Förskräckande kroppsideal i folkhälsans historia- tankespår 2

Jag fortsätter med tankespår 2 kring nya hot mot folkhälsan:

I folkhälsopolitikens historia finns inte bara bra saker – utan också förskräckande värderingar, som legat nära en fascistisk människosyn med rashygien i botten. ”En sund själ i en sund kropp”. ”Människomaterialet måste förädlas”. Tvångssteriliseringarna var väl i Sverige det mest brutala exemplet på att ”folkstammen” inte fick försämras av ”undermåliga individer”. Vi hade Rasbiologiska institutet. Folkhemmets aktörer var också med om mycket av detta.

Och det är inte längesedan överheten i vårt land ansåg att de fattigas livssituation var deras eget fel, att det berodde på en bristande moral hos individen att de levde under så osunda villkor.

Övervikt/fetma har t.ex. under de senaste åren setts som ett kommande folkhälsohot. Naturligtvis kan det bli ett hot mot många människors hälsa. Men idag handlar åtgärderna från samhällets sida mest om att ”upplysa” individen om rätt kostvanor, samtidigt som de kommersiella aktörerna gör allt för att skapa efterfrågan på ohälsosamma produkter och den offentliga sektorn inte ger barnen tillräckligt bra mat i förskola/ skola och inom äldreomsorgen.

Samtidigt är den sociala skiktningen när det gäller fetma mycket stor. Det är en uppenbar klassfråga. I det läget kan inte ”upplysning” vara den enda politiska åtgärden, eftersom det så tydligt handlar om vilka sociala villkor individerna lever under. Om då fokus enbart handlar om information, blir synen ”Det är deras eget fel, om de bara skärpte sig”. Alltså egentligen samma synsätt som överheten haft på de fattigas situation tidigare.

Många folkhälsoaktörer i kommuner och landsting gör nu program för fysisk aktivitet, bättre kost osv. – ofta framhåller man det sunda och det friska. Men i en del fall gör man folkhälsan en björntjänst i de program som riktas mot allmänheten och istället bidrar man till att det politiska ansvaret för folkhälsan urholkas. Man blir själv en aktör i de kommersiella kroppsidealens marknadsföring.

Ett exempel är idrottsförvaltningen inom Stockholms stad som har affischer riktade mot allmänheten under rubriken ”Folkhälsa”, med en bild på en ung, blond, smal tjej som balanserar på en stor boll, med texten ”Balans, lugn, helhet”. Varför ska fysiska övningar så ofta förknippas med ungdom och skönhet? Och varför ska begreppet folkhälsa användas på det sättet?

När Apoteket AB för några år sedan skulle lansera en hälsosatsning så hade man videobilder på unga människor med pannband som sprang – trots att hälsosatsningen egentligen handlade om att nå hela befolkningen, främst de som är gamla eller sjuka. Det är så lätt att ” trilla dit” – att fysisk aktivitet ska förknippas med ungdom och skönhet.

Skönhetsidealen, som egentligen inte har med hälsa att göra, kan istället förorsaka ohälsa. Och det finns en hel livsstilsindustri som tjänar pengar på att spela på skönhet kopplat till hälsa.

En överdriven kroppsfixering kan leda till psykisk ohälsa . Det kan i sin tur leda till en syn på hälsa som inte är möjlig att uppnå; nämligen att man alltid ska vara frisk och lycklig och harmonisk och framgångsrik. Och ett hälsoideal om inte är möjligt att nå, det sporrar inte – istället ökar upplevelsen av ohälsa, bara för att man inte är pinfrisk.

Och de kroppsideal som finns nu understryks antagligen också genom den antifetmapropaganda som finns från samhällets aktörer. Syftet från samhällets aktörer är förstås att ge människor information om kost och fysisk aktivitet, för att öka människors möjlighet att göra hälsosamma val – men tänk om metoderna motverkar syftet? Tänk om de istället underbygger just det man vill motverka?

Ytterligare ett steg i det här var för ett par år sedan när det kom ett förslag från Prioriteringscentrum att nu måste man diskutera om människors handlande, om de själva förvållat sin sjukdom eller skada, kanske borde påverka om de skulle få del av samhällets offentliga medel för sin vård. Socialstyrelsen avvisade som tur var den tanken.

Jag är alltså rädd för att synsättet ”skyll dig själv” ska breda ut sig, rädd för att det blir baksidan av det positiva utropet ”ta ansvar för din hälsa” om vi inte är vaksamma. Och det kan i sin tur skapa nya hälsoklyftor.

Sätt sökarljuset på det som är politikens ansvar och inte bara på individen.