Att må bra - är det att ha hälsan? Och vad är politikens ansvar?

Vad är hälsa? Ju mer man funderar desto knepigare blir det. Och än knepigare blir det när man ska försöka göra politik av en sorts filosofisk inställning. Men det går! Jag ska i ett antal inlägg försöka beskriva min inställning till hälsa och vad som är samhällets roll, individens roll och inte minst partiernas roll. För det är en stor skillnad på vad som är "samhällets ansvar" och vad som kan finnas i ett partis långsiktiga vision och ideologi, som ju beskriver ett förhållningssätt människor emellan och som går vida längre än den offentliga sektorns ansvar.

Min erfarenhet är att i dagligt tal förknippas hälsobegreppet med frånvaro av sjukdom och att man lever "sunt". Folkhälsa kan man mäta i form av hur ohälsan och dödligheten ser ut. Så fort man säger att man jobbar med folkhälsa så tror de flesta att det handlar om sjukvårdspolitik och att få folk att motionera, äta rätt, inte supa och inte röka.


I andra sammanhang talar man högtravande om "hälsa som en resurs", möjligheten att förverkliga sina drömmar, ha kontroll över sitt liv. I FNS:s deklaration om mänskliga rättigheter finns hälsa med som en rättighet. WHO skrev 1946 att ”hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart frånvaro av sjukdom”.

Hippokrates (ca 400 f. Kr.),läkekonstens fader, beskrev hälsa som ”ett tillstånd där kroppens och själens funktioner befinner sig iharmoni med yttervärlden”. Under 1600-talets upplysningstid delades kroppen och själen upp i två delar.

Ett vanligt och ganska bra sätt att beskriva hälsa/sjukdom är att utgå från en tvådimensionell modell med välbefinnande längs den ena och sjukdom längs den andra axeln. Enligt denna modell(Katie Eriksson) beskrivs hälsa och sjukdom som två skilda dimensioner. Den visar tydligt att två individer med samma sjukdom kan uppleva varierande grad av egenupplevd hälsa eller välbefinnande.


I de politiska partiernas värld är hälsan nästan helt frånvarande. Den finns inte med i politiska visioner, bara som en del av sjukvårdspolitiken. Partierna talar i varierande grad istället om välfärd, frihet, trygghet och materiell standard.

Hur är det med hälsan i vanligt folks liv? Jag tror den är helt central. Och då handlar det mer om att "må bra", än frånvaro av sjukdom eller att följa olika hälsoråd. Det handlar, tror jag, om att känna sig tillfreds med livet, inte ha för ont- eller lära sig hantera kroniska smärtor, känna att man orkar med och inte är helt orkeslös och trött, känna ett sorts lugn och vila i tillvaron, slippa ångest och alltför mycket oro, känna att livet är värt att leva.

Om detta tänker jag återkomma. Och jag tänker återkomma om partiernas ansvar, framför allt socialdemokratins roll.