lördag 25 september 2010

Det räcker inte med demokrati

Under många år har jag varit rädd för vad som händer när tillräckligt många människor får det bra i Sverige. Alltså: när majoriteten kan tjäna pengar på att delvis strunta i minoriteten som har det sämre. I en demokrati styr majoriteten. Så länge majoriteten i Sverige var fattiga arbetare så var det inget stort problem - det som gynnade majoriteten var också det som var mest humanitärt. Även om man glömde dem som tillhörde minoriteterna även i det samhället. Bristande intresse för människor med funktionsnedsättningar är ett sådant exempel.

Ändå var de reformer som lyfte fattig-Sverige till ett välfärdsland sådant som var bra för alla. Demokrati, solidaritet, jämlikhet - det var ledord som stämde på folkhemsbygget. Men hur är det nu?

Årets valrörelse, utom precis på slutet när sjukförsäkringen lyftes fram, handlade om 100-500 kr mer i plånboken för majoriteten. Men skulle det ske genom jobbskatteavdrag, lägre a-kasseavgifter eller lägre dagistaxor? Tidningarna var fulla av uträkningar över hur olika partiers förslag slog exakt i den egna plånboken. Visserligen finns det en ideologisk dimension även av det, men det rör sig mer kring detaljer än visioner.

Men! Den stora faran med årets plånboksvalrörelse är just: vad händer med de människor som inte gynnas av majoritetens huggsexa kring hur hundralapparna ska fördelas? De som blir utan och bara kan beskåda hur hundralapparna flyger deras näsor förbi.

I en demokrati där majoriteten av befolkningen har egoistiska intressen att ta tillvara, intressen som går ut över en utsatt minoritet - blir inte det farligt för humanismen och alla människors lika värde? Om man är stor och stark måste man vara snäll, brukar man säga. Det är nog dags för vår demokrati att slå fast mycket tydligt vad man menar med alla människors lika värde i praktiken. Annars blir det bara en filosofisk fras utan praktisk innebörd. För demokrati innebär inte automatiskt goda beslut.

Dessutom, de stora utmaningarna för mänskligheten finns inte i våra plånboksfrågor utan i världens totala tillstånd. Men om detta sas inte många ord i valrörelsen. Mitt hopp står till en ny lyftande rödgrön vision om solidaritet med hela världens folk, där hänsyn tas till miljön och där marknadskrafterna inte får utarma både människan och miljön. Sådana visioner kan faktiskt få människor att lyfta och se längre än den egna plånboken. Så kan också majoriteten bli engagerad för större saker än det egna kökets ombyggnad och om Rut har städat eller inte.

4 kommentarer:

Eva Berglund sa...

Kloka ord!

Anonym sa...

Om man låter de här klagomålen om att valet bara var en plånboksfråga frodas tror jag man lägger grunden för en mycket fattig eftervalsdebatt. För de flesta människor handlade valet om krisen, sjukförsäkringen, skolan, regeringsduglighet etc. Det var inom dessa områden som de rödgröna inte lyckades vinna över väljarna. Att sedan de rödgröna la ett par mindre väl genomtänkta skatteförslag var klantigt, men knappast varför valet förlorades.

lasse p sa...

Ja Margrtha, det krävs mer än demokrati som ett beslutssätt. Ja håller med dig i din beskrivning av valet. Tyvärr så har ditt parti allt för länge bara sneglat mot dessa majoritetsväljare och mest förhållit sig till vad Moderaterna gjort och på vägen tappat den ideologiska kompassen. Det började väl redan med Feldt och den s.k. kanslihushögern. Det nya pensionssystemet, utförsäljningar och privatiseringar av kärnverksamhet inom den offentliga sektorn har inte precis gynnat demokratin i den bemärkelsen att vi tillsammans, samhället via våra politiska representanter, eller för att använda en mer korrekt terminologi, staten ska ha ansvaret och beslutsrätt över t ex skola och sjukvård. Det är för jävligt att vinstintressena har vunnit så mycket terräng inom det som för några decennier sedan var det gemensamt ägda! Och et pensionsstem som gjort oss alla till aktieägare som bara ser till att aktierna stiger i värde.
Hoppas att de rödgröna var och en för sig och tillsammans gör grundliga analyser och värderingar av valet och för en livlig diskussion kring hur vi till nästa val åter igen tillsammans kan föra en mer offensiv politik i solidaritetens och jämlikhetens tecken, där vi vädjar till människors goda altruistiska sidor och sätter in politiken, som du beskriver det, i ett mycket större, djupare och längre perspektiv! Där måste också – ja, förutom välfärdspolitik på kort sikt - en poltik för en ekologiskt hållbar utveckling, och ekonomisk demokrati finnas med.

lasse p sa...

Ursäkta Margareta, att jag stavade ditt namn så fel i min förra kommentar!