Är städa inte fint nog?

Man kan ju undra efter veckans avslöjande om snusk på sjukhus. Visserligen är vi nog många som sett smutsen tidigare - i åratal har det funnits varningsrop. Men inte förrän i veckan tog det skruv. Ändå är kunskapen om bakterier och behovet av god hygien en grundläggande kunskap inom medicinen. Och den kunskapen var en viktig faktor för att folkhälsan skulle förbättras, allt från att barnmorskorna började tvätta sig till samhälleliga vatten och -avloppsfrågor.

Varför lever då inte sjukhusen efter denna kunskap? Medicinskt sett är det helt obegripligt. Kunskapen finns ju. Det måste alltså handla om något annat; vem utför städningen och vem opererar? Det är hög status att operera och låg status att städa. Ändå dör ju patienten om hygienen brister för mycket. "Operationen lyckades men patienten dog."

Lever de olika hierarkierna inom sjukvården så långt ifrån varandra att man inte ser vad som pågår utanför det egna lilla reviret? Och lyssnar bara ledningen när det är högstatusfolk som ryter till inom vården och stänger man öronen när lågstatusfolket ropar på bättre städning?

Om jag var kirurg skulle jag vilja att patienten inte bara överlevde operationen utan också tillfrisknade, istället för att drabbas av onödiga infektioner. Varför intresserar sig alltså inte kirurgerna för städfrågor?

Veckans städskandal blottar något djupt allvarligt. Jag har mött det förr inom hälso- och sjukvården, vissa saker är fina att göra och andra saker prioriteras inte alls. Det är fint att operera lungcancer men inte lika statusfyllt att vara en duktig tobaksavvänjare. Fast vem kan hindra flest människor från att dö av sin rökning? Kirurgen eller tobaksavvänjaren?

Sjukhusledningar landet runt får nog ta sig en funderare på vad som är absoluta grundvillkor för hur en god sjukvård ska bedrivas. Man kan inte skylla på dåliga städbolag, man har ju själv gjort upphandlingarna och satt ramarna. Ta tillbaka städningen till avdelningarna! Det är en lika viktig del av vården som något annat. Städpersonalen ska ingå i vårdteamet, eftersom det krävs kunskaper som ibland är anpassade till de sjukdomar som behandlas. Städbolagen kan kanske ha kvar entréer och allmänna ytor - men det som är vård ska också behandlas som vård.

Att främja hälsa har alltså återigen visat sig handla om ganska vardagliga ting. Och sjukvården behöver skakas om av en statusrevolution! Vem främjar hälsan mest; de som lagar god mat, håller rent och är vänliga - eller de som kan skära bäst? Ja jag är tacksam för att knivskärarna finns också! Men att den status som följer med av att vara en skicklig kirurg ska gå ut över den andra viktiga hälso- och vårdinsatsen kan jag inte acceptera. Det är förstås inte kirurgernas fel, utan ledningarnas fel.