Igår blev Stockholm utsedd till Sveriges Kvalitetskommun 2009.
Utmärkelsen delades ut av Anders Knape (M), ordförande för Sverige Kommuner och Landsting och togs emot av finansborgarrådet Sten Nordin (M). I juryns motivering säger man bl.a. att det finns en väl fungerande valfrihet inom äldreomsorgen och att det är ett gott exempel på kvalitetsutveckling i kommunal verksamhet.
Betyder stort utbud samtidigt god kvalitet? Icke. Äldreomsorg är inte som att köpa frukt på Hötorget. När man handlar där kan man gå runt, klämma lite på frukterna och t.o.m. köpa ett par äpplen i olika stånd och testa innan man köper några kilo. När man behöver omsorg är det svårare att vara en god konsument. Hur ska den som är gammal och trött orka testa sig fram bland olika hemtjänstföretag?
När min kusin fick en stroke i julas fick han först god rehabilitering. När det sedan blev dags för hemgång så skulle han få hemhjälp. Med stor undran visade han mig ett fyrsidigt papper med oändliga namnförslag på olika hemtjänstföretag att välja mellan. Det ena med det mer fantasifulla namnet efter det andra. "Vet du någon som är bra"? frågade han mig. "Inte en aning", sa jag och stirrade lika fånigt jag på den långa listan. Sedan vet jag inte hur han gjorde, om han blundade och stoppade ner pekfingret på måfå. Eller om han gick på det namn som lät mest seriöst. Han försökte fråga kommunen om råd, men de var förstås förbjudna att rekommendera någon. Självklart är det bra att man inte är utlämnad till en enda vårdgivare- men då ska man också ha en möjlighet att välja på riktigt.
Det här var bara ett exempel på hur stort utbud inte behöver betyda äkta valfrihet eller ha ett skvatt med god kvalitet att göra.
Så här lanserar sig ett företag just nu på kommunens hemsida: "Hemtjänst som berör!
I en värld där behov av mänsklig beröring är allt större blir AB XXX det självklara valet för dig som kund." Undrar just hur mycket beröring man kan få???
Eller friskolor som skippar allt vad hälsofrämjande insatser heter, komprimerar undervisningen med ett minimum av raster - allt för att kunna utnytta lokalerna maximalt. Och minimerar lärartiden genom att kalla det ny pedagogik och överlåta anvaret för inlärningen till eleverna själva. Eller att låta all idrott utföras under en vecka på terminen, så slipper man störande idrottsaktiviteter under resten av läsåret. Hur det blev med hälsan bryr man sig inte om. Eller obefintlig skolhälsovård... eller.... som stockholmare får man nu höra de mest hårresande exempel.
Det är rent pinsamt hur kommunerna och landstingen släppt fram privata entreprenörer inom vård och omsorg och friskolor - UTAN att tydliga kvalitetskrav ställts. Den socialdemokratiska partikongressen slog äntligen fast att en rad krav ska ställas som också är uppföljningsbara. Men nu är det inte socialdemokrater som styr i Stockholm.
Tänk att jag bor i en kvalitetskommun..... hur har jag kunnat missa det?
onsdag 18 november 2009
lördag 17 oktober 2009
Gick (S) på DN:s rubrik om att rödgröna gillar Reinfeldt?
Jag börjar så smått undra. Partiet kalkylerar med att man inte vågar höja skatten för vanliga löntagare, mer än att återställa det fjärde jobbskatteavdraget. Mer törs man inte - man tror uppenbarligen att majoriteten av befolkningen endast ser kortsiktigt till den egna plånboken. Men ett parti måste våga, måste ha visioner och vara tydlig med vad man vill. Man kan inte å ena sida säga att alliansregeringen ökat klyftorna och sedan själv inte våga minska klyftorna nämnvärt.
(S) vill göra ytterligare skattesänkningar, så att pensionärerna jämställs. Då minskar klyftan mellan löntagare och pensionärer, men vad händer med alla som verkligen drabbats av försämringar i sjukförsäkring och A-kassa?
Det kostar pengar att sänka skatter - och tänk alla miljarder som redan satsats på skattesänkningar som inte gett några jobb - bara ökat klyftan i samhället. De skattehöjningar man föreslår är mer kosmetiska och ger inte så mycket pengar.
Var tuff! Återställ skatten till hur det var före 2006. Då likställs också pensionärerna och behöver ingen extra kompensation. Sköna miljarder rullar in som kan användas till att förbättra socialförsäkringssystemen och A-kassan, dvs verkligen minska den klyfta som nu uppstått mellan de som har jobb och de som inte har. Dessutom kommer stora satsningar att behövas på äldreomsorg och sjukvård. Där behövs också många fler jobb, som kostar att finansiera.
Jag tror att de flesta människor kan tänka längre än vad som ryms i den egna plånboken just den här månaden. Hur blir det sedan? Tänk om jag blir arbetslös eller sjuk? Och inte vill jag att andra människor ska få det sämre för att jag som har jobb ska få det bättre? Nog vill jag leva i ett samhälle med små klyftor, där trivs människor bättre och det är definitivt bäst för folkhälsan. Det är i jämlika - och jämställda samhällen - människor mår bäst.
Vågat inte S tro på sina egna ideal? Vågar man inte göra konkret politik av sin egen retorik?
(S) vill göra ytterligare skattesänkningar, så att pensionärerna jämställs. Då minskar klyftan mellan löntagare och pensionärer, men vad händer med alla som verkligen drabbats av försämringar i sjukförsäkring och A-kassa?
Det kostar pengar att sänka skatter - och tänk alla miljarder som redan satsats på skattesänkningar som inte gett några jobb - bara ökat klyftan i samhället. De skattehöjningar man föreslår är mer kosmetiska och ger inte så mycket pengar.
Var tuff! Återställ skatten till hur det var före 2006. Då likställs också pensionärerna och behöver ingen extra kompensation. Sköna miljarder rullar in som kan användas till att förbättra socialförsäkringssystemen och A-kassan, dvs verkligen minska den klyfta som nu uppstått mellan de som har jobb och de som inte har. Dessutom kommer stora satsningar att behövas på äldreomsorg och sjukvård. Där behövs också många fler jobb, som kostar att finansiera.
Jag tror att de flesta människor kan tänka längre än vad som ryms i den egna plånboken just den här månaden. Hur blir det sedan? Tänk om jag blir arbetslös eller sjuk? Och inte vill jag att andra människor ska få det sämre för att jag som har jobb ska få det bättre? Nog vill jag leva i ett samhälle med små klyftor, där trivs människor bättre och det är definitivt bäst för folkhälsan. Det är i jämlika - och jämställda samhällen - människor mår bäst.
Vågat inte S tro på sina egna ideal? Vågar man inte göra konkret politik av sin egen retorik?
torsdag 8 oktober 2009
DN har fel - man kan gynnas personligen men säga nej till moderaterna ändå
Idag fick jag morgonkaffet i vrångstrupen. DN basunerar ut på första sidan: "Fler rödgröna väljare gillar Reinfeldts politik". Eftersom jag var en av dem som var tillfrågad i undersökningen kan jag klart konstatera att de dragit fel slutsatser.
Uppenbarligen har jag börjat gilla moderaternas politik bara för att jag personligen gynnats. Det är ju bullshit!
På frågan om jag gynnats personligen, svarade jag efter lång tvekan: Ja. Just nu har jag gynnats, men på lång sikt tror jag ju alla förlorar. Men just nu: Ja. Trots detta kan jag tänka längre än med min plånbok, har en hjärna och ett hjärta också. Jag tror hela samhället blir sämre om solidariten minskar och klyftorna ökar. Ingen fråga ställdes om man ändrat inställning om man gynnats personligen. Däremot fick man frågan om vad man röstade på förra gången - och vad man tänkte rösta på nu.
Detta redovisar DN ingenting om. Alltså - min slutsats- så har folk kunnat göra skillnad på vad som gynnar dem personligen och vad som de tror är bäst för landet.
Det vore ju fruktansvärt om all politik gick ut på att man röstar efter det som ger personlig vinning - även om socialdemokratin också förfaller åt den retoriken ibland. I så fall skulle vi få ett majoritetssamhälle som förtryckte minoriteten, som skulle kunna få det hur uselt som helst. Politik handlar inte bara om egennyttan utan också om samhällsnyttan, om ideologi och solidaritet.
Jag har haft mejlväxling med Henrik Brors som skrev DN-artikeln. Han tycker också rubriksättningen blev fel. Men han vidhåller att " det är ett steg i "positiv riktning" för regeringen om en väljare går från att i fjol ha ansett att regeringens politik missgynnade honom/henne till att nu anse att den gynnar väljaren personligen. För den som anser sig "gynnad" kan också börja "gilla". Därför är omsvängningen i opinionen intressant."
Kan och kan.... det är en vild tolkning som helt utesluter hjärta och hjärna och soliaritet och långsiktig samhällsnytta.
Uppenbarligen har jag börjat gilla moderaternas politik bara för att jag personligen gynnats. Det är ju bullshit!
På frågan om jag gynnats personligen, svarade jag efter lång tvekan: Ja. Just nu har jag gynnats, men på lång sikt tror jag ju alla förlorar. Men just nu: Ja. Trots detta kan jag tänka längre än med min plånbok, har en hjärna och ett hjärta också. Jag tror hela samhället blir sämre om solidariten minskar och klyftorna ökar. Ingen fråga ställdes om man ändrat inställning om man gynnats personligen. Däremot fick man frågan om vad man röstade på förra gången - och vad man tänkte rösta på nu.
Detta redovisar DN ingenting om. Alltså - min slutsats- så har folk kunnat göra skillnad på vad som gynnar dem personligen och vad som de tror är bäst för landet.
Det vore ju fruktansvärt om all politik gick ut på att man röstar efter det som ger personlig vinning - även om socialdemokratin också förfaller åt den retoriken ibland. I så fall skulle vi få ett majoritetssamhälle som förtryckte minoriteten, som skulle kunna få det hur uselt som helst. Politik handlar inte bara om egennyttan utan också om samhällsnyttan, om ideologi och solidaritet.
Jag har haft mejlväxling med Henrik Brors som skrev DN-artikeln. Han tycker också rubriksättningen blev fel. Men han vidhåller att " det är ett steg i "positiv riktning" för regeringen om en väljare går från att i fjol ha ansett att regeringens politik missgynnade honom/henne till att nu anse att den gynnar väljaren personligen. För den som anser sig "gynnad" kan också börja "gilla". Därför är omsvängningen i opinionen intressant."
Kan och kan.... det är en vild tolkning som helt utesluter hjärta och hjärna och soliaritet och långsiktig samhällsnytta.
onsdag 7 oktober 2009
Borgerliga häxkonster ökar hälsoklyftan
De borgerligas förvanskning av språket; "nu ska vi ta bort utanförskapet" - samtidigt som man gjort allt man kan för att öka klyftan mellan majoritetsbefolkningen och de som har det sämre- kan man inte kalla det för häxkonster? Först låter man sig lura, det låter ju bra, häxbrygden kanske fungerar? Så kan man inte låta bli att titta in i stugan, smaka en droppe av häxbrygden...
Och vad händer?
De som redan har mycket får det ännu bättre, mums vad gott det smakade! Och de kan knalla ut hur häxans stuga större och starkare än de var när de klev in. Och de som redan tidigare hade ont om pengar eller var sjuka eller var på väg att förlora jobbet- där blev drycken besk och de krympte av den otäcka drycken och blev så små så små när de tog sig ut ur häxans hus.
Nu får det vara slut! Klyftorna i hälsa kommer att öka i raketfart med den vallgravspolitik som nu förs. Problemet är bara att "majoriteten" av befolkningen antagligen till en början tjänar på politiken. Och om man då ska rösta för att man vill gynna sig själv, så finns ju risken att man fortsätter att rösta borgerligt.
Men då blir man lurad! All forskning från hela världen visar nu att i länder med stora inkomstskillnader mellan människor, där minskar sammanhållningen och där ökar ohälsan. Folkhälsan i sin helhet blir alltså sämre i länder där man har stora klyftor.
Nu ökar klyftorna i Sverige. Men så behöver det inte vara! Oavsett om man har hög tillväxt eller låg eller ingen alls - så kan man dela på den kaka som finns på olika sätt. Och en sak är säker: Den som druckit av häxbrygden och känner sig tillfälligt berusad av lägre skatter t.ex.- den personen kan stå där i morgon utan jobb eller med en sjukdom som plötsligt innebär kraftiga inkomstförluster. Eller man kanske har barn som drabbas av att de inte får jobb? Eller man kanske har anhöriga som behöver MER skattepengar för att få den omsorg de behöver? Så när den första berusningen gått över kommer baksmällan - även för de flesta som först blev glada.
Nu måste vi stärka de personer som krympt av häxbrygden!Det kan man bara göra genom att inge framtidshopp. Den nuvarande politiken går faktiskt att förändra! Vi är faktiskt ganska många som tror på solidaritet, oavsett om vi som personer i förstone tjänar på det eller inte. I det långa loppet kommer vi alla att må bättre av solidaritet.
Och vad händer?
De som redan har mycket får det ännu bättre, mums vad gott det smakade! Och de kan knalla ut hur häxans stuga större och starkare än de var när de klev in. Och de som redan tidigare hade ont om pengar eller var sjuka eller var på väg att förlora jobbet- där blev drycken besk och de krympte av den otäcka drycken och blev så små så små när de tog sig ut ur häxans hus.
Nu får det vara slut! Klyftorna i hälsa kommer att öka i raketfart med den vallgravspolitik som nu förs. Problemet är bara att "majoriteten" av befolkningen antagligen till en början tjänar på politiken. Och om man då ska rösta för att man vill gynna sig själv, så finns ju risken att man fortsätter att rösta borgerligt.
Men då blir man lurad! All forskning från hela världen visar nu att i länder med stora inkomstskillnader mellan människor, där minskar sammanhållningen och där ökar ohälsan. Folkhälsan i sin helhet blir alltså sämre i länder där man har stora klyftor.
Nu ökar klyftorna i Sverige. Men så behöver det inte vara! Oavsett om man har hög tillväxt eller låg eller ingen alls - så kan man dela på den kaka som finns på olika sätt. Och en sak är säker: Den som druckit av häxbrygden och känner sig tillfälligt berusad av lägre skatter t.ex.- den personen kan stå där i morgon utan jobb eller med en sjukdom som plötsligt innebär kraftiga inkomstförluster. Eller man kanske har barn som drabbas av att de inte får jobb? Eller man kanske har anhöriga som behöver MER skattepengar för att få den omsorg de behöver? Så när den första berusningen gått över kommer baksmällan - även för de flesta som först blev glada.
Nu måste vi stärka de personer som krympt av häxbrygden!Det kan man bara göra genom att inge framtidshopp. Den nuvarande politiken går faktiskt att förändra! Vi är faktiskt ganska många som tror på solidaritet, oavsett om vi som personer i förstone tjänar på det eller inte. I det långa loppet kommer vi alla att må bättre av solidaritet.
tisdag 29 september 2009
Populär i skolan - bättre hälsa
I DN idag kan man läsa om en ny studie kring rangordningen bland barn i skolan - och hur det påverkar hälsan hela livet.(från Centrum för forskning kring ojämlikhet och hälsa vid Stockholms universitet och KI) Barn som är populära bland sina klasskamrater och har hög status, får en positiv påverkan på sin hälsa hela livet. Detta är inte helt avhängigt föräldrarnas sociala position, utan tycks ha ett egenvärde.
Det är ytterligare ett bevis för hur vi människor påverkas av hur vi uppfattas av andra. Om vi blir bekräftade och uppskattade eller om vi blir nedtryckta och osedda eller t.o.m mobbade. Det stämmer väl med andra studier kring social position, som bl.a. Michael Marmot har gjort. Det intressanta med den här studien är att de här barnens sociala position inte riktigt överensstämde med föräldrarnas. Det visar att social position är mer mångfacetterat än föräldrarnas ekonomi och utbildning.
Det har tidigare visats i flera hälsostudier att människor som blir tydligt diskriminerade reagerar med ohälsa. Man har också visat att människor som vuxit upp längst ner i en social hierarki definierar sig själva på ett annat sätt än den som stått längre upp i hierarkin, och detta påverkar hela livet och hälsan.
Många invandrare och t.ex. människor med en funktionsnedsättning har ofta vittnat om den diskriminering de utsatts för. Allt tydligare belägg kommer nu för hur det just påverkar hälsan för lång tid.
Den här studien om barn visar detta också. Den som blir sedd och populär har lättare att må bra i livet. Det får förödande konsekvenser för självförtroendet och synen på sig själv om man är osedd eller förtryckt.
Tänk om folkhälsoarbetet kunde fokusera på detta.
Det är ytterligare ett bevis för hur vi människor påverkas av hur vi uppfattas av andra. Om vi blir bekräftade och uppskattade eller om vi blir nedtryckta och osedda eller t.o.m mobbade. Det stämmer väl med andra studier kring social position, som bl.a. Michael Marmot har gjort. Det intressanta med den här studien är att de här barnens sociala position inte riktigt överensstämde med föräldrarnas. Det visar att social position är mer mångfacetterat än föräldrarnas ekonomi och utbildning.
Det har tidigare visats i flera hälsostudier att människor som blir tydligt diskriminerade reagerar med ohälsa. Man har också visat att människor som vuxit upp längst ner i en social hierarki definierar sig själva på ett annat sätt än den som stått längre upp i hierarkin, och detta påverkar hela livet och hälsan.
Många invandrare och t.ex. människor med en funktionsnedsättning har ofta vittnat om den diskriminering de utsatts för. Allt tydligare belägg kommer nu för hur det just påverkar hälsan för lång tid.
Den här studien om barn visar detta också. Den som blir sedd och populär har lättare att må bra i livet. Det får förödande konsekvenser för självförtroendet och synen på sig själv om man är osedd eller förtryckt.
Tänk om folkhälsoarbetet kunde fokusera på detta.
söndag 6 september 2009
Är ickerökarna arbetsrobotar utan behov av paus?
Man kan ju undra efter att ha läst ett nytt pressmeddelande från Statens folkhälsoinstitut. Ja jag förföljer inte Folkhälsoinstitutet! Jag är en stor vän av FHI och tror att myndigheten har en mycket viktig roll för folkhälsan. Därför blir jag så upprörd när jag tycker att de sprider felaktig information.
Nyligen basunerade man ut följande nyhet:
Landets kommuner kan spara 2,6 miljarder på att införa rökfri arbetstid. Det är värdet av den arbetstid som idag används till rökpauser. Det visar nya beräkningar som Statens folkhälsoinstitut låtit genomföra.
Snälla, snälla.... Eller som Carl Lidbom skulle ha sagt: Trams!
Man redovisar hur man räknat ut denna siffra. Hur många cigaretter en normalrökare röker under arbetstid, tidsåtgången för att dra in skiten i lungorna och gångväg fram och tillbaka. Det blir 30 min per person som man tydligen stjäl från arbetsgivaren. Men har man i så fall räknat ut vad ickerökarna gör istället? Skulle inte tro det. Man verkar ha räknat med att de är kvar i full kapacitet på sitt jobb där de är fulländade robotar utan behov av paus.
Som ickerökare kan jag meddela att så fungerar inte de flesta av oss! Istället för att gå iväg och ta en rökpaus kanske vi stirrar rakt in i väggen och blir okoncentrerade, ringer ett privatsamtal, skriver en inköpslista för helgen, tar en runda i korridoren, snackar lite skit med en kollega, går till kaffeautomaten och hänger en stund. Om vi nu har ett jobb där man har svårt att göra något av detta, så kan toaletten bli en liten fristad. Oavsett kiss- och bajsbehov kan det vara skönt att sitta ifred en stund, stänga dörren och tänka på vad som helst.
Alltså: alla människor har behov av pauser för att orka med sitt jobb. Därför är det trams att argumentera för att arbetsgivarna tjänar pengar på färre pauser. Det finns hur många andra argument som helst för att stödja människor att sluta röka. Individen kan förlänga sitt liv med ganska många år och slippa en massa eländessjukdomar. Hela samhället, inkl, arbetsgivarna, tjänar förstås på att människor blir friskare (utom pensionsbolagen som nog vill att vi ska dö tidigt).
Jag tror att rökpauser på tuffa jobb har varit en sorts fristad för att man alls ska orka med. Om man ska motivera människor att sluta röka tror jag inte det är någon poäng med att säga att nu ska du istället bli en effektiv robot. Bättre då att säga att istället för att ta en rökpaus kan du få gå till personalrummet och äta frukt på arbetsgivarens bekostnad och sjunka ner i soffan medan du äter.
Tobak är ett gift som förstör kroppen men också möblerar om i hjärnans belöningssystem. Och det är snuskiga vinstintressen hos hela tobabsindustrin som fått och får människor att börja röka. Folkhälsoinstutet behöver inte söka falska poäng hos arbetsgivarna för att motivera dem att stödja personalen att bli rökfria.
Nyligen basunerade man ut följande nyhet:
Landets kommuner kan spara 2,6 miljarder på att införa rökfri arbetstid. Det är värdet av den arbetstid som idag används till rökpauser. Det visar nya beräkningar som Statens folkhälsoinstitut låtit genomföra.
Snälla, snälla.... Eller som Carl Lidbom skulle ha sagt: Trams!
Man redovisar hur man räknat ut denna siffra. Hur många cigaretter en normalrökare röker under arbetstid, tidsåtgången för att dra in skiten i lungorna och gångväg fram och tillbaka. Det blir 30 min per person som man tydligen stjäl från arbetsgivaren. Men har man i så fall räknat ut vad ickerökarna gör istället? Skulle inte tro det. Man verkar ha räknat med att de är kvar i full kapacitet på sitt jobb där de är fulländade robotar utan behov av paus.
Som ickerökare kan jag meddela att så fungerar inte de flesta av oss! Istället för att gå iväg och ta en rökpaus kanske vi stirrar rakt in i väggen och blir okoncentrerade, ringer ett privatsamtal, skriver en inköpslista för helgen, tar en runda i korridoren, snackar lite skit med en kollega, går till kaffeautomaten och hänger en stund. Om vi nu har ett jobb där man har svårt att göra något av detta, så kan toaletten bli en liten fristad. Oavsett kiss- och bajsbehov kan det vara skönt att sitta ifred en stund, stänga dörren och tänka på vad som helst.
Alltså: alla människor har behov av pauser för att orka med sitt jobb. Därför är det trams att argumentera för att arbetsgivarna tjänar pengar på färre pauser. Det finns hur många andra argument som helst för att stödja människor att sluta röka. Individen kan förlänga sitt liv med ganska många år och slippa en massa eländessjukdomar. Hela samhället, inkl, arbetsgivarna, tjänar förstås på att människor blir friskare (utom pensionsbolagen som nog vill att vi ska dö tidigt).
Jag tror att rökpauser på tuffa jobb har varit en sorts fristad för att man alls ska orka med. Om man ska motivera människor att sluta röka tror jag inte det är någon poäng med att säga att nu ska du istället bli en effektiv robot. Bättre då att säga att istället för att ta en rökpaus kan du få gå till personalrummet och äta frukt på arbetsgivarens bekostnad och sjunka ner i soffan medan du äter.
Tobak är ett gift som förstör kroppen men också möblerar om i hjärnans belöningssystem. Och det är snuskiga vinstintressen hos hela tobabsindustrin som fått och får människor att börja röka. Folkhälsoinstutet behöver inte söka falska poäng hos arbetsgivarna för att motivera dem att stödja personalen att bli rökfria.
fredag 21 augusti 2009
Folkhälsoinstitutet måste sluta vara lydig knähund till regeringen!
Man får inte skriva som Folkhälsoinstitutet gjorde i ett pressmeddelande i veckan. Inte om man vill vara en seriös myndighet inom folkhälsoområdet. "Brist på fysisk aktivitet, ohälsosamma matvanor, tobaksbruk och alkoholkonsumtion – våra levnadsvanor – är tillsammans den största orsaken till sjuklighet och förtida död."
Det är inte sant om man uttrycker det så.
WHO:s stora kommission under ledning av Michael Marmot har pekat ut de sociala bestämningsfaktorerna för hälsan. Man kan inte gå förbi att ett lands inkomstfördelning och statusskillnader mellan människor starkt påverkar hälsan. Den relativa fattigdomen har en mycket stor inverkan på folkhälsan - det är bara att se på alla internationella siffror som finns. Jämlikhet och fördelning av inkomster är alltså en bestämningsfaktor för hälsan som ingen hälsoupplysare kommer ifrån.
Det som också är så belagt är att människors livsvilkor, som påverkar deras stressnivå, mycket starkt påverkar den psykiska och fysiska hälsan och även immunförsvaret. Ensam, låg inkomst och inget jobb - tala om stress! Och det är en stress som direkt påverkar hälsan negativt, alldeles oavsett hur "sunda" levnadsvanor individen har i övrigt.
Internationellt talar man nu mycket om "orsakernas orsaker". Det gör även Socialstyrelsen i sin senaste folkhälsorapport, där man konstaterar att rökning är en viktig förklaring till de stora klasskillnaderna i hälsa. Men i samma andetag påtalar Socialstyrelsen att man måste se till det som finns "bakom".
Levandsvanor är alltid kopplade till människors sociala grupptillhörighet och skiljer sig alltså mellan olika "kulturer" i samhället. Naturligtvis kan alltid enskilda individer bryta mönstret. Men folkhälsopolitik handlar om att se mönster och strukturer och på befolkningsnvivå ge förslag på insatser. Att människor som idag har högre stressnivå, mindre makt, mindre pengar, lägre utbildning också har mer ohälsosamma levnadsvanor hänger alltså ihop.
Självklart ska samhället i hela sin verksamhet arbeta hälsofrämjande, i sina egna verksamheter som i skola och omsorg erbjuda bra mat och möjlighet till fysisk aktivitet för alla, (så är det inte idag.)Och självklart ska hälso- och sjukvården i sina samtal med enskilda individer visa på sambanden mellan levnadsvanor och ohälsa. I det enskilda patientmötet kan man göra mycket. Det är dags för sjukvården själv att inte medikalisera allt och skriva ut läkemedel för allt, när det är sånt som går att åtgärda på annat sätt. Om individen vill, kan och orkar.
Men! Det är inte denna helhetsbild Folkhälsoinstitutet basunerar ut till svenska folket i sitt pressmeddelande. Man bortser från de "stora" sakerna, som relativa inkomster och stressnivå. Man bortser från "orsakernas orsaker" när man talar om levnadsvanornas påverkan på hälsan. I sitt allmänna språkbruk talar man alltmer om verktyg och metoder för att få folk att ändra sina levnadsvanor. Men resten av sitt uppdrag, har de glömt det? Även om de säger att de kanske skickar ut andra pressmeddelanden kring det, så får man aldrig förfalla till så enkla slutsatser som i det här pressmeddelandet. Då bidrar man till att sprida myter om hälsans orsaker.
Den folkhälsopolitik som antogs av riksdagen 2003 med olika målområden och med utpekande av viktiga bestämningsfaktorer för hälsan gäller fortfarande. Även om den borgerliga regeringen i sina uppdrag till Folkhälsoinstitutet nu nästan helt betonar individens levnadsvanor och levnadssätt och blundar för de andra faktorerna. Självklart måste FHI som myndighet utföra en sittande regerings uppdrag. Men Folkhälsoinstitutet ska inte vara en lydig knähund till olika politiska uppfattningar - de ska fullfölja riksdagens uppdrag att ge kunskapsunderlag kring allt som påverkar hälsan. Sedan får politikerna av olika kulör dra sina politiska slutsatser.
Skärpning Folkhälsoinstitutet!
Det är inte sant om man uttrycker det så.
WHO:s stora kommission under ledning av Michael Marmot har pekat ut de sociala bestämningsfaktorerna för hälsan. Man kan inte gå förbi att ett lands inkomstfördelning och statusskillnader mellan människor starkt påverkar hälsan. Den relativa fattigdomen har en mycket stor inverkan på folkhälsan - det är bara att se på alla internationella siffror som finns. Jämlikhet och fördelning av inkomster är alltså en bestämningsfaktor för hälsan som ingen hälsoupplysare kommer ifrån.
Det som också är så belagt är att människors livsvilkor, som påverkar deras stressnivå, mycket starkt påverkar den psykiska och fysiska hälsan och även immunförsvaret. Ensam, låg inkomst och inget jobb - tala om stress! Och det är en stress som direkt påverkar hälsan negativt, alldeles oavsett hur "sunda" levnadsvanor individen har i övrigt.
Internationellt talar man nu mycket om "orsakernas orsaker". Det gör även Socialstyrelsen i sin senaste folkhälsorapport, där man konstaterar att rökning är en viktig förklaring till de stora klasskillnaderna i hälsa. Men i samma andetag påtalar Socialstyrelsen att man måste se till det som finns "bakom".
Levandsvanor är alltid kopplade till människors sociala grupptillhörighet och skiljer sig alltså mellan olika "kulturer" i samhället. Naturligtvis kan alltid enskilda individer bryta mönstret. Men folkhälsopolitik handlar om att se mönster och strukturer och på befolkningsnvivå ge förslag på insatser. Att människor som idag har högre stressnivå, mindre makt, mindre pengar, lägre utbildning också har mer ohälsosamma levnadsvanor hänger alltså ihop.
Självklart ska samhället i hela sin verksamhet arbeta hälsofrämjande, i sina egna verksamheter som i skola och omsorg erbjuda bra mat och möjlighet till fysisk aktivitet för alla, (så är det inte idag.)Och självklart ska hälso- och sjukvården i sina samtal med enskilda individer visa på sambanden mellan levnadsvanor och ohälsa. I det enskilda patientmötet kan man göra mycket. Det är dags för sjukvården själv att inte medikalisera allt och skriva ut läkemedel för allt, när det är sånt som går att åtgärda på annat sätt. Om individen vill, kan och orkar.
Men! Det är inte denna helhetsbild Folkhälsoinstitutet basunerar ut till svenska folket i sitt pressmeddelande. Man bortser från de "stora" sakerna, som relativa inkomster och stressnivå. Man bortser från "orsakernas orsaker" när man talar om levnadsvanornas påverkan på hälsan. I sitt allmänna språkbruk talar man alltmer om verktyg och metoder för att få folk att ändra sina levnadsvanor. Men resten av sitt uppdrag, har de glömt det? Även om de säger att de kanske skickar ut andra pressmeddelanden kring det, så får man aldrig förfalla till så enkla slutsatser som i det här pressmeddelandet. Då bidrar man till att sprida myter om hälsans orsaker.
Den folkhälsopolitik som antogs av riksdagen 2003 med olika målområden och med utpekande av viktiga bestämningsfaktorer för hälsan gäller fortfarande. Även om den borgerliga regeringen i sina uppdrag till Folkhälsoinstitutet nu nästan helt betonar individens levnadsvanor och levnadssätt och blundar för de andra faktorerna. Självklart måste FHI som myndighet utföra en sittande regerings uppdrag. Men Folkhälsoinstitutet ska inte vara en lydig knähund till olika politiska uppfattningar - de ska fullfölja riksdagens uppdrag att ge kunskapsunderlag kring allt som påverkar hälsan. Sedan får politikerna av olika kulör dra sina politiska slutsatser.
Skärpning Folkhälsoinstitutet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
