måndag 26 maj 2008

Civilkurage- bra för hälsan men sämre för karriären?

I morse när jag läste tidningen fanns ett reportage om att man nu satsar på retorikövningar i skolan på vissa håll. Det är ett led i att stärka elevernas förståelse för språket och också ge dem makt. Tydligen försvann retorikutbildning när den svenska folkskolan infördes 1842. Undersåtarna skulle bara lära sig läsa - inte använda språket, det var förbehållet makteliten.

Att kunna föra sin talan- och avslöja ihåligheter i vad andra säger, det är en viktig kunskap för att kunna hävda sin rätt och sin person.Det tror jag också är ytterst hälsofrämjande, det om något handlar om att få makt över sitt eget liv, utan att det handlar om materiella ting. Bra initiativ att satsa på retorikövningar!

Språket är en viktig faktor. Men det räcker förstås inte med språket, man måste också veta vad man tror på och våga stå för sin åsikt.Det om något tror jag är hälsofrämjande. Alltför ofta har jag träffat människor som är rädda för att säga sin åsikt, utifall att den som lyssnar har en annan åsikt. Man verkar rädd för att stå för följderna av sin åsikt, kanske tittar andra snett på mig då? Kanske dom pratar illa om mig i fikarummet? Kanske får jag problem med chefen? Nej , bäst att vara tyst och möjligtvis muttra lite hemma vid köksbordet istället, tycks många tänka.

Det är ett förhållningssätt som jag tror direkt är skadligt för hälsan. Alla som någon gång känt sig klämda i en situation, på jobbet eller privat- vet hur förödande det är för magen, huvet, sömnen,livsglädjen och initiativförmågan. Sådana där situationer när man inte ser någon utväg och inte vet vad man ska göra med sina åsikter. Den dagen man äntligen tar mod till sig och sätter ner foten, hur obehagligt det än är, brukar ändå vara första steget till att man mår bättre.

Har du en åsikt: ut med den! Stå för den! Det betyder inte att man ska sluta lyssna på andra, tvärtom! Samtal blir mer givande för alla om man inte bara för fram floskler. Om man vågar ha civilkurage, då mår man bättre i själen än om man håller tyst och duckar. Det är min absoluta uppfattning. Men det finns en hake: trots att alla talar om vikten av civilkurage så är det ofta en filosofisk åsikt. I praktiken har jag sett alltför många exempel på att människor med civilkurage inte "belönats" med yttre framgång. Men jag tror ändå inte det påverkat deras hälsa negativt. Att kunna se sig själv i ögonen och inte skämmas för sina egna handlingar är nog det mest hälsofrämjande man kan tänka sig. Karriärister och anpasslingar må nå yttre framgång, men nog hastar dom förbi avslöjande speglar?

Jag tror att vi allmänt måste bli bättre på att skilja på "sak och person". Människor må ha vilka åsikter som helst (nej jag accepterar inte rasism, homofobi och dödsstraffsanhängare) - men de kan vara "bra" människor för det. En gång i tiden trodde jag att bara de som precis delade min politiska åsikt kunde bli mina vänner. Så fel jag hade! Om vi lär oss att skilja på åsikter och person, då kanske vi också vågar stå för det vi tycker, då mår vi bättre och samhället berikas.

Inga kommentarer: