måndag 25 juni 2007

Kejsaren är naken....

... är den sagan bortglömd? Annars rekommenderas den att läsas av den borgerliga regeringen. Men om de inte läst den, kanske de har läst "Lotta på Bråkmakargatan" av Astrid Lindgren? Den där historien när hon sitter på tåget och ser en farbror med en vårta på hakan. När hon kommenterar det, så försöker hennes mamma få henne att hålla tyst. Då säger Lotta:
- Men vet han inte om det själv då?

När den lilla flickan i Kejsarens nya kläder påpekar att kejsaren är naken, fast alla andra påstår sig se vackra kläder .... den är en perfekt jämförelse med regeringen.

Här har vi en regering som påstår att de ska avskaffa det svenska "utanförskapet" -ja det låter bra. En av de viktigaste förklaringarna till ohälsa är graden av utanförskap/ojämlikhet. Men vilka medel använder man? Sänkningar av olika bidrag,diskussion om att införa två karensdagar, försök att sätta stopp för sjukpenning efter ett år, stopp för arbetslöshetsstöd efter 300 dagar, försök till sänkningar av förtidspensionärernas ålderspensioner, införandet av nya regler i arbetslöshetsförsäkringen osv. osv.

Vem blir friskare av mindre pengar om man redan har det knapert? Vilka barn mår bättre av att deras föräldrar blir ännu mer ekonomiskt utanför? Vem blir friskare av mindre sjukpenning? Hur blir det fler riktiga jobb om man sänker arbetslöshetsstödet?

Hur kan det komma sig att det är så tyst om att nu ska en arbetslös från första dagen söka jobb utanför bostadsorten och utanför sitt eget yrke? Snacka om att slå folk i huvet, skapa en känsla av totalt misslyckande - att falla socialt skapar ohälsa.

Men allt ska ju ske för att minska det svenska utanförskapet!!! Det är ju helt enkelt inte klokt. Nyspråk. Kejsaren är naken. Eller är regeringen farbrorn med vårtan på hakan, de VET innerst inne att deras förslag ökar utanförskapet - men om man inte låtsas om det så är det ingen som säger något.

Tror regeringen själva på vad de säger? Eller är de förförda av sin egen retorik? Kanske är det dags för oss andra att upplysa om läget. Jag mår illa av dessa medvetna eller omedvetna lögner. Det är en fara för demokratin. Och för hälsan och för jämlikheten. KEJSAREN ÄR NAKEN!!!!

torsdag 14 juni 2007

Myten om det friska livet

Det är något som gått snett i vår tid. Och det är synen på vad som är friskt och sjukt. Ibland verkar det som om unga människor tror att man är sjuk om man inte är pinfrisk och jättelycklig hela tiden. Jag menar inte att det är "deras" fel, det är naturligtvis utslag av en tidsanda där vi som är äldre uppenbarligen mot vår mening skapat ett samhälle där hälsa har blivit synonymt med något ouppnåeligt. Kanske är det den gamla WHO-definitionen som spökar? Den som talar om hälsa som just det fulländade tillstånd av hälsa och välbefinnande som vi bara upplever några minuter då och då under livet. Alltså är det dumheter att definiera dessa få ögonblick som hälsa och som man därmed inbillar sig ska finnas jämt.

Idag dundrar marknadskrafterna ut sitt budskap och produkter om skönhet, hälsa, må bra, fantastiska upplevelser, framgång, lycka....Och på samma sätt lanseras botemedel för den som inte hela tiden mår bra. Radiokanaler intervjuar oavbrutet människor som tycker livet är "kanon", som mår fantastiskt och tycker livet är skitkul. Ibland blir jag så trött när jag hör dessa hurtiga falskglada röster.Det händer att dom lyckas lura mig, få mig att tro att det är just så kul livet ska vara - men att det bara är JAG som inte är lika glad, i själva verket kanske jag är deprimerad fast jag inte fattat det tidigare? Och när jag stängt av gladkanalerna och går ut möts jag ofta av kvällstidningarnas löpsedlar, av typ: "Du kan vara deprimerad fast du inte vet om det."

Livet är inte perfekt. Livet kan aldrig kontrolleras. Till livet hör att vi inte alltid fungerar på topp, att vi mår illa, har sovit dåligt, har ont i huvudet, är olustiga, har värk lite här och där. Till livet hör att i princip alla får en eller annan krämpa med åren. Och livet blir aldrig som man tänkt sig - det hör också till livet. Ju mer man tror man kan planera det, desto sämre mår man antagligen.

Jag tror att vi måste revoltera mot vår tidsanda, som särskilt drabbar ungdomar. Titta på handikapprörelsen, där finns tusentals människor som kan sprida livsvisdom i den här frågan. Där finns människor med olika funktionsnedsättningar och kroniska sjukdomar som försvårar det dagliga livet varje dag, år ut och år in. Men det är där jag mött så många människor (ja inte alla förstås!) som ändå upplever att de har god hälsa och inte ojar sig över att allt inte är perfekt med deras egen kropp. De har helt enkelt koncentrerat sig på allt de ändå kan göra istället för att fokusera på det som de inte kan göra. Och sen riktar de kraven mot samhället för att det ska bli mer tillgängligt, istället för att inåtvänt sjukförklara sig själv som jag tyvärr mött hos många ungdomar idag.

Förresten kan man ju inte njuta av de där dagarna när man känner sig helt frisk och när livet känns helt harmoniskt och meningsfullt- om man aldrig upplever hur det känns att vara olustig. Det kan inte vara fest varje dag, en halvdan vardag som är OK men inte alltid superkul, bäddar för att det verkligen är roligt ibland. Så NEJ, gör inte vardagen till en fest. Då blir det aldrig riktig fest.

onsdag 6 juni 2007

Värderingar kan ändras snabbt - se på tobaken

Ofta brukar vi tala om att värderingar är segslitna saker, de släpar vi med oss genom livet som en ryggsäck som vi ärvt av mormor.I folkhälsosammanhang pratar man ofta om att vanor som vi lärt oss som barn är mycket svåra att ändra på när vi blir vuxna(t.ex. hur vi äter och hur vi motionerar).

Jag tycker det är dags att delvis ompröva det där - i alla fall när det gäller levnadsvanor som är "fysiska", dvs hur vi äter, rör oss, röker och dricker.

Nu hyllar alla att vi har tobaksfria restauranger - det är bara några få procent av befolkningen som är emot det idag. Och alla tycks ha glömt hur det lät för bara några år sedan! Eftersom jag var "moraltanten" som var med och först väckte förslaget i slutet av 90-talet, så satt jag i åtskilliga soffor och debattprogram på TV. Jag var frihetsdödare, moralist, dödgrävare av krogbranschen, festförstörare...

En gång sa jag till några argsinta debattörer i TV: "Jag är övertygad om att jag har rätt och om 5 år kommer ni att tycka det är pinsamt att bli påminda om den här debatten." Fast inte ens jag trodde då att det skulle gå så fort att få med hela befolkningen, en liten rest av protestanter trodde jag det skulle finnas kvar.

Det här visar att människors attityder är inte gjorda av sten. Att man kan ta beslut och lagstifta är en sak, men att människor i så stor utsträckning verkligen ändrat sin värdering om rökning inger hopp om framtiden. Det borde därmed inte vara omöjligt att ändra på andra saker som skapar ohälsa när det gäller levnadsvanor.

Det som är svårare att ändra på är sådant som handlar om vårt sätt att se på oss själva, vår tilltro till vår egen förmåga, vår tillit till andra människor och vår möjlighet att hantera tillvarons svårigheter. I mycket handlar det om djupgående klassfrågor som i grunden påverkar vårt liv och vår hälsa.

Men att attityden till rökning har kunnat förändras så relativt snabbt - det visar i alla fall att en del av innehållet i mormors gamla ryggsäck behöver vi inte släpa med oss resten av livet.