Jag har just läst "Bitterfittan" och dessutom "Gösta och genusordningen", här på min långsemester i Thailand. Lite sorgsen blir jag över 30 årsgenerationen som redan börjat bli bittra. Jag brukar diskutera det här med mina tre döttrar som är i den åldern också.
Har min generation jobbat så hårt för jämställdhet att våra döttrar (nej inte mina!)trodde att "allt var klart"? Att den unga generationen kvinnor trott sig jämställda och sen blir chockade när de får barn? De som är medvetna feminister och är ihop med killar som också är medvetna, blir ändå så chockerade över hur allt blir när de får barn. Då börjar jag undra: De som tillhör något sorts avantgarde, både tjejerna och killarna, har de svårt att acceptera biologin? De biologiska skillnaderna gör ju utan tvekan att mäns och kvinnors situation är helt olikartad inför en graviditet.
Jag börjar undra om de historiska oken nu faller över dagens unga på ett faktiskt felaktigt sätt. Tjejerna känner sig tyngda och låsta kring graviditet, förlossning och amning. Inte så konstigt - med tanke på hur det varit tidigare. Men idag finns det ju faktiskt möjligheter att inom familjen åtminstone leva ett ganska hyfsat jämställt liv - om båda parter är medvetna.
MEN! Och här kommer min nya tanke: Är det så att de "fördelar" som det biologiska moderskapet tidigare gav kvinnor, dvs att man åtminstone fick bättre kontakt med barnen som lite plåster på såren för att mannen tog hand om det andra, nu faktiskt försvinner? Om kvinnor och män delar föräldraskapet lika - vilket jag verkligen tycker att de ska- då "upphör" ju kvinnans företräde till barnen. Är det i det läget graviditet, förlossning, hormonsvängningar etc bara ses som en börda? Den ger ju inget särskilt utbyte som inte mannen får ändå, utan denna kroppsliga ansträngning!
Är det så att ju mer jämställd dagens unga generation blir (jag vet- de flesta är det inte alls, men några!) - desto knepigare kommer tjejerna att få det med det biologiska moderskapet? Och desto "bittrare" kanske de blir på sina killar? OM det är så, så vill jag ändå prata mig varm för att graviditet, förlossning och amning ändå är en så stor upplevelse att det positiva överväger det negativa. (för de flesta i alla fall). Tjejers liv behöver inte gå på en tråkig räls, de biologiska förutsättningarna ger faktiskt möjlighet till upplevelser som män aldrig kan få. Nu är jag ingen livmoderfeminist, jag bara konstaterar att de skillnader som finns är både positiva och negativa - både för män och kvinnor. Dessutom är det ju inget att göra något åt, därför är det bättre om man kan göra något positivt av det istället för att bli bitter över att karln/pappan slipper ifrån en massa kroppsliga problem.
Och personligen har jag alltid tyckt synd om män som inte fått vara gravida.
Jag hoppas dagens unga som vill leva jämställt kan fortsätta en politisk jämställdhetskamp - utan att behöva bli bittra i sina egna liv. Och att de inte riktar ilskan åt fel håll, dvs blir alltför privata i sin kamp och tror att "allt" är deras killes fel. Jämställdhetsarbete måste bedrivas både politiskt och privat. Och att man kan tycka om de biologiska skillnader som finns (men bara där de är oundvikliga - det har inte med vällingkok och disk och jobb att göra).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the MP3 e MP4, I hope you enjoy. The address is http://mp3-mp4-brasil.blogspot.com. A hug.
Ja, men med tanke på att det är fruktansvät orättvist (både för män och kvinnor) att det är kvinnor som måste vara gravida och amma, så måste vi ju jämna ut det på något annat sätt. Så länge vi har galna barnmorskor som säger att bröstmjölkersättning är farligt och att det fortfarande inte finns någon lag som delar föräldrarförsäkringen rakt av så kommer kvinnor fortsätta att dras med alla de negativa bitar en graviditet för med sig. Det är kvinnor som måste stå ut med graviditeten och amningen och jag säger stå ut för jag är verkligen inte helt säker på att de allra flesta upplever graviditet och amning som något positivt så måste den andra föräldern ta större ansvar när barnen väl kommer ut för de jobbiga bitarna (vaknätter, blöjbyten etc). Visst är det ingen mening med att bli bitter över de biologiska skillnader möjligheten att bli gravid faktiskt är, men det är heller ingen mening att romantisera bilden av moderskapet för då kommer vi istället skapa en massa skuldkänslor hos de kvinnor som inte upplever det som positivt. Varför inte se graviditeten som ett jobb (man kan både tycka om sitt jobb och samtidigt tycka det är jobbigt)som kvinnorna sen behöver semester ifrån och då är det andra förälderns tur att jobba. Även om jag inte på något sätt uppmuntrar ett leverne likt det i Egalias döttrar (där männen är förtryckta), så visar den boken även att det omvända är möjligt, att männen tar allt ansvar för barnen, även om det är kvinnorna som föder barnen.
Jag tänker inte bli någon bitterfitta, även om jag tycker att själva order i sig faktiskt har något av KAMP över sig. Men jag tänker kämpa både på ett privat och ett politiskt plan för att mitt liv ska bli så jämställt som möjligt, om jag inte klarar av det helt i denna generation så hoppas jag på att min dotter, om hon väljer att föda barn, kommer att dela ansvaret med en eller flera personer på ett fullkomligt rättvist sätt. Och jag är verkligen tacksam för den generation kvinnor innan mig som har kämpat hårt och kommit långt. Utan dig mamma och dina systrar så hade jag absolut inte haft det relativt jämställda föräldrakskap som jag har idag! Tack mamma, du är klok men jag håller inte alltid med dig!
Skicka en kommentar