onsdag 6 juni 2007

Värderingar kan ändras snabbt - se på tobaken

Ofta brukar vi tala om att värderingar är segslitna saker, de släpar vi med oss genom livet som en ryggsäck som vi ärvt av mormor.I folkhälsosammanhang pratar man ofta om att vanor som vi lärt oss som barn är mycket svåra att ändra på när vi blir vuxna(t.ex. hur vi äter och hur vi motionerar).

Jag tycker det är dags att delvis ompröva det där - i alla fall när det gäller levnadsvanor som är "fysiska", dvs hur vi äter, rör oss, röker och dricker.

Nu hyllar alla att vi har tobaksfria restauranger - det är bara några få procent av befolkningen som är emot det idag. Och alla tycks ha glömt hur det lät för bara några år sedan! Eftersom jag var "moraltanten" som var med och först väckte förslaget i slutet av 90-talet, så satt jag i åtskilliga soffor och debattprogram på TV. Jag var frihetsdödare, moralist, dödgrävare av krogbranschen, festförstörare...

En gång sa jag till några argsinta debattörer i TV: "Jag är övertygad om att jag har rätt och om 5 år kommer ni att tycka det är pinsamt att bli påminda om den här debatten." Fast inte ens jag trodde då att det skulle gå så fort att få med hela befolkningen, en liten rest av protestanter trodde jag det skulle finnas kvar.

Det här visar att människors attityder är inte gjorda av sten. Att man kan ta beslut och lagstifta är en sak, men att människor i så stor utsträckning verkligen ändrat sin värdering om rökning inger hopp om framtiden. Det borde därmed inte vara omöjligt att ändra på andra saker som skapar ohälsa när det gäller levnadsvanor.

Det som är svårare att ändra på är sådant som handlar om vårt sätt att se på oss själva, vår tilltro till vår egen förmåga, vår tillit till andra människor och vår möjlighet att hantera tillvarons svårigheter. I mycket handlar det om djupgående klassfrågor som i grunden påverkar vårt liv och vår hälsa.

Men att attityden till rökning har kunnat förändras så relativt snabbt - det visar i alla fall att en del av innehållet i mormors gamla ryggsäck behöver vi inte släpa med oss resten av livet.

Inga kommentarer: