onsdag 10 februari 2010

Jämlikheten blir valrörelsens "the tipping point"

I denna evidensfixerade tid kan man inte annat än tacka och buga för de engelska forskarnas bok "Jämlikhetsanden" (Wilkinson/Picket).

Vi som pläderat för jämlikhet i hela vårt liv har gjort det därför att vi trott på de värderingarna. Vi har varit helt övertygade om att jämlika samhällen blir godare samhällen för alla. Allt fler "bevis" för detta har kommit under de senaste decennierna för att vi i sak har rätt.

Och nu har den kommit, the tipping point. Fint förpackad, med en strålande sammanställning av all aktuell forskning, visar den att jämlika samhällen i nästan alla avseenden är bättre än ojämlika samhällen. Även om de ojämlika samhällena har högre medelinkomst. I den fattiga världen är förstås en höjning av den materiella standarden mycket viktig - men inte i den rika.
Där hänger allt på hur man fördelar det man har, om man litar på varandra och har ett starkt socialt kapital i samhället.

Sverige ligger tillsammans med Japan på topp i många av de här avseendena, som t.ex. livslängd. Men just nu börjar ju just det som gjort Sverige till det goda land vi är, att förändras. Ju mer man pläderar för högre löneskillnader, skattesänkningar för dem som redan har, utförsäljning av allmännyttan, en valfrihet i skola och sjukvård som går utöver både kvalitet och solidaritet - ju mer lämnar vi det goda bakom oss.

Om inte de rödgröna tar tag i den här boken så missar man en historisk chans. Jag ser redan valaffischerna framför mig; hur jämlika samhällen blir bättre samhällen.

För socialdemokratin blir det här en extra utmaning, eftersom man också måste ta sig en tankeställare kring synen på tillväxt som alltings frälsning. Mycket talar för att den i sig skapar de problem som vi sedan vill lindra med ytterligare tillväxt.