Äntligen ifrågasätts den nya barnuppfostran!

Lägg super- Nanny och hennes "evidensbaserade" systrar till handlingarna och stämpla dem med att "Bäst före datum" passerades för 50 år sedan! Nu har i alla fall debatten om de nya stöden till föräldrar nått de stora tidningsdrakarna. Äntligen!

Snart kommer regeringens proposition om folkhälsa där jag misstänker att de kommer att plädera för de gammaldags barnuppfostringsprinciperna, fast de kallas nya, bara för att de fått nya etiketter och har lanserats som "evidensbaserade". Kanske hinner regeringen ändra lite i proppen? Och Folkhälsoinstitutet verkar vara på väg att nyansera sin gamla lite aningslösa bild av de här metoderna. De kommer i morgon med sin egen version, som ska kunna användas av studieförbunden.

Jag ryste av obehag när jag läste DN i tisdags. Där säger en förälder: "Vi jobbar och är borta så mycket, så vi hinner inte alltid med gemensamma aktiviteter. Då blir det en grej som belöning, en tidning eller en trisslott". Alltså: det blir en belöning för barnet att få göra något tillsammans med föräldrarna, som annars aldrig har tid. Men denna belöning utges endast om barnet har uppfört sig ordentligt och samlat på sig tillräckligt många guldstjärnor. Det är ju inte riktigt klokt!!!!

Då ligger ju problemet hos föräldrarna: de ger inte sina barn tillräckligt med tid. Kanske är det därför barnen är stökiga? Och tillgång till mamma och pappa får man bara om man är lydig....

Att man någon gång ibland kan bryta ett dåligt mönster genom en särskild belöning är väl bra, men här handlar det alltså om något helt annat. "Mamma och pappa vill bara vara med mig om jag uppfört mig ordentligt." Kanske borde det vara nästan tvärtom? Att man behöver lägga ner mer tid på det barn som verkar behöva det?

Jag minns när ett av mina barn i fyraårsåldern var väldigt stökig, skrikig och allmänt jobbig. Hon kom säkert i kläm mellan syskonen. Då bestämde jag att hon och jag skulle åka bort några dagar, vi flög till Umeå och hälsade på några vänner. Det var varken en belöning eller en bestraffning! Jag bara sa att hon och jag skulle åka bort, alldeles själva, utan syskonen. De dagarna gjorde under! Och hon minns dem än.

Orsaken till hennes stökighet var ju mitt, att jag inte gett henne tillräckligt med tid tidigare. Hennes sätt att få min uppmärksamhet hade till sist blivit att vara besvärlig. Tänk om jag sagt åt henne: OM du är snäll och inte skriker, då ska vi åka bort....men om du inte är snäll ignorerar jag dig... Då hade jag lagt felet hos henne.

Det är med förfäran jag ser hur särskilt yngre generationer "gått på" de "nya" metoderna, fast de är urgamla. Skam, skuld, uppförande, belöning, bestraffning .... hur nytt är det på en skala???? Däremot behöver vi föräldrar stöd i att utan bestraffning/belöning få barn att fungera, må bra både kortsiktigt och långsiktigt och få en bra relation med föräldrarna.

Ska vetenskapen ersätta klokskapen och bildningen?

Dagens debatt om GI-metoden gör att jag undrar: är människor numera rädda för klokskap? Är man i alla väder tvungen att ha en vetenskapligt belagd metod att luta sig emot, även när det handlar om vardagliga ting som middagsmat eller hur jag får mina barn att somna?

Vi lever uppenbarligen i en tid där expertkunskaper efterfrågas inom alla områden och där kunskapen blir djupare, men smalare. Ju mer kunskap som produceras, desto dummare tycks människan bli - eftersom vi inte längre vågar tänka själva utan måste luta oss mot alltfler experter. Ibland känns det som om tillvaron består av en skog av smala stuprör, men där ingen förmår se till helheten och ha överblick över alla stuprör som sinsemellan strider mot varandra.

Den senaste veckan har GI-metoden tydliggjort just det här. Jag betvivlar inte alls att den metoden är klart effektiv för den som behöver gå ned mycket i vikt, uppenbarligen har också insulinberoendet minskat hos överviktiga diabetiker som med den här metoden lyckats gå ned åtskilliga kilon. Jaha, men vad säger det om vad människan behöver på sikt? Vi ska ju inte bara hålla oss smala, det är ju kul om vi slipper hjärtinfarkt och cancer i för tidiga åldrar också. Det kan ju finnas andra risker med att vräka på med smör och inte äta kolhydrater och frukt.

I olika kulturer har människor utvecklat olika matvanor, beroende på vad man kan hitta för mat just där. På vissa håll är man friskare än på andra håll, i vissa kulturer har man mindre magcancer men mer hjärtinfarkter osv. Om nu forskarna ska försöka hitta den optimala kosten, den bästa mixen av allt som människan i olika kulturer skapat matvanor omkring - ja, då är jag övertygad om att man kommer att missa något väsentligt. En liten pusselbit som inte låter sig infångas i laboratorierna, just därför att människan inte enbart är en maskin. Och kanske just den pusselbiten är förklaringen till att människan kan leva bra av olika dieter.

Om det fanns några kloka gummor kvar, så är jag övertygad om att den gumman skulle säga: "Barn lilla, tro inte på allt du hör, se till att äta dig mätt och se till att äta allt möjligt och inte för ensidigt. Det är aldrig klokt att bara tro på en profet".

Kosten ska evidensbaseras, metoder för barnuppfostran likaså, varje dag får jag nya pressmeddelanden om forskningsresultat som visar att vi bör göra si eller så. Eller nya briljanta mötesmetoder, som är processinriktade och skapande. Fast vid närmare studium är de bara en utveckling av det som funnits inom folkrörelserna i 100 år. Men nu lanseras det som helt nytt, sensationellt, som om hjulet just uppfunnits.

Lita till ditt omdöme! Var lagom tveksam och skeptisk. Ju mer komplicerat vårt samhälle blir, desto fler experter som finns inom alltfler områden - desto smalare blir helhetskunskapen. Och desto större behov av äkta folkbildning, där människor lär sig fundera och se till helheten. För vad skulle t.ex. hända med vår miljö, förutom förmodade hälsokonsekvenser på sikt för människor, om alla i den rika världen plötsligt gick över till GI-kost??? Djuruppfödning och utfiskning skulle öka dramatiskt. Det är bara ett av många exempel på behovet av folkbildning och helhetssyn i en värld där stuprörskunskapen hotar att göra oss allt dummare.

När kommunala aktörer bidrar till osund kroppsfixering

Varför ska Stockholms stads idrottsförvaltning sätta upp affischer på en ung,vacker, blond och smal tjej som ligger på en balansboll? Texten lyder; FOLKHÄLSA: Balans, lugn, helhet.

Det är faktiskt farligt för folkhälsan om kommunala aktörer spär på den sjuka kroppsfixering som kommersiella aktörer tjänar pengar på. De som får betala, både bokstavligt och med psykisk ohälsa, med ätstörningar, anabola steroider m.m. är framför allt unga människor.

Folkhälsa får inte förknippas med unga, vackra kroppar!!!! Det är dock inget nytt i historien, på 30-talet var det just den sunda, blonda och vackra kroppen som premierades, det var den tid då "människomaterialet skulle förädlas", "undermåliga individer" tvångssteriliserades. Det finns otäcka kopplingar till synen på sundhet och kropp och rashygien. De som idag använder sig av sådana här bilder gör det förstås fullständigt omedvetet. Så jag anklagar ingen för sådana skumma avsikter! Men resultatet kan bli att man spär på ideal som i förlängningen varken gagnar folkhälsan eller alla människors lika värde.

Kopplingen av fysisk aktivitet till skönhet är förkastligt! En undersökning visar ju nu att missbruk av olika droger t.ex. är högre hos killar som tränar på gym än hos andra. De är alltså ute efter en vacker och muskelstinn kropp- nån hälsa och "sunt liv" handlar det definitivt inte om.

Sen tycker jag inte man ska använda ordet "Folkhälsa" så slarvigt på en reklamaffisch. Då har man helt missuppfattat kommunens folkhälsoansvar.

Nu svär jag i folkhälsokyrkan...

Ibland börjar jag tvivla på det nuvarande folkhälsoarbetet. Gör vi folkhälsan en björntjänst genom att arbeta som vi gör? Kommer hälsoklyftorna bara att öka genom den fokusering som nu sker på individens "eget ansvar" för levnadsvanor i förhållande till grundläggande samhällsvillkors inverkan?

Är själva "folkhälsoarbetaren" ett hinder för att de politiska partierna ska få upp ögonen för att en god folkhälsa handlar om politiska ideologier? Luras man att tro att om man anställer en hälsoplanerare så fixar vi hälsan i kommunen? Med lite mer information om tobak, matvanor och liknande så blir hälsan bättre och det gagnar kommunen ekonomiskt. Är det så man kanske tänker?

Mina tvivel beror på att jag nu ägnat 10 år åt att följa folkhälsoarbetet. Idag står hälsofrågor på någon sorts allmän samhällsagenda - vilket det inte gjorde tidigare. Men vilka frågor fokuseras? Jo det är nästan uteslutande de levnadsvanor som man menar att individen själv kan "välja". Alltså handlar det mesta om hälsoinformation eller vilka barnuppfostringsmetoder jag som förälder bör använda mig av. Som enskild person blir jag alltmer trött på olika käcka uppmaningar (från kommersiella aktörer till samhällsinformation) om hur jag kan förändra mitt liv och må bättre.

Har de politiska partierna abdikerat? Eftersom jag tycker det är uppenbart att det är inkomstförhållanden, välfärdssystem och social tillit som är det allra viktigaste för en god hälsa för alla, inte bara för de välbeställda, så undrar jag var partierna håller hus? Trots att jag tycker att mina uppfattningar baseras på "sanningen", så vet jag att politiker på högerkanten har en annan världsbild.

Nu hoppas jag på att den folkhälsoproposition som ska komma inom kort verkligen tydliggör regeringens inställning - och att sedan oppositionen blir tydlig i sin uppfattning. Om man fortsätter med denna falska konsensus om folkhälsofrågor så måste man kanske överväga hela folkhälsoarbetets upplägg? För i värsta fall leder detta till att hälsoklyftorna ökar, att skuldbeläggningen av enskilda individer ökar och att vi får en osund inställning till kroppen - om vi ska vara så fixerade vi det "sunda".

Om man fortsätter att avpolitisera folkhälsofrågorna och lämna över till "hälsoupplysare" så är min bestämda uppfattning att folkhälsan kommer att försämras.