torsdag 20 september 2007

Gigantiska inkomstöverföringar till de som har det bäst- och Carolas tänder ramlar ut

Ja så underlig är världen. I dag hade Expressens löpsedel en jätterubrik: "Carolas nya tänder ramlar ut". Samma dag som regeringen presenterar en budgetproposition som kommer att innebära en gigantisk inkomstöverföring till de som har det bäst ställt - på bekostnad av dem som är sjuka och arbetslösa. Ja, föräldralediga och pensionärer får också mindre.

Det är ju fullständigt obegripligt hur vissa familjer kommer att tjäna ofantligt mycket - åtskilliga tusen i månaden - samtidigt som man har mage att strama åt för dem som redan lever på marginalen. Dessutom ska man i ett penndrag - tror man- förbjuda arbetsgivare och arbetstagare att teckna kompletterande sjukförsäkringar. Man måste alltså omförhandla en massa avtal - annars blir det enbart en vinst för arbetsgivarna. I ett annat penndrag genomför man nya "stationer" i sjukförsäkringen, efter 3-6 månader ska du prövas om du kan utföra ett annat jobb på HELA arbetsmarknaden. Om du nu teoretiskt skulle kunna bli receptionist i Kiruna, men råkar vara snickare i Malmö - så vad händer då? Förlorar du din anställning? Och samtidigt är nog chansen att du blir receptionist i Kiruna rätt liten.

Nej, o nej, vi ska inte förändra LAS, hörde jag en moderat riksdagsledamot säga idag på en konferens. Men hur ska ni lösa det då? Det ska en utredning klara till 1 januari, sa han. För det ska träda i kraft 1 juli nästa år. Och så var det med andra förslag också, som låter effektiva - men som förutsätter gigantiska förändringar av systemen, som t.ex, avtalsförsäkringarna. Snacka går ju, teoretiskt kan man göra mycket- men sen då, hur ska det genomföras i praktiken????

Piskor behövs på sjuka och arbetslösa, annars anstränger dom sig inte alls. Morötter, feta sådana, används istället för dem som redan har det bra. Jag fattar snart ingenting. HUR kan dessa förslag presenteras utan ett fullständigt ramaskri i befolkningen? Ser man inte vad som är på gång? Och vad händer med folkhälsan om klyftorna ökar? Alla kurvor från andra länder visar samma sak: när inkomstskillnaderna ökar så drabbar det folkhälsan och medellivslängden.

Men Expressen gjorde alltså nyhetsbedömningen att Carolas nya tänder var viktigare...

lördag 8 september 2007

Bryr sig inte moderaterna om att främja hälsan?

Ja man kan ju undra. Jag har just läst en debattartikel i dagens Svenska Dagblad av sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (m). Hon berättar om det nya ersättningssystemet för primärvården i Stockholm. Hör här: "Om en mottagning har hög andel med patienter med ohälsa och stora behov kommer många besök att medföra hög ersättning. Vid bättre hälsa blir det färre besök och mindre resurser till mottagningen." Först kan det ju låta bra, men....

...vad står det egentligen? Jo det står att doktorn premieras med mer pengar om han/hon tar emot många patienter många gånger. Och det betyder i sin tur att ett längre samtal kring en patients livssituation kan man hoppa över. Det lönar sig mer att patienten kommer med sitt höga blodtryck ena dagen, sina blodfetter nästa, sina sömnproblem den tredje, sin oro den fjärde osv. Fast alltihop kanske hör ihop med hur personen lever och den allmänna livssituationen.

Ett längre samtal som kan innebära en helhetssyn, att stimulera till andra mat- och motionsvanor, kanske samarbeta med någon annan aktör som kan bryta isolering - ja något sådant skulle kunna innebära att patienten blir mycket friskare på sikt. Och behöver besöka doktorn alltmer sällan. Men det innebär att den doktorn får mindre pengar av landstinget! Alltså lönar det sig att "stimulera" fortsatt ohälsa. För den moderata Filippa skriver ju det: "Vid bättre hälsa blir det färre besök och mindre resurser till mottagningen".

Jag diskuterade det här med några läkare häromdagen. De jobbade i ett annat landsting med ett liknande ersättningssystem. De här läkarna ville verkligen jobba förebyggande, så de tog sig tid med vissa patienter och pratade igenom situationen. Men de kände att deras arbetssätt kanske inte uppskattades av en del kollegor - kollegor som istället tog emot så många patienter som möjligt, för det gav mer pengar från landstinget. De läkarna räknade "pinnar" i statistiken, de läkare jag pratade med ville få friskare patienter på sikt - och det lönade sig inte alls i pinnstatistiken.

Att arbeta hälsofrämjande är alltid långsiktigt. Att kamma hem kortsiktiga vinster kan bli riktigt dyrt i längden, både ur hälsosynpunkt och ur en samhällsekonomisk aspekt.