tisdag 8 april 2008

Amningshysteri farligt för barns och kvinnors hälsa

Amningsförespråkarna har blivit fartblinda. I syfte att värna barns hälsa har man utvecklat en amningspolicy som strider mot barns psykiska hälsa och som motverkar barns rätt till en god kontakt med båda sina föräldrar. Dessutom har det urspårade amningsfrämjandet blivit ett hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jag skriver det här delvis som ett svar på min dotters kommentar till min blogg om bitterfittor, men också som ett inlägg i folkhälsodebatten. Det är nog så att även jag under ett antal år hemfallit till att plädera så mycket för amning att jag också blivit en fiende till mina egna ideal. Därför återvänder jag nu till den åsikt jag hade i mitten på 70-talet.

Föräldraförsäkringen hade just införts, med möjlighet för kvinnor och män att dela lika. Eftersom den då bara var 7 månader, så började jag jobba efter 4 månader. Jag ansåg att det var bättre att barnets far var hemma än att jag ammade. På BVC frågade jag om råd när dottern var 3,5 månader, hur trappar jag nu bäst ner amningen så att jag kan behålla den morgon och kväll? Jag minns den gamla barnsköterskans blick: Du är inte klok. Amning är viktigare än allt annat, så sa blicken.
Men jag brydde mig inte om hennes blick och hennes bistra kommentarer sen, jag var så övertygad om att barnets rätt till sin far- och min rätt till jobb, var viktigare.

Sen har jag delvis gått på amningsförespråkarnas linje. Och de har haft skäl: modersmjölksersättningsindustrin försökte med bokstavligt mördande reklam (spädbarn dog i fattiga länder genom deras marknadsföring) få kvinnor att sluta amma.
Så motattacken behövdes. Men nu har det gått för långt! Både i boken Bitterfittan och genom en av mina döttrars erfarenhet från BB framkommer samma sak: mödrar ska amma till varje pris, oavsett om de är dödströtta, aldrig får sova, får mjölkstockning eller blir helt bundna till barnet och pappan därmed aldrig får en riktig chans att vara med sitt spädbarn.

Det måste vara en missuppfattning av biologi och barns behov. Visst är bröstmjölk bra. Men lugna och utvilade mödrar har antagligen lättare att positivt knyta an till sitt barn- och trygg anknytning anses som en mycket viktig faktor för framtida psykisk hälsa. Och jämställda föräldrar är en mycket viktig hälsofrämjande faktor i dagens samhälle. I familjer där kvinnan får ta det största ansvaret blir alla parter förlorare. Barnen får inte tillräckligt bra kontakt med sin pappa, mannen och kvinnan riskerar att fastna i förlegade könsroller som inverkar negativt på bådas hälsa. Kvinnor är sjukare och män lever kortare, något som jag är helt övertygad om inte är genetiskt.

Jag minns när min ena dotter och hennes sambo kom hem med sitt barn från BB. Inte en blund hade de fått sova under de tre dygn de varit på BB. Deras flicka hade varit vrålhungrig och gallskrikit oavbrutet. ”Här tänker vi på barnen och därför får de ingen flaska alls, amningen ska stimuleras.” Hela den lilla familjen var helt slut och glädjen över att få komma hem med sitt barn var starkt grumlad. Då tog jag fram en vinflaska och hällde upp ett halvt glas till min dotter. En annan dotter tog hand om det skrikande barnet och gick in i ett annat rum. Vi köpte god mat och ställde fram på bordet. ”Men vin får man ju inte dricka!” ”Jo, sa jag, drick nu….. hälsan för ditt barn påverkas av ditt psykiska tillstånd – och nu behöver du slappna av och fira.” Sen vände det mesta ganska snabbt.

Är det alltså biologister som styr mödra- och barnhälsovårdens amningsåsikter idag? Som tappat sambanden mellan kropp och själ och att barnets psykiska hälsa är minst lika viktig som den strikt fysiska. Och förresten hänger ju det där ihop. Det är en viktig folkhälsofråga, i nu gällande folkhälsopolitik är amningsfrekvens en viktig indikator och man arbetar fortfarande för att alla sjukhus ska bli ordentligt amningsvänliga. Som det BB min ena dotter hamnade på kanske? Det vore nog bättre med barnvänliga BB-avdelningar.

Inga kommentarer: