tisdag 13 maj 2008

Ger pengar lycka?

Blir man lycklig av pengar? Det är ju den eviga frågan. Och nästan jämt - när folk har tänkt till- så brukar dom svara: nej,det viktigaste är att jag får ha hälsan och mina anhöriga/vänner har det bra och att jag har en bra relation med mina närmaste. Sen kan det ju däremot bli lite roligare med pengar.

Men hur är det egentligen, med pengarna och hälsan?

Det finns två - i förstone- motstridande fenomen. Det första är att välbefinnandet och "lyckan" hos en befolkning inte alls följer några BNP-kurvor. Det tycks tom som om länder med hög materiell standard har en högre psykisk ohälsa. Drastiskt skulle man kunna säga att man alltså blir olycklig av pengar.

Men samtidigt visar Folkhälsoinstitutets nya rapport om Depressioner, att de ofta är en klassfråga. Det är uppenbart att de som har lite pengar eller saknar förmögenhet i betydligt högre omfattning får depressioner. På individnivå handlar det antagligen om att sårbarheten för ohälsa blir större, om man har färre skyddsfaktorer i livet.

Hur stämmer då de här fenomenen med varandra? Antagligen är det så att hög materiell standard i en befolkning per definition inte alls ökar lyckan. Däremot - och kanske är det därför depression faktiskt är en klassfråga - så påverkas vi människor av den relativa position vi har i samhället. Om "alla andra" har bra jobb, pengar, fina bostäder och verkar lyckliga- då blir vår "fattigdom" större. Det skulle kunna avfärdas som "avundsjuka", men så banalt är det nog inte. Vi människor jämför oss, vi ser upp till den som lyckats bra, den sociala positionen påverkar oss på ett mycket djupare sätt än vi tror. Eller skulle önska att det var.

Därför kan man aldrig frikoppla pengar och materiella förutsättningar från hälsa och välbefinnande. Det är inte pengarna i sig, utan mer hur de fördelas i befolkningen som avgör om de blir lyckobringande eller faktiskt en faktor som i stället skapar psykisk oro.

Inga kommentarer: