Jag fick en kommentar av en läsare till min mejl om Agneta Starks utredning av polisutbildningen. Det tycks vara en viktig utredning, som jag hoppas ger resultat. I dagens DN säger hon att personer med olämplig inställning till andra människor får jobb som poliser. Den kommentar jag fick från Stockholmspolisen om hur civilpoliser ska agera säger egentligen samma sak: regelverket är en sak - uppträdandet ett annat.
Men HUR får enskilda människor, alldeles särskilt ungdomar, rätt mot polisen?
Igår gick jag med min sons trasiga digitalkamera, som polisen slagit sönder, till en fotoaffär och fick veta att det skulle kosta ungefär 2000 kronor att reparera. Sånt kan man uppskatta i pengar. Men vad kostar tappat förtroende och respekt för samhället? Till slut kommer det även att synas i ohälsostatistiken, fast då under diagnoser som t.ex. psykisk ohälsa och missbruk.
När jag var ung i början av 70-talet var vi också kritiska till polisen. Ingen jag kände sökte till Polishögskolan, då var det Socialhögskolan som hade status bland socialt inriktade ungdomar. Tänk om några av oss sökt till Polishögskolan istället! Ibland känner jag mig medskyldig till att uppenbarligen generation efter generation av poliselever skolas in i en felaktig syn på sina medmänniskor, kanske inte av lärarna men av varandra. Det som sitter i väggarna på vissa ställen kan vara viktigare än vad som formellt förmedlas. Så därför uppmanar jag alla ungdomar med ett socialt intresse och human människosyn att söka till Polishögskolan. Ibland kan man göra mest nytta som samhällsförändrare från insidan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar