onsdag 18 november 2009

Stockholm är Sveriges kvalitetskommun- vilken verklighet lever juryn i?

Igår blev Stockholm utsedd till Sveriges Kvalitetskommun 2009.
Utmärkelsen delades ut av Anders Knape (M), ordförande för Sverige Kommuner och Landsting och togs emot av finansborgarrådet Sten Nordin (M). I juryns motivering säger man bl.a. att det finns en väl fungerande valfrihet inom äldreomsorgen och att det är ett gott exempel på kvalitetsutveckling i kommunal verksamhet.

Betyder stort utbud samtidigt god kvalitet? Icke. Äldreomsorg är inte som att köpa frukt på Hötorget. När man handlar där kan man gå runt, klämma lite på frukterna och t.o.m. köpa ett par äpplen i olika stånd och testa innan man köper några kilo. När man behöver omsorg är det svårare att vara en god konsument. Hur ska den som är gammal och trött orka testa sig fram bland olika hemtjänstföretag?

När min kusin fick en stroke i julas fick han först god rehabilitering. När det sedan blev dags för hemgång så skulle han få hemhjälp. Med stor undran visade han mig ett fyrsidigt papper med oändliga namnförslag på olika hemtjänstföretag att välja mellan. Det ena med det mer fantasifulla namnet efter det andra. "Vet du någon som är bra"? frågade han mig. "Inte en aning", sa jag och stirrade lika fånigt jag på den långa listan. Sedan vet jag inte hur han gjorde, om han blundade och stoppade ner pekfingret på måfå. Eller om han gick på det namn som lät mest seriöst. Han försökte fråga kommunen om råd, men de var förstås förbjudna att rekommendera någon. Självklart är det bra att man inte är utlämnad till en enda vårdgivare- men då ska man också ha en möjlighet att välja på riktigt.

Det här var bara ett exempel på hur stort utbud inte behöver betyda äkta valfrihet eller ha ett skvatt med god kvalitet att göra.

Så här lanserar sig ett företag just nu på kommunens hemsida: "Hemtjänst som berör!
I en värld där behov av mänsklig beröring är allt större blir AB XXX det självklara valet för dig som kund." Undrar just hur mycket beröring man kan få???

Eller friskolor som skippar allt vad hälsofrämjande insatser heter, komprimerar undervisningen med ett minimum av raster - allt för att kunna utnytta lokalerna maximalt. Och minimerar lärartiden genom att kalla det ny pedagogik och överlåta anvaret för inlärningen till eleverna själva. Eller att låta all idrott utföras under en vecka på terminen, så slipper man störande idrottsaktiviteter under resten av läsåret. Hur det blev med hälsan bryr man sig inte om. Eller obefintlig skolhälsovård... eller.... som stockholmare får man nu höra de mest hårresande exempel.

Det är rent pinsamt hur kommunerna och landstingen släppt fram privata entreprenörer inom vård och omsorg och friskolor - UTAN att tydliga kvalitetskrav ställts. Den socialdemokratiska partikongressen slog äntligen fast att en rad krav ska ställas som också är uppföljningsbara. Men nu är det inte socialdemokrater som styr i Stockholm.

Tänk att jag bor i en kvalitetskommun..... hur har jag kunnat missa det?