lördag 14 februari 2009

En ny vision behövs för det socialdemokratiska partiet om att alla ska kunna "må bra" och känna välbefinnande

Det socialdemokratiska partiet lyfte från början människors blickar och förenade dem i en gemensam dröm, det var möjligt att skapa ett helt annat samhälle – och det samhället omfattade allt, från hur ägandet skulle fördelas till människors inbördes relationer till varandra.

Det är en liknande ny vision som nu behövs, som kan formulera de problem och ge ord åt de drömmar som människor idag har. Mycket av detta handlar om just hälsa och livskvalitet. I takt med att BNP stigit och det moderna folkhemmet skapats, så har dock inte människors välbefinnande ökat sedan andra världskrigets slut (det som nu går att mäta). Däremot har hälsan i termer av längre liv, minskad spädbarnsdödlighet etc. förbättrats enormt. Vi har under senare år haft mycket höga sjukskrivningstal, som trots alla diskussioner och forskning ingen riktigt kunnat beskriva orsakerna till, unga människor lider idag av en mycket större psykisk ohälsa än någon ung generation någonsin har gjort.

Att därför göra en distinktion mellan vad som är hälsa och välbefinnande tror jag inte går. En sådan distinktion bygger på det synsätt som blev förhärskande när man skilde kropp och själ åt. Om man går tillbaka till Hippokrates ord om att hälsa är ”ett tillstånd där kroppens och själens funktioner befinner sig i harmoni med yttervärlden”- då kan man inte separera livskvalitet och välbefinnande från hälsa. Utan välbefinnande kan inte människan nå hälsa.

De unga människor som idag mår dåligt och har olika psykiska besvär är inte fysiskt eller psykiskt sjuka i traditionell mening. De lever i ett samhälle där det aldrig varit tryggare materiellt sett. Och de har mycket bättre kontakter med sina föräldrar än tidigare generationer har haft. Ändå mår så många unga dåligt. Deras brist på välbefinnande tar sig sedan uttryck i olika psykiska besvär som också leder till fysisk ohälsa.

Socialdemokratin måste tydliggöra den vision som man alltid haft, och som inte bara handlat om ägande och materiellt standard – utan också om att varje människa i frihet ska kunna forma sitt eget liv. Men i den gamla visionen finns inte hälsa och välbefinnande och ”må bra” med- man har nog trott att det ska infinna sig automatiskt om vissa maktförhållanden och materiella villkor förändras.

Idag kan vi konstatera att människor inte känner större tillfredsställelse med livet än innan den politiska skördetiden som inleddes efter andra världskriget, vi kan konstatera att unga människor aldrig känt en sådan oro och vi har i sjukskrivningstalen också kunnat se nya diagnoser som handlar om människors psykiska utmattning. Socialdemokratins vision är ännu inte förverkligad. Det blir nog aldrig en vision. Men om man bara sätter tilltro till den gamla visionen, så tror jag inte man kommer att lösa den brist på välbefinnande som människor idag känner.

Visionen måste kompletteras och förtydligas med andra mål, som handlar just om hur vi ska må bättre och känna större tillfredsställelse med livet. Vi kan inte fortsätta snickra på ett samhällsbygge som bara skapar fler och fler unga som tappat tron på livet. Visioner är inga färdiga ritningar för hur husbyggen ska se ut. Men de måste gestalta det vi drömmer om.

I inledningen till det socialdemokratiska partiprogrammet partiprogrammet finns följande:

”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.

Varje människa ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv och påverka det egna samhället.

Här behövs ett tillägg: Varje människa ska efter sina förutsättningar kunna må bra och känna en tillfredsställelse med livet.”

Ett sådant tillägg kan ses som ord, men i praktiken borde det vara inledningen till en ganska stor omprövning av den politik som socialdemokratin fört under många år. Vad är det vi har missat i gemenskap och livsglädje i de materiella strävanden som varit så påtagliga?

Om man ser internationellt så finns det mycket lite koppling mellan BNP och befolkningens hälsa. USA som är ett av världens rikaste länder ligger först på 43:e plats när det gäller spädbarnsdödlighet. Och mycket fattigare länder ligger mycket högre upp på listan över låg spädbarnsdödlighet.

Jag tror det socialdemokratiska partiet har varit alltför fixerat vid materiell tillväxt - som en förutsättning för välfärd och indirekt för människors hälsa och välbefinnande. Hälsa och välbefinnandet infinner sig inte automatiskt när tillväxten ökar, ibland kan det också vara kontraprodukivt. Vad är det i välfärdsbygget som inte förmår ge unga människor framtidstro och en en god hälsa?

Hälsa och välbefinnande måste sättas högst på den socialdemokratiska dagordningen. Allt annat måste underordnas det. De stora klassklyftor i hälsa är inte minst ett exempel på vikten av detta.

onsdag 11 februari 2009

Fast ibland är hälsa frånvaro av att ha ont!

För ett par veckor sedan fick jag en häftig magsjuka, som bara pågick några timmar. Men det räckte för att jag efteråt började tänka på vad är hälsa? Och nu var jag helt inne på: Det är frånvaro av sjukdom!

När jag låg där så hade jag två tankar i huvudet:
1. Illamåendet måste sluta, annars står jag inte ut.
2. Hinken är på plats, jag har en säng och jag har en toalett. Tänk om jag inte haft det!

Några tankar på självförverkligande, nå livsdrömmar, vilja ha högre inkomst, köpa en ny soffa...glöm det! Sådana tankar var lika obefintliga som att jag inte vill åka till månen.

Efter ett par timmar klingade illamåendet av, min sambo kom in i rummet och öppnade fönstret och en mild vindpust nådde min svettiga panna. Han klappade mig lite på huvudet. Då kände jag nästan lycka. Och lyckan bestod av tre saker, frånvaro av att ha ont, en mild vind och någon som tycker om mig i rummet.

Så vad är grunden för hälsa? Jo det är frånvaro av ont som vi inte kan behärska och står ut med, men sen handlar det om livets mest basala materiella ting; en säng i ett rum med lagom temperatur, en toalett ,rent vatten och tillgång till mat. Och för att lyckokänslan- meningen med livet- ska infinna sig,tror jag också det behövs någon som tycker om en. (det behöver ju inte vara en sambo, det kan vara ett barn eller en vän).


NÄR allt det där finns, då kan man börja grubbla vidare om att förverkliga sina drömmar.

Det här var ett rysligt enkelt inlägg om hälsa, jag återkommer med fler. Men även min lilla magsjuka gav mig en politisk kick: i vårt land är det allmänt sett inte mer materiell välfärd vi behöver, utan mer ett samhälle där alla kan känna att någon bryr sig om just mig. Och att vi alltså måste ha det som bringar hälsa/välbefinnande för ögonen och inte nödvändigtvis materiell standard. För det är inte alltid samma sak.