Politiken drar ur sig folkhälsoarbetet och allt ansvar läggs på individen

Min slutsats av dessa sju tankespår(från min avskedsföreläsning för Gunnar Ågren) blev väldigt tydlig när jag läste den nya folkhälsopropositionen. Individualiseringen av samhället förstärks, ansvaret för hälsan läggs mycket mer på individen och politiken drar sig ur. Det finns också en moralisering som skymtar här och där och som ytterligare förstärker känslan av att folkhälsa är något som ska bli summan av alla individers egna val och värderingar – fast hur folkhälsan blir är något som i högsta grad är en fråga om fördelningspolitik och där ansvaret finns hos politiska aktörer, kommuner, landsting och myndigheter.

Jag tycker att propositionens fokusering på ”individens eget val” blir en kontrast mot WHO-kommissionens förslag.Så när resten av världen börjar se på de sociala och politiska orsakerna till hälsa så backar Sverige tillbaka.

Lite elakt tycker jag att den nuvarande samhällstrenden ser ut så här: Vackra och sunda kroppar blir idealet och det är du själv som har ansvaret. Dessutom har inte samhället råd med individer som inte sköter sin hälsa. Du blir en belastning för samhället. Samhället har inget ansvar för din hälsa. Men Du har ansvaret mot samhället att hålla dig frisk.

Partierna verkar helt nollställda kring vad deras förslag får för effekter på folkhälsan. På deras hemsidor finns frågan nästan inte med, då måste man göra många klick innan det kommer upp något. Däremot finns många andra politikområden med och även djurhälsa. Det betyder något att man inte ens har folkhälsofrågorna på sina hemsidor! Partierna måste börja tala om vad de vill med människors hälsa! Och för de allra flesta människor är hälsan viktig – viktigast. Varför är den inte det för partierna? Partierna måste inse att det riktigt stora arbetet ligger hos samhällsaktörerna. Nu precis som under folkhemsbygget. Abdikera inte från ert ansvar!