fredag 31 oktober 2008

Sju tankespår kring nya hot mot folkhälsan

Just nu finns nya hot mot folkhälsan som jag vill presentera som "Sju tankespår". Igår avgick Gunnar Ågren som generaldirektör för Folkhälsoinstitutet och jag fick möjlighet att hålla en avskedsföreläsning för honom. Det är ur den föreläsningen jag i ett antal bloggar kommer att presentera mina tankar.

>Min inledning till de sju spåren:<
Jag tänkte inte prata om allt bra som hänt de sista tio åren i folkhälsoarbetet. För visst har mycket hänt – från Nationella folkhälsokommittén, till riksdagsbeslutet, till att många kommuner och landsting jobbat mer med folkhälsoplaner och folkhälsokommittéer. Till att FHI systematiskt försöker få ihop vad som händer inom olika myndigheter inom målområdena. Och länge var jag glad åt att folkhälsoarbetet inte längre var något för eldsjälar, även grå byråkrater tvingades följa upp indikatorer och annat. Men nu är jag inte riktigt lika glad längre.

Jag vill gå framåt. Finns det nya hot mot folkhälsan som vi måste uppmärksamma? För det är ju alltid så, det fattar man på riktigt när man kommit upp i medelåldern att inga framgångar någonsin är för evigt. Plötsligt ramlar allt tillbaka och man får börja om. Eller något annat inträffar som gör att gamla sanningar inte gäller längre när det gäller angreppssätt och metoder.

Jag tycker att den nuvarande politiken i praktiken är på väg att leda till större sociala skillnader som i sin tur ökar skillnaderna i hälsa, en osund fixering vid kroppen och ett skuldbeläggande av den enskilda individen.
Den nuvarande hälsodebatten och folkhälsopolitiken skrämmer mig. Vad är det som pågår? Håller goda ambitioner på att gå för långt, så vi istället är på väg tillbaka till de delar av folkhälsans mörka historia, där hälsan skulle förbättras för nationens skull? Ja jag menar absolut inte att någon medvetet anser så idag, men det känns som den nuvarande vägen bär åt ett mörkt håll.

För är det verkligen den goda viljan att varje individ ska ha möjlighet till ett bra liv som styr? Eller är det samhället som överhet som återigen vill att medborgarna ska uppföra sig på ett sätt som gynnar ekonomin - något som inte är första gången i folkhälsohistorien?
Kan det vara moraliska/religiösa skäl; att varje människa är skyldig att leva så sunt som möjligt? Är parollen ”individens eget ansvar” ett sätt att underlåta att vidta de samhällsförändringar som i grunden skapar den ojämlika hälsa som idag finns? Börjar en inhuman inställning sprida sig; den som lever osunt får skylla sig själv?

Dessutom finns starka ekonomiska intressen, som tjänar på en stor hälso- och skönhetsindustri som växer upp parallellt med ett ökande hälsointresse. Hur styr de kapitalintressen som aktivt motverkar en god hälsa genom att försöka få människor att röka mer, supa mer, dricka mer läsk och äta onyttiga produkter? Samspelar de omedvetet med de politiska krafter som vill lägga allt ansvar för levnadsvanor hos individen själv? Hur agerar läkemedelsindustrin; har de egentligen något emot att människors livsstil gör att de efterfrågar fler läkemedel?

Just nu tycker jag politiken har abdikerat från folkhälsofrågorna och istället predikar sunt leverne för medborgarna. Allt det som i grunden påverkar hälsan; de samhälleliga grundstrukturerna, pratar man mindre om. Alltså de faktorer som politiken faktiskt kan styra över, om man vill. Istället lägger man över ansvaret på individen trots att hälsan inte alls styrs enbart på individnivå.

Den individfixering som nu råder gör att man inte ser de stora skillnader i hälsa som finns mellan kvinnor och män och mellan olika sociala och etniska grupper. Dessa skillnader kan inte ”trollas bort” genom hälsoupplysning, de är ett utslag av socio- ekonomiska faktorer och av strukturella förhållanden som ger bättre hälsochanser till vissa och sämre hälsomöjligheter för andra.

Jag är rädd för att det hälsointresse som nu finns negativt kommer att påverka folkhälsan, vissa grupper kommer att må sämre av det som pågår, skillnaderna i hälsa mellan olika grupper kommer att förstärkas.

Jag vill peka på ett antal utvecklingstendenser som jag tror hotar folkhälsan på sikt. Eftersom en del av dessa tendenser drivs aktivt av de som vill folkhälsan väl, så blir det här extra kontroversiellt. Jag beskyller dock ingen enskild individ för att ha en dold agenda. Däremot vill jag granska den politik som förs – och analysera vad den kan leda till i förlängningen. Att även goda föresatser kan leda fel. Ibland brukar man säga att det är ”tanken som räknas”. Ja, det stämmer när det gäller enskilda individer. Men inte på politiska partiers eller myndigheters handlande- där måste man granska och analysera följderna av åtgärderna, inte bara orden som vill väl.
Om några dagar publicerar jag det första tankespåret.

måndag 13 oktober 2008

Flytta fokus till människor med funktionsnedsättningar!

Nu är det dags för en rejäl kursändring i folkhälsopolitiken. Det är belagt genom FHI:s undersökningar att det är människor med funktionsnedsättningar som står för den ojämförligt största ohälsan i Sverige.Hos människor utan funktionsnedsättning är det endast 2% som upplever sin hälsa som dålig. Klassfrågorna i hälsan slår ännu hårdare mot människor med funktionsnedsättningar.


En tredjdel av ohälsan hos människor med funktionsnedsättningar beror på hälsans vanliga bestämningsfaktorer, alltså: de är helt klart påverkbara. Om ohälsan kan minska med en tredjedel hos den grupp som har tio gånger sämre hälsa än andra - så är det mycket! Om fokus sattes på det här, så skulle mycket i folkhälsopolitiken kunna förändras - och ge tydliga resultat och hälsoskillnaderna skulle minska.

Varför sker inte denna kursändring? Är det hälsobegreppet som stökar till det för landets folkhälsoarbetare och folkhälsopolitiker? Tror man fortfarande att människor med en funktionsnedsättning per definition redan är dömda till ohälsa och alltså inget för det hälsofrämjande arbetet? Antagligen är det så man tror. Ingenting kan vara mer felaktigt!

I torsdags hade FHI en konferens om den "Onödiga ohälsan", där också Maria Larsson talade. Inbjudna var både beslutsfattare och tjänstemän som arbetar inom folkhälsoområdet och handikappområdet i hela landet. Vilka kom? Ja nästan uteslutande de som arbetar inom handikappområdet, alldeles särskilt var många från handikapprörelsen närvarande. Jag tror de fick upp ögonen för nya samarbetspartners och att FHI är en viktig instans även för dem.

MEN EN EFTERLYSNING! Var var alla som jobbar med folkhälsofrågor?????? Några få syntes, men de var undantagen.

Nu finns en bra rapport, "Onödig ohälsa", från FHI att börja med som underlag för den kursändring som behövs. Men det behövs mer, politiska initiativ kring ekonomiska försörjningsfrågor, arbetstillfällen och mycket mer till att utveckla metoder för t.ex. rökavvänjning för människor med psykiska problem, kostrådgivning för personer med utvecklingsstörning, stöd till rörelsehindrade som ofta är överviktiga att få hjälp med anpassad fysisk aktivitet m.m.

Var och en kan sätta igång just där ni befinner er!