söndag 20 januari 2008

Ska vetenskapen ersätta klokskapen och bildningen?

Dagens debatt om GI-metoden gör att jag undrar: är människor numera rädda för klokskap? Är man i alla väder tvungen att ha en vetenskapligt belagd metod att luta sig emot, även när det handlar om vardagliga ting som middagsmat eller hur jag får mina barn att somna?

Vi lever uppenbarligen i en tid där expertkunskaper efterfrågas inom alla områden och där kunskapen blir djupare, men smalare. Ju mer kunskap som produceras, desto dummare tycks människan bli - eftersom vi inte längre vågar tänka själva utan måste luta oss mot alltfler experter. Ibland känns det som om tillvaron består av en skog av smala stuprör, men där ingen förmår se till helheten och ha överblick över alla stuprör som sinsemellan strider mot varandra.

Den senaste veckan har GI-metoden tydliggjort just det här. Jag betvivlar inte alls att den metoden är klart effektiv för den som behöver gå ned mycket i vikt, uppenbarligen har också insulinberoendet minskat hos överviktiga diabetiker som med den här metoden lyckats gå ned åtskilliga kilon. Jaha, men vad säger det om vad människan behöver på sikt? Vi ska ju inte bara hålla oss smala, det är ju kul om vi slipper hjärtinfarkt och cancer i för tidiga åldrar också. Det kan ju finnas andra risker med att vräka på med smör och inte äta kolhydrater och frukt.

I olika kulturer har människor utvecklat olika matvanor, beroende på vad man kan hitta för mat just där. På vissa håll är man friskare än på andra håll, i vissa kulturer har man mindre magcancer men mer hjärtinfarkter osv. Om nu forskarna ska försöka hitta den optimala kosten, den bästa mixen av allt som människan i olika kulturer skapat matvanor omkring - ja, då är jag övertygad om att man kommer att missa något väsentligt. En liten pusselbit som inte låter sig infångas i laboratorierna, just därför att människan inte enbart är en maskin. Och kanske just den pusselbiten är förklaringen till att människan kan leva bra av olika dieter.

Om det fanns några kloka gummor kvar, så är jag övertygad om att den gumman skulle säga: "Barn lilla, tro inte på allt du hör, se till att äta dig mätt och se till att äta allt möjligt och inte för ensidigt. Det är aldrig klokt att bara tro på en profet".

Kosten ska evidensbaseras, metoder för barnuppfostran likaså, varje dag får jag nya pressmeddelanden om forskningsresultat som visar att vi bör göra si eller så. Eller nya briljanta mötesmetoder, som är processinriktade och skapande. Fast vid närmare studium är de bara en utveckling av det som funnits inom folkrörelserna i 100 år. Men nu lanseras det som helt nytt, sensationellt, som om hjulet just uppfunnits.

Lita till ditt omdöme! Var lagom tveksam och skeptisk. Ju mer komplicerat vårt samhälle blir, desto fler experter som finns inom alltfler områden - desto smalare blir helhetskunskapen. Och desto större behov av äkta folkbildning, där människor lär sig fundera och se till helheten. För vad skulle t.ex. hända med vår miljö, förutom förmodade hälsokonsekvenser på sikt för människor, om alla i den rika världen plötsligt gick över till GI-kost??? Djuruppfödning och utfiskning skulle öka dramatiskt. Det är bara ett av många exempel på behovet av folkbildning och helhetssyn i en värld där stuprörskunskapen hotar att göra oss allt dummare.

1 kommentar:

Tankebitar sa...

Hej Margareta.
Jag läser din blogg då och då och håller med om det mesta du säger.
Men vad det gäller GI-kost, så blandar du ihop några saker. GI-metoden rekommenderas av förespråkarna framför allt när man vill gå ned i vikt, och då i kombination med motion. Till vardags, när man bara vill hålla vikten, kan man mycket väl äta kolhydrater ungefär enligt den gamla tallriksmodellen.
En annan aspekt av GI-metoden är att det är dyrare med kött, fett och grönsaker än med kolhydratrika produkter som potatis, ris och pasta. Det är ju bl.a. därför övervikten sprider sig bland lågavlönade.
För egen del har jag just testat GI-metoden. 15 kg ner på 5 månader. Men det krävs att man motionerar flitigt.
Ha det gott
Bengt C