fram begreppet "empowerment" som ofta används i hälsofrämjande sammanhang.

Men vad menas egentligen? Jag råkade nyligen läsa en uppsats från Lunds universitet av Joel Hedegaard, som analyserat empowermentbegreppet från "Freire till folkhälsa." Den satte lite ord på mina egna tankar och allmänna olust inför empowermentbegreppet i folkhälsosammanhang. Jag har aldrig någonsin använt begreppet,därför att jag uppfattat att man avpolitiserat och förenklat maktfrågorna när folkhälsoarbetare bara pratat om "empowerment" som ett led i att främja individens val av hälsosammare levnadsvanor.

Den som har kontroll över sitt liv i vid mening mår bättre än den som lever under livsvillkor som han/hon har svårt att styra över själv. Nu senast har det visat sig i forskningen kring depressioner, de som har tillgång till pengar är mer sällan deprimerade än andra. Att vem som har makten över mitt liv - jag själv eller sociala livsomständigheter som jag inte så lätt kan påverka- har en alldeles enorm påverkan på min hälsa, det är uppenbart.

Men jag har en smygande känsla av att den som använder empowermentbegreppet inte ser de samhälleliga maktstrukturer, som i de närmaste omöjliggör för många individer att i verklig mening styra sitt liv.

I Freires "Pedagogik för förtryckta" så handlade det om att möjliggöra en frigörelse från överhetens förtryck, så att individen inte skulle bli ett offer för de rådande värderingar som gällde. Men att man också tillsammans skulle kunna omvandla samhället så att bättre villkor kunde ges.

I det empowermentbegrepp som nu används är det nästan det motsatta: stärk individen så att hon kan leva hälsosamt. Målet för samhället är att folkhälsan blir bättre, då måste individerna ta mer ansvar för sina levnadsvanor och börja leva sundare. Och då är ett stärkande av individens makt ett led i detta.
Alltså: det är samhället som vill att individerna ska ändra sina levnadsvanor och för att möjliggöra detta vill man på marginalen stärka individen.

Men då glömmer man att så många andra saker påverkar hälsan, sådant som har med "stora" maktfrågor att göra; inkomstfördelning, arbetsliv, bostadspolitik m.m. Min erfarenhet är att de stora hälsoskillnader vi ser i befolkningen handlar om just att vi lever under så olika sociala villkor. De levnadsvanor individen till synes "väljer själv" är ett utslag av den sociala tillhörighet man har, men det är också viktigt att veta att den sociala positionen i sig påverkar hälsan mer än en och annan riskabel levnadsvana. (professor Michael Marmot, som leder den stora WHO-kommissionen om de sociala villkorens inflytande på hälsan)

När man då talar om "empowerment" för att individen ska leva mer hälsosamt, bortser man från de grundläggande förhållanden som skapar individens livssituation. Man blundar för de stora maktfrågorna och pekar på de små, men bara av ett syfte: att det är bra för samhället om folk lever sundare.

Då har man missat både att det är andra saker som i grunden påverkar människors hälsa - och man har också missat att det finns en gräns för när samhällets påverkan på levnadsvanor är sund och när den blir högst osund. Delar av folkhälsohistorien förskräcker, ta lärdom av 30-40-talens sundhetsideal och tvångssteriliseringar- då handlade folkhälsa om att "människomaterialet skulle förädlas" och andra idag högst inhumana värderingar.

Jag tycker inte det är konstigt att regeringen använder empowermentbegreppet, det har använts länge i hälsofrämjande sammanhang. Men när en regering använder begreppet vill jag veta vad man lägger i orden. Och vilken makt individen egentigen ska ges? Ska den vara så stor att den undergräver andra människors frihet - vilket kan bli effekten om den offentliga sektorn rustas ner t.ex.? Maktbegrepp är aldrig oskyldiga. Och folkhälsofrågor är inga ofarliga, snälla frågor som är "behjärtansvärda" och som gärna "besjälade" kvinnor får ägna sig åt, som jag tycker det låter ibland på en del aktörer. Det handlar om människosyn, makt och politik.

onsdag 16 april 2008

Regeringen mörkar anledningen till homosexuellas ohälsa

I regeringens nya folkhälsoproposition är hälsofrågorna för homo-bi- och transsexuella kraftigt nedtonade. Ja i princip osynliga. I målområdet om sexualitet finns inte ens orden med....

Det enda som står är att för att förhindra hälsorisker förknippade med sexuella relationer så ska man i preventivt arbete beakta att ungdomar är en heterogen grupp. "Kön, ålder,funktionsnedsättning, kulturell bakgrund och sexuell erfarenhet och läggning bör särskilt uppmärksammas". Alltså kan man ana sig till sexuell läggning där, men enbart ur aspekten att förhindra hälsorisker vid sexuella relationer.

Det stod mer om de här frågorna i den gamla propositionen för fem år sedan - trots att man då visste betydligt mindre om den onödiga ohälsa som drabbar människor m ed en annan sexuell läggning än hetereosexuell. I den gamla propositionen stod det t.ex."En trygg sexualitet, fri från fördomar, diskriminering, tvång och våld, är hälsosam. Synen på sexualiteten i samhället och dess helhet är därför viktig. Den bestämmer t.ex. om människor som är homo- och bisexuella utsätts för fördomar och diskriminering - och med ohälsa som följd".

Dessutom stod det: "Vidare skall undervisningen förmedla en öppen syn på människors sexuella läggning... Allas sexualitet skall speglas i undervisningen".

Sedan dess har Folkhälsoinstitutet gjort en stor undersökning som visar att hälsan hos människor med homo-bi- och transsexuell läggning är betydligt sämre än för befolkningen i övrigt - samt att självmordsfrekvensen är högre. Detta är ju inte ett resultat av människors sexuella läggning utan ett resultat av det bemötande de får. Och att samhället, från dagis, skola, arbetsliv och umgängesliv, utgår från att alla är hetereosexuella. Därmed skapas diskriminering och "utanförskap", ibland omedvetet och ibland medvetet. Denna undersökning förbigås nästan med tystnad, man måste ha först jätteglasögon och sedan förstoringsglas av Gröna Lundformat för att se den.

Att det är kristdemokraterna som styr i folhälsopolitiken syns tydligt. Men vart tog t.ex. folkpartisterna i regeringen vägen i de här frågorna? Och varför finns inga motioner från de borgerliga partierna i folkhälsopropositionen? Vad ska vi med en riksdag till om det är motionsförbud för fyra partier????

tisdag 8 april 2008

Amningshysteri farligt för barns och kvinnors hälsa

Amningsförespråkarna har blivit fartblinda. I syfte att värna barns hälsa har man utvecklat en amningspolicy som strider mot barns psykiska hälsa och som motverkar barns rätt till en god kontakt med båda sina föräldrar. Dessutom har det urspårade amningsfrämjandet blivit ett hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jag skriver det här delvis som ett svar på min dotters kommentar till min blogg om bitterfittor, men också som ett inlägg i folkhälsodebatten. Det är nog så att även jag under ett antal år hemfallit till att plädera så mycket för amning att jag också blivit en fiende till mina egna ideal. Därför återvänder jag nu till den åsikt jag hade i mitten på 70-talet.

Föräldraförsäkringen hade just införts, med möjlighet för kvinnor och män att dela lika. Eftersom den då bara var 7 månader, så började jag jobba efter 4 månader. Jag ansåg att det var bättre att barnets far var hemma än att jag ammade. På BVC frågade jag om råd när dottern var 3,5 månader, hur trappar jag nu bäst ner amningen så att jag kan behålla den morgon och kväll? Jag minns den gamla barnsköterskans blick: Du är inte klok. Amning är viktigare än allt annat, så sa blicken.
Men jag brydde mig inte om hennes blick och hennes bistra kommentarer sen, jag var så övertygad om att barnets rätt till sin far- och min rätt till jobb, var viktigare.

Sen har jag delvis gått på amningsförespråkarnas linje. Och de har haft skäl: modersmjölksersättningsindustrin försökte med bokstavligt mördande reklam (spädbarn dog i fattiga länder genom deras marknadsföring) få kvinnor att sluta amma.
Så motattacken behövdes. Men nu har det gått för långt! Både i boken Bitterfittan och genom en av mina döttrars erfarenhet från BB framkommer samma sak: mödrar ska amma till varje pris, oavsett om de är dödströtta, aldrig får sova, får mjölkstockning eller blir helt bundna till barnet och pappan därmed aldrig får en riktig chans att vara med sitt spädbarn.

Det måste vara en missuppfattning av biologi och barns behov. Visst är bröstmjölk bra. Men lugna och utvilade mödrar har antagligen lättare att positivt knyta an till sitt barn- och trygg anknytning anses som en mycket viktig faktor för framtida psykisk hälsa. Och jämställda föräldrar är en mycket viktig hälsofrämjande faktor i dagens samhälle. I familjer där kvinnan får ta det största ansvaret blir alla parter förlorare. Barnen får inte tillräckligt bra kontakt med sin pappa, mannen och kvinnan riskerar att fastna i förlegade könsroller som inverkar negativt på bådas hälsa. Kvinnor är sjukare och män lever kortare, något som jag är helt övertygad om inte är genetiskt.

Jag minns när min ena dotter och hennes sambo kom hem med sitt barn från BB. Inte en blund hade de fått sova under de tre dygn de varit på BB. Deras flicka hade varit vrålhungrig och gallskrikit oavbrutet. ”Här tänker vi på barnen och därför får de ingen flaska alls, amningen ska stimuleras.” Hela den lilla familjen var helt slut och glädjen över att få komma hem med sitt barn var starkt grumlad. Då tog jag fram en vinflaska och hällde upp ett halvt glas till min dotter. En annan dotter tog hand om det skrikande barnet och gick in i ett annat rum. Vi köpte god mat och ställde fram på bordet. ”Men vin får man ju inte dricka!” ”Jo, sa jag, drick nu….. hälsan för ditt barn påverkas av ditt psykiska tillstånd – och nu behöver du slappna av och fira.” Sen vände det mesta ganska snabbt.

Är det alltså biologister som styr mödra- och barnhälsovårdens amningsåsikter idag? Som tappat sambanden mellan kropp och själ och att barnets psykiska hälsa är minst lika viktig som den strikt fysiska. Och förresten hänger ju det där ihop. Det är en viktig folkhälsofråga, i nu gällande folkhälsopolitik är amningsfrekvens en viktig indikator och man arbetar fortfarande för att alla sjukhus ska bli ordentligt amningsvänliga. Som det BB min ena dotter hamnade på kanske? Det vore nog bättre med barnvänliga BB-avdelningar.