tisdag 30 januari 2007

Kan överklassen sätta stopp för fetman?


Hälsan brukar vara mycket olika beroende i vilken samhällsklass man befinner sig. Stora klasskillnader i ett samhälle brukar helt enkelt inte vara hälsosamt.

Men kanske finns det undantag?
Tänk er tillbaka till 1920-talet.... hur avbildades en framgångsrik direktör? Jo med cigarren i ena handen, konjakskupan i den andra och med armen vilandes på en stor, tjock mage. En arbetare avbildades på den tiden som en stark men smal person, utan varken konjaksglas eller cigarr.
Så förändrades idealen. Man började inse att det inte var så nyttigt att röka och dricka och vara fet.

Hur avbildas dessa personer idag? Jo direktören är smal men vältränad, vita tänder utan tobaksgult och med en Ramlösa i handen. Arbetaren har blivit rund och det finns cigarettrök i bakgrunden.Tobaksbruket har helt bytt samhällsklass. Fysisk aktivitet är ett måste för en person i den övre karriären. Och fetman har blivit ett negativt klassmärke. Lite smårund och lite överviktig kan man vara, men fet- nej det anses inte riktigt fiint.Överklassens vanor- vällevnadens avigsidor- togs över av arbetarklassen, samtidigt som överklassen själv övergav dem.

Tobaksbruket går ändå tillbaka, även om det går långsamt i vissa befolkningsgrupper.
Men fetman tilltar. En del ser det som en epidemi som inte går att stoppa. Ska vi hoppas på klassamhället??! De ideal som gäller för överklassen brukar leta sig nedåt efter ett tag. Inte för att utseendefixering och vackra kroppsideal är något att sträva efter. Absolut inte. Och ändå....jag misstänker att klassamhället kommer att fungera även i det här fallet. Fetmavågen kommer att stoppas upp. Samtidigt som det kommer att innebära att det socialt sett blir ännu svårare att vara fet.

2 kommentarer:

Sven Bremberg sa...

Övervikt skadar hälsan. Självklart eller…? En möjlighet är att övervikt har effekt på hälsan genom att fungera som social markör. Den franske sociologen Bourdieu visar hur priviligierade sociala klasser markerar sin position genom smak och stil, t ex genom att visa att uppskattning av vissa författare som ex Beckett, viss konst etc. Priviligerade klasser är friskare. Det är dock inte så att uppskattning av Beckett gör folk friskare. På liknande sätt är det möjligt att en smal kropp fungerar som social markör, utan att i sig vara hälsofrämjande. Detta problem brottas epidemiologerna med. Man kommer sällan helt i mål, dvs man kan sällan med säkerhet utesluta denna typ av skensamband.

Margareta Persson sa...

Bra! Och dessutom börjar jag tvivla på att viss övervikt alls är skadligt- att riktig fetma är det är en annan sak. Kanske det inte alls blir som jag spekulerat om, kanske istället klassamhället befästs och de smala stiger i rang och de tjocka sjunker?