söndag 21 januari 2007

Pedagogik får inte bli en hälsofrälsarlära


Nu är det senaste, sanktionerat av Folkhälsoinstitutet, att vi med nya pedagogiska metoder ska uppfostra våra barn så de slipper psykisk ohälsa.Jag känner mig lite rädd. Sant är att svenska barn och ungdomar uppger en alldels för hög psykisk ohälsa. Lika sant är att svenska barn jämfört med andra länder har en mycket god kontakt med sina föräldrar, och denna goda kontakt har förstärkts mycket kraftigt under senare decennier. Frågan är då om det är brist på på pedagogiska metoder som skapat psykisk ohälsa på befolkningsnivå.

Det tror jag inte alls. Några av de nya pedagogiska koncepten har jag mött. De har inte alls handlat om vanliga föräldragrupper, studiecirklar där vi föräldrar kan stötta varandra. Nej, här har det varit strukturerade metoder, där läraren som ska vara utbildad, strikt följer klockan, ställer frågor i rätt ögonblick och inte tillåter vanliga samtal. Order ges om vilken hemläxa som ska vara till nästa gång, t.ex. vad man ska göra med sitt barn vid läggdags. Jag vet att dessa metoder börjar användas i alltfler kommuner. Då säger jag: OK, det behövs säkert för familjer där det strulat till sig ordentligt- istället för en super-Nanny så att säga.

Annars tror jag det är mycket viktigare att satsa på vanliga folkbildarcirklar, där föräldrar läser ett material och diskuterar tillsammans.

För om de andra metoderna ska bli vår nya frälsarlära blir jag rädd, de är auktoritära och man ser inte till hur samhället ser ut - kan det finnas andra skäl till att barn mår dåligt än att föräldrarna inte uppträder rätt vid tandborstningen?
Och glöm alltså inte att barn i Sverige i det stora hela har mycket god kontakt med sina föräldrar. Pedagogik istället för kärlek och politik????

1 kommentar:

Sven Bremberg sa...

En tänkvärd reflektion om föräldrastöd - som inte har mycket att göra med Folkhälsoinstitutets förslag. Med den metod som används mest i landet - COPE - får föräldrarna se korta videosekvenser med vardagssituationer då föräldrar och barn är tillsammans, t ex en förälder som ropar till 7-årige Johan som sitter vid datorn att han ska gå och lägga sig och Johan ropar tillbaka att han inte vill. Föräldragruppen diskuterar gemensamt olika sätt att möta Johan. Det finns inget facit. Föräldrarna hjälper istället varandra. Iden är att föräldrar ska hitta sätt att ge barnen både värme och ramar som passar den egna familjer. Det går snabbare om föräldrarna inte är helt ensamma med varandra. Det räcker inte heller med att bara prata, som var fallet i de traditionella föräldragrupper som finns exempelvis på BVC. Det behövs också övning. Det sker då föräldrarna rollspelar med varandra. De flesta upplever det inte som stötande att träna fotboll eller att övningsköra med bil. Är det fel att vara konkret när det gäller föräldraskap? -- Studieförbunden är en utmärkt plattform. I höst kommer det att finnas en DVD skiva med övningsmaterial som föräldrar kan gå igenom tillsammans - utan gruppledare.