torsdag 31 januari 2008

Äntligen ifrågasätts den nya barnuppfostran!

Lägg super- Nanny och hennes "evidensbaserade" systrar till handlingarna och stämpla dem med att "Bäst före datum" passerades för 50 år sedan! Nu har i alla fall debatten om de nya stöden till föräldrar nått de stora tidningsdrakarna. Äntligen!

Snart kommer regeringens proposition om folkhälsa där jag misstänker att de kommer att plädera för de gammaldags barnuppfostringsprinciperna, fast de kallas nya, bara för att de fått nya etiketter och har lanserats som "evidensbaserade". Kanske hinner regeringen ändra lite i proppen? Och Folkhälsoinstitutet verkar vara på väg att nyansera sin gamla lite aningslösa bild av de här metoderna. De kommer i morgon med sin egen version, som ska kunna användas av studieförbunden.

Jag ryste av obehag när jag läste DN i tisdags. Där säger en förälder: "Vi jobbar och är borta så mycket, så vi hinner inte alltid med gemensamma aktiviteter. Då blir det en grej som belöning, en tidning eller en trisslott". Alltså: det blir en belöning för barnet att få göra något tillsammans med föräldrarna, som annars aldrig har tid. Men denna belöning utges endast om barnet har uppfört sig ordentligt och samlat på sig tillräckligt många guldstjärnor. Det är ju inte riktigt klokt!!!!

Då ligger ju problemet hos föräldrarna: de ger inte sina barn tillräckligt med tid. Kanske är det därför barnen är stökiga? Och tillgång till mamma och pappa får man bara om man är lydig....

Att man någon gång ibland kan bryta ett dåligt mönster genom en särskild belöning är väl bra, men här handlar det alltså om något helt annat. "Mamma och pappa vill bara vara med mig om jag uppfört mig ordentligt." Kanske borde det vara nästan tvärtom? Att man behöver lägga ner mer tid på det barn som verkar behöva det?

Jag minns när ett av mina barn i fyraårsåldern var väldigt stökig, skrikig och allmänt jobbig. Hon kom säkert i kläm mellan syskonen. Då bestämde jag att hon och jag skulle åka bort några dagar, vi flög till Umeå och hälsade på några vänner. Det var varken en belöning eller en bestraffning! Jag bara sa att hon och jag skulle åka bort, alldeles själva, utan syskonen. De dagarna gjorde under! Och hon minns dem än.

Orsaken till hennes stökighet var ju mitt, att jag inte gett henne tillräckligt med tid tidigare. Hennes sätt att få min uppmärksamhet hade till sist blivit att vara besvärlig. Tänk om jag sagt åt henne: OM du är snäll och inte skriker, då ska vi åka bort....men om du inte är snäll ignorerar jag dig... Då hade jag lagt felet hos henne.

Det är med förfäran jag ser hur särskilt yngre generationer "gått på" de "nya" metoderna, fast de är urgamla. Skam, skuld, uppförande, belöning, bestraffning .... hur nytt är det på en skala???? Däremot behöver vi föräldrar stöd i att utan bestraffning/belöning få barn att fungera, må bra både kortsiktigt och långsiktigt och få en bra relation med föräldrarna.

2 kommentarer:

Ister sa...

Barn behöver bli sedda!

Dessa Nanny-program är ju vidriga!

Är det ingen som kommer ihåg Alice Millers teorier och böcker?

Anonym sa...

Och jag är fyraåringen som var arg och som nu har en egen femåring. Hon beter mig nästan som jag gjorde och jag önskar att jag vore lika bra som hennes mormor på att inte skuldbelägga. (fast nu känner jag mig förstås skuldbelagd för jag fick grymt dåligt samvete för att jag är en dålig mor!)