fredag 21 augusti 2009

Folkhälsoinstitutet måste sluta vara lydig knähund till regeringen!

Man får inte skriva som Folkhälsoinstitutet gjorde i ett pressmeddelande i veckan. Inte om man vill vara en seriös myndighet inom folkhälsoområdet. "Brist på fysisk aktivitet, ohälsosamma matvanor, tobaksbruk och alkoholkonsumtion – våra levnadsvanor – är tillsammans den största orsaken till sjuklighet och förtida död."

Det är inte sant om man uttrycker det så.

WHO:s stora kommission under ledning av Michael Marmot har pekat ut de sociala bestämningsfaktorerna för hälsan. Man kan inte gå förbi att ett lands inkomstfördelning och statusskillnader mellan människor starkt påverkar hälsan. Den relativa fattigdomen har en mycket stor inverkan på folkhälsan - det är bara att se på alla internationella siffror som finns. Jämlikhet och fördelning av inkomster är alltså en bestämningsfaktor för hälsan som ingen hälsoupplysare kommer ifrån.

Det som också är så belagt är att människors livsvilkor, som påverkar deras stressnivå, mycket starkt påverkar den psykiska och fysiska hälsan och även immunförsvaret. Ensam, låg inkomst och inget jobb - tala om stress! Och det är en stress som direkt påverkar hälsan negativt, alldeles oavsett hur "sunda" levnadsvanor individen har i övrigt.

Internationellt talar man nu mycket om "orsakernas orsaker". Det gör även Socialstyrelsen i sin senaste folkhälsorapport, där man konstaterar att rökning är en viktig förklaring till de stora klasskillnaderna i hälsa. Men i samma andetag påtalar Socialstyrelsen att man måste se till det som finns "bakom".

Levandsvanor är alltid kopplade till människors sociala grupptillhörighet och skiljer sig alltså mellan olika "kulturer" i samhället. Naturligtvis kan alltid enskilda individer bryta mönstret. Men folkhälsopolitik handlar om att se mönster och strukturer och på befolkningsnvivå ge förslag på insatser. Att människor som idag har högre stressnivå, mindre makt, mindre pengar, lägre utbildning också har mer ohälsosamma levnadsvanor hänger alltså ihop.

Självklart ska samhället i hela sin verksamhet arbeta hälsofrämjande, i sina egna verksamheter som i skola och omsorg erbjuda bra mat och möjlighet till fysisk aktivitet för alla, (så är det inte idag.)Och självklart ska hälso- och sjukvården i sina samtal med enskilda individer visa på sambanden mellan levnadsvanor och ohälsa. I det enskilda patientmötet kan man göra mycket. Det är dags för sjukvården själv att inte medikalisera allt och skriva ut läkemedel för allt, när det är sånt som går att åtgärda på annat sätt. Om individen vill, kan och orkar.

Men! Det är inte denna helhetsbild Folkhälsoinstitutet basunerar ut till svenska folket i sitt pressmeddelande. Man bortser från de "stora" sakerna, som relativa inkomster och stressnivå. Man bortser från "orsakernas orsaker" när man talar om levnadsvanornas påverkan på hälsan. I sitt allmänna språkbruk talar man alltmer om verktyg och metoder för att få folk att ändra sina levnadsvanor. Men resten av sitt uppdrag, har de glömt det? Även om de säger att de kanske skickar ut andra pressmeddelanden kring det, så får man aldrig förfalla till så enkla slutsatser som i det här pressmeddelandet. Då bidrar man till att sprida myter om hälsans orsaker.

Den folkhälsopolitik som antogs av riksdagen 2003 med olika målområden och med utpekande av viktiga bestämningsfaktorer för hälsan gäller fortfarande. Även om den borgerliga regeringen i sina uppdrag till Folkhälsoinstitutet nu nästan helt betonar individens levnadsvanor och levnadssätt och blundar för de andra faktorerna. Självklart måste FHI som myndighet utföra en sittande regerings uppdrag. Men Folkhälsoinstitutet ska inte vara en lydig knähund till olika politiska uppfattningar - de ska fullfölja riksdagens uppdrag att ge kunskapsunderlag kring allt som påverkar hälsan. Sedan får politikerna av olika kulör dra sina politiska slutsatser.

Skärpning Folkhälsoinstitutet!

tisdag 11 augusti 2009

Lycka och hälsa förutsätter gemenskap

Att söka lyckan bland materiella ting är omöjligt, det ger bara små snabbt övergående kickar. Att nå hälsa bara genom att avstå från droger och äta sunt och röra sig mycket - det ger inte heller automtiskt hälsa.
Både hälsa och lycka förutsätter social gemenskap och på samhällsnivå ett ganska jämlikt samhälle där människor har inflytande över sin situation.

Den indiska Nobelpristagaren i litteratur, V.S Naipaul, beskriver välbärgade människor i Bombay som tidigare levde under fattiga förhållanden. Trots sina lyxiga lägenheter har de valt att flytta tillbaka till trånga och sjabbiga bostadsbaracker där de växte upp. Orsak: Hustun kunde inte stå ut med tystnaden i den dyrbart inredda lägenheten och insjuknade i depression.

Om det och mycket mycket annat finns att läsa i den spännande boken "Lyckoformeln -vad vetenskapen kan lära oss om lycka" av Stefan Klein.

Politiker som tror att vi får ett bättre samhälle bara för att tillväxten ökar har fel. Till detta ska jag återkomma! (härligt när man hittar forskning som belägger det man hela tiden trott....)

tisdag 4 augusti 2009

Kommer svininfluensan att göra skillnad på människovärdet?

Är medelålders och äldre inte lika mycket värda som 20-åringar? Jag börjar undra efter att ha läst ordval i olika artiklar om svininfluensan. Karin Bojs, chef för DN:s vetenskapsredaktion skrev t.ex. förra veckan i Dagens Nyheter:

"En obehaglig aspekt av den nya influensan är att omkring hälften av dem som blir allvarligt sjuka är unga och tidigare helt friska personer. Ofta är de i tjugoårsåldern. Här skiljer sig H1N1 från den vanliga säsongsinfluensan. Den dödar mellan tusen och två tusen personer varje år i Sverige. Men då handlar det nästan bara om gamla, sjuka och redan försvagade människor."(min kursivering)

Bara om redan försvagade människor? Vad menas med det? Om man inte är på topp och kanske är 50+ så är det alltså inte så allvarligt? Tänk efter hur vi ser på människovärdet!

Det är likadant när någon dött. Om vederbörande varit ovanligt vacker, musikalisk eller kanske idrottsstjärna, då säger vi lätt "och hon som var så söt", "hon som var så musikalisk" eller "han som kunde nått ända till en OS-medalj". Som om det var värre att en söt kvinna dör än någon som ser mer alldaglig ut eller att en idrottsstjärna dör jämfört med någon som är taxichaufför.

Menar vi det vi säger? I så fall sitter människovärdet väldigt löst. När det gäller svininfluensan kan jag hålla med om att det känns värre om en 20-åring dör än om en 95-åring dör. Men därifrån till att bagatellisera att "redan försvagade" människor dör är steget långt. I det ordet ryms nämligen väldigt många personer med funktionsnedsättningar i olika åldrar. Har de inte lika stort människovärde?

Och om det blir många som behöver konstgjorda lungor, hur prioriterar man då? Ja det bör vara någon som har chans att överleva, därmed kan åldern spela in. Men om allt annat är lika, chanserna att överleva är lika stora, ska då en 20-åring gå före en 40-årig ensamstående förälder? Eller ska man dra lott?

Vad tycker vi egentligen? Egentligen tror jag att allas lika värde är en princip som vi bara uttalar - men när man sedan granskar vad vi tänker och vilka ord som ploppar ur våra munnar så kan man bli ganska rädd.