fredag 7 november 2008

En ökning av hälsoskillnaderna – ett resultat av minskad fördelningspolitik? Tankespår 3.

Här kommer tankespår 3 från min avskedsföreläsning för Gunnar Ågren.

I Sverige ser skillnaderna i hälsa ut att öka. Det är t.ex. mer än 5 års skillnad i medellivslängd mellan männen i Danderyd och männen i Arjeplog (skillnaden har ökat). Man räknar med att de rikaste i 80+ generationen har en bättre hälsa än de fattigaste som är 65 år. De sociala skillnaderna i hälsa och livslängd är alltså stora och skillnaderna ser ut att öka. Hälsan följer de klassiska sociala villkoren. Levnadsvanorna följer dessutom den sociala tillhörigheten. Levnadsvanorna – även när man tittar historiskt - är nästan alltid en spegel av individens placering i den sociala hierarkin.

Makten har inte bytt samhällsklass, men det har de ohälsosamma levnadsvanorna. Sammantaget ökar det klasskillnaderna i hälsa, eftersom makt och inflytande är en mycket stark positiv bestämningsfaktor för hälsa. Kombinationen makt och hälsosamma levnadsvanor ger därmed ett gott hälsoutfall och på samma sätt ger maktlöshet och ohälsosamma levnadsvanor större risk för ohälsa och för tidig död.

Ohälsosam stress- som är större hos dem i låglöneyrken eller som är arbetslösa/förtidspensionerade, att känna sig diskriminerad, att ha en låg social position – allt detta påverkar individens hälsa i mycket stor utsträckning. Och nu visas detta också med FHI:s egen undersökning om Hälsa hos människor med funktionsnedsättningar. Ohälsan hos dem är så mycket större än den behöver vara, och deras stress så mycket större än andras.

Och som Michael Marmot visat: att individens sociala position tycks ha en alldeles egen, mycket stark påverkan på hälsan. Min tolkning av detta är att ju mer hierarkiskt samhället är, ju större skillnader och status som är mellan människor – desto mer påverkas hälsan. Därmed blir samhällets fördelningspolitik också avgörande som bestämningsfaktor för hälsan. Det är inte absoluta tal som är viktiga i vårt land – utan de relativa.

Sveriges tidigare goda folkhälsa har i stor utsträckning grundat sig på relativt sett ganska jämna inkomstförhållanden, en generell välfärdspolitik, en skola för alla, en sjukvård för alla och en stark folkrörelsesektor som bidragit till ett starkt socialt kapital i civilsamhället.

Den individualisering , privatisering och valfrihetsvurm om nu sker i Sverige är i internationellt avseende mycket stark. Och därmed också en bestämningsfaktor för hälsan som kan vara negativ framöver. Allt från en uppluckring av att alla barn inte längre går i samma skola, att bostadssegregationen bara tilltar till att fördelningspolitiken har inneburit försämringar i välfärdssystem och a-kassa.
Till detta kommer också den starka individualisering vi har i övrigt - på gott och ont - vi bor ofta ensamma, vilket inte är så vanligt i andra länder. Jag minns när min 20-åriga dotter fått lägenhet i Stockholm och var jätteglad, när hon berättade det för en spanjor blev han förskräckt: Är du osams med din familj? Han tyckte synd om henne.

Det sammanlagda resultatet av dessa samhälleliga förändringar kan bli att det starka gemensamma sociala kapital som växte fram under 50-60-70-talen nu uppluckras. Vad får det för betydelse för folkhälsan om skillnaderna mellan människors livsvillkor blir större?

Inkomstskillnaderna ökar. Små skillnader skapar ett socialt kitt som håller ihop människor och samhälle, det skapar trygghet, mindre rädsla, mindre murar. Ju större skillnader, ju större rädsla, mer våld, större avstånd – allt påverkar hälsan.

Min slutsats är att de livsvillkor som människor lever under och som nu är under stark omvandling genom politiska beslut som ökar skillnaderna i samhället, i mycket hög grad påverkar folkhälsan. Och att det idag är en negativ utveckling. Den fokusering som sker på att låta individen ”ta ansvar” för sin hälsa tar bort sökarljuset från de politiska beslut som just nu i grunden kommer att påverka folkhälsan negativt.

Inga kommentarer: